How I met your father [HG+mugglisar][SV]

Den är ju GRYM!! mer!!

Meeeeeeeeeeeeeer!!
Den var jättebra.

haha wow - this is true entertainment

Guess what?! Jag har skrivit ett till kapitel! Har ärligt talat hållt på med det i flera månader, så det är ganska kasst. Inte heller så värst långt.
Sen har jag inte orkat tagga superman och mig heller. Men vi är fortfarande där, det är vi, Peeta och Gale!

Kapitel 3

Hazelle Hawthorne stod i deras trånga kök och förberedde middagen. Hon kände sig lycklig. Hennes äldste son Gale hade nu det hon alltid i hemlighet hade önskat honom. Ända sedan dagen för flera år sedan, när Gale för första gången inte hade kommit ensam hem med sitt jägarbyte, hade det varit vad Hazelle önskat honom.
Gale hade tagit förlusten av deras far hårdast av dem alla. Han var för ung för att ta platsen som mannen i huset, det visste han, ändå hade han ett behov av att fylla platsen. Hazelle hade inte kunnat nå till honom, ingen kunde det. Han försvann tidigt ut i skogen, kom hem sent med mat, utan ett ord, och försvann snabbt i säng.
Det var svårt. Men det hade inte pågått förevigt. Till Hazelles lättnad så hade Gale till sist blivit bättre. Han stannade uppe för att äta med sin familj och ibland hade han till och med gett efter med några ord. Det hade känts så bra att höra hans röst!
Så hade också dagen kommit. Dagen när Hazelle äntligen fått höra sin sons skratt. Hon hade stått i det trånga köket, på samma plats som nu, och väntat på att han skulle komma hem, när hon hade hört det. Det var ingen tvekan om att det var Gales skratt, även fast det hade varit månader sedan hon senast hört det så var det så välbekant. Hon hade genast tittat ut genom fönstret och en bit bort på gatan stod Gale med ryggen mot henne, på väg att säga hej då till en långhårig flicka.
Innan Hazelle hade tänkt sig för så hade hon, hög av sin sons skratt, störtat ut ur huset och sprungit, ropandes, mot Gale. Gale hade vänt sig mot henne och lett, ett riktigt stort leende. Å vad lättat hon hade varit av att få se det där leendet!
”Hej mamma!”, skrattade Gale fram. Och Hazelle skrattade så tårarna rann när hon kramade om honom. ”Det blir hare till middag, Katniss har skjutit fem stycken!”
Katniss. Flickan som hade fått Gale att skratta och le igen. Även fast de alltid sagt att de inte var något mer än vänner, så hade Hazelle vetat att de en dag skulle de känna mer för varandra. Allt hon ville för sin son var att han skulle få vara lycklig med flickan som får honom att le.
Och nu stod hon där i köket, och beundrade tavlan ovanför spisen. Tavlan av Katniss hand i Gales, den var den vackraste hon hade sett. Hon var även så imponerad över att just bagarens son kunde ha gjort något sådant, inte kunde man tro det!

I en annan del av distriktet stod Peeta bakom disken i bageriet och höll på att plocka iordning det sista innan stängningstid, när en kvinna kom in genom dörren.
”Vad kan jag hjälpa till med?” frågade han artigt. Kvinnan granskade Peeta. Långsamt från topp till tå, utan att säga ett ord. Hon gjorde honom obekväm, vad kunde hon vilja? Varför kom hon dit, för att inte något säga?
”Ehh… Kanske är det limpa frun vill ha? De kommer precis från ugnen”, mumlade Peeta, ihop om att kvinnan skulle säga något.
”Är du den bagarsonen?” undrade hon. Peeta förstod ingenting, vad menade hon?
”Ehh… Bagarens son är jag allt…”
”Jaja men är du den bagarsonen?” avbröt hon. Peeta förstod fortfarande ingenting. Vad menade hon? Det var inget märkvärdigt med honom, varför skulle han vara speciellt? Peeta stirrade bara misstänksamt på henne och sa inget, så hon fortsatte:
”Denbagarsonen som målar tavlor i kol? Konstnären?”
Hur visste hon? Peeta brukade inte precis visa upp sitt arbete, häromkring var det direkt ingen ”talang” att skryta med. De flesta skulle se det som slöseri. Och konstnär var väl ändå lite att ta i?
Peetas chockade tystnad räckte som svar för att kvinnan skulle förstå att det var han som var den bagarsonen. ”Du vet, i huvudstaden betalar folk mängder för sånt där. Kan vara värt att tänka på.”
Så vände hon sig om och gick. Innan Peeta han säga ett ord.

Bra!

HALLÅ DU MÅSTE FORTSÄTTA
jag vill veta hur det ska gå med vår kärlek!

Vad ska man säga? BÄST♥

HALLÅ JAG FÖRSÖKER. Men har ingen inspiration för kära par just nu, since I've got my heart broken, och jag vill inte splittra på oss!

Du får ta ut alla känslor du vill på oss, honey. Vi kan ha ett make up-kapitel sen! Och skicka meddelande om du vill prata av dig eller så.

Fast jag kan ju inte direkt splittra oss innan vi insett våra känslor..?