</3

Pinez 14 - För det först vill jag säga att jag lider med dig och att jag finns här ifall du behöver stöd och en klippa att luta dig mot i detta. Min styvmamma som jag älskade över allt på denna jord dog för några år sedan i cancer i bukspottskörteln och det är en av de mest aggressiva cancersorterna som är svåra att bota. Hon var en tuff kvinna som egentligen hade accepterat sin sjukdom ganska snabbt och som under hela tiden levde med inställningen att "styrka ger liv". Jag var med henne hela tiden och jag var med och tog hand om henne efter sin död då jag arbetar i begravningsbranschen. När en människa får detta besked så ändras omständigheterna för alla, inte endast för dem som är sjuk. Anhöriga mår minst lika dåligt om inte värre ibland då rädslan att förlora någon ibland kan vara starkare än rädslan för att dö. Det hela beror på vem personen är. Jag är t.ex inte rädd för att dö. Jag är endast rädd för att de som finns omkring mig ska lägga hela sitt liv åt sidan och sluta fungera för att jag inte längre finns där Jag är nästan ännu räddare för att de ska sluta leva sina vanliga liv och ska sluta tänka på sig själva under tiden jag är sjuk. Jag tror att din morfar älskar dig massor och jag tror att han blir starkare av att se dig stark. Det mesta som sker i kroppen styrs av hjärnan. En människa som ser sin omgivning ge upp ställer in sig på att dö. Håller sig de anhöriga starka omkring den sjuke så ökar chansen enormt att personen faktiskt överlever då viljestyrkan ibland faktiskt kan göra under. Jag säger inte att han kommer att överleva för att du inte gråter. Då skulle jag ljuga för dig men jag är säker på att hans inställning till att överleva påverkas av sin familjs sätt att se på situationen. Om inte annat så är det viktigt nu att hans tid som han har kvar blir den bästa av alla världar. Spendera tid med honom om det är möjligt. Prata med honom och håll ihop som en familj. Stötta din mamma och prata mycket med henne om det som hänt. Både du och hon behöver som en familj. Sen viktigast av allt; Minns och hedra de döda och ta hand om de levande ♥

Åh, jag förstår hur du känner dig, för något år sedan fick jag beskedet om att min faster hade cancer, jag blev verkligen ledsen, och det kändes riktigt hemskt att under ändå en sådan lång period inte ens veta hur allvarligt det var. Men hon var stark och klarade sig igenom det, som tur var. ♥

Jag känner verkligen medlidande för dig, och jag önskar verkligen att jag kunde garantera dig att din morfar kommer överleva, men tyvärr så går det ju inte. Men du måste veta att du inte är ensam, det är många som gått och går igenom det du gör just nu. Tänk bara på att inte ge upp hoppet och tänkt positivt, för än är det inte över.
Om du vill ha stöd eller känner dig nere eller bara helt enkelt prata med någon så finns jag här. ♥

Pinez 14: Stackars dig! Jag förstår hur du känner dig, min farbror hade cancer för ca ett åt sedan och gick tyvärr bort. Jag är fortfarande ledsen över hand död.
Jag hoppas att din morfar överlever cancern, det är hemskt när någon man ståt nära dör. Visst, man kommer över det, men just för stunden känns det som om man aldrig ska bli hel igen.
Om du behöver någon att prata med, uggla mig bara.
Och du, kom ihåg att aldrig ge upp hoppet!♥

Förstår precis hur du känner dig, min morfar gick bort för snart två år sedan och min brorson gick bort innan han ens föddes förra året.

Finns här om du behöver prata, det vet du! ♥

Nej Gud vad synd Min gammelmormor dog för snart två år sen. Det känns som om hon fortfarande lever, men det gör hon inte. Förra året dog min grannes kanin dagen innan skolan skulle börja så det kändes väldigt tungt för jag var den sista som såg henne frisk för att jag tog hand om deras djur då. Min farfar mår också dåligt och kommer säkert inte leva länge, men man måste ju hoppas.

Jag hoppas verkligen att det går bra ♥ *sänder kärlek*

Ajdå, sånt är inte kul! Finns om du skulle behöva prata med någon (Även om jag inte känner dig så väl, så ställer jag upp.)

Jag hade nämligen ett marsvin som var min bästa vän ända tills han dog av canser

Hoppas att det går bra ♥ Kram!

Min pappa har cancer i matstrupen, han fick diagnosen i april men har haft det betydligt längre (han är envis som en åsna när det gäller läkare), den har gett symptom i ungefär ett år och cancer i matstrupen brukar upptäckas ganska sent Jag håller tummarna så att de nästan ramlar av för att han ska klara det.

Åh, hoppas verkligen han klarar sig! ♥ Jag har själv förlorat både farfar & morfar. </3 Saknar dem så mycket! Morfar dog i början av 2000-talet då jag var fyra år (fem i april) och farfar år 2007. Kommer ihåg den dagen som om det var igår...