Den Svarta Änkan

;D

3. Ilska
Jag var arg. Arg som en getingfarm! Ugglan hade varit vänlig och lämnat av brevet så fort den släppts in. Jag hade genast tyckt om den, Jag väckte mamma och släpade ner henne så att hon själv skulle få bevittna sitvationen. Till min förvånade blev hon varken chockad eller glad. Hon hade rusat ut ur rummet, hämtat en sopborste och försökt slå ner ugglan med den! Hon hade skrikit och gormat tills det slog lock för öronen - och den stackars ugglan flydde i ett förskräckt skri! Den hade inte flugit iväg, den kunde inte, mamma hade skadat den så allvarligt att den föll pladask ner på bakgården! Där hade den legat och gnytt medans stenplattorna runt den färgades svarta av blod.
Jag hade genast rusat ner till den skadade ugglan. Kärrad och rädd hade jag plockat upp honom och rusat efter fågelfrön. Dem ville han inte äta - till min besvikelse.
Så nu sitter jag här och väntar på att den antingen vill äta eller drika... eller falla i evig sömn.
stora tårar börjar försiktigt att rulla nerför mina kinder. - Av både ilska och sorg. Ugglan hade spridigt ett brus av glädje i mig, när jag sett adressen. Jag hade aldrig sätt en uggla förut, och ennu mindre en som denna. "Mamma" sa jag med äkligt silkeslen röst. "Du ska få betala". Jag såg hur mina ögon svartnade i spegelbilden i det svarta blodet. Jag strök försiktigt ena handen över dess bröst och den hoande svagt till tack. Jag log sorgest och försökte blinka bort en tår. Den skulle dö snart, det var uppenbart.
Jag kände en underlig känsla stråla ut från fingertopparna och den bruna ugglan öppnade ögonen. Blodet på sternarna krymte till en mindre och mindre pöl, tills den försvann. Ugglan blev helt plötsligt full av liv och värme tillsammans med att tårarna torkade bort från mina kinder. Förvånad och överväldig av lycka började jag skratta!

väldigt bra *bevakar*

Jättebra!

å ni är så snälla ♥ :3

Jättebra

Intressant...

hihi!

4. Förvånd?
den kittlande och trötta känslan som följde var något helt anorlunda. Det kändes som hjärna och kropp fick svårarade att slutfölja rörelser. Det ryckte i fingrarna och det bröt ut svettdroppar ur pannan. Mitt huvud landade brutalt på kullerstenarna och allt blev suddigt. Jag kände hur paniken rusade in i mg och bemannade varenda hörn i min kropp. Rädslan pirrade ch spratt i mig och jag började flåsa av rädsla.

Tillslut avtog händelsen och jag kunde röra fingrar och ben. Jag snyftade till och började storgåta - tyst men förtvivlat.
Jag rusade in genom bakdörren och rakt ner på sofan!
När jag väl hade lungnat ner mig gick jag till skolan. Fick världens utkällning och en spark av Molne. - klassens idiot. Och de bestämde sig för att även kasta min väska i en lerpöl. Men det rörde mig inte i ryggen. Jag vill bara hem. Hem till ugglan... om den inte redan hade flygit sin väg.
- det hade den. Så jag var ensam med oron för at det skulle hända igen. Och det var inte förens mamma vaknade igen som jag komihåg brevet.

Kära Julie Claryssi,
vi önskar er kommen till aqulia (en skola för magi och trolldom)
Du och många andra kommer att ta tåget från Velin till Cybanien i England.
Komihåg att så fort du kliver av Velin 2.0 tåget är du svuren att inte berätta för någon om denna skola.
PÅ det andra pappret finns en lista över saker du behöver, om någon frågar om till vilken skola du ska till ska du svara "Wellster"

__________
//Helenia Persicc

AWESOME!

Håller. MedMiss Black, awesome

Megabra!