Dark escape. (privat)

"Angela se inte på mig så där. Vampyr eller inte du ska inte granska mig på det sättet." Vincent hånlog och såg på huset.
"Kan jag komma in? Jag har ett förslag till er som ni kanske vill höra på." han viftade lite med handen och såg sedan på henne.

Det kändes som timmar hade gått men det var bara minuter. Sedan kom en annan man in, yngre än den förra och han hade en bricka med mat på den. Försiktigt satte han ner den och satte sig på sängkanten. De blåa ögonen granskade henne och han tippade huvudet på sned.
"Jag måste stanna här, måste se att du äter." Hans röst var vänlig men ändå sorgsen och Alice såg på honom med en tom blick.

Angelas ögon blixtrade till. "Visst. Vincent" sa hon mellan tänderna. "Stig på." Hon gjorde en gest med armen som visade att han kunde stiga på. Hon stängde dörren efter honom och sa "Låt oss gå till biblioteket."

Han log lite och klev på, tog av sig sin rock och hängde den på en krok.
"Var inte så sur min flicka, jag är inte här för att försöka få dig tillbaka till Orden, nej men det är en idé."
Han såg på henne och hans bläcksvarta hår gnistrade fårn ljuset och hans siden rosett som höll i den verkade ny.

Mannen såg fotfarande på henne. Men Alice hade börjat äta av det som fanns på brickan. Äppelbitar, bananer, mackor och sedan åt hon av det stekta köttet och hon slöt ögonen. Inget hade smakat så gått på länge.
"varför är jag här?" Hon svalde lite och såg upp på den unga mannen och hon såg sedan ner på sig själv. Hon såg sjuk ut men hon kände sig inte det minsta sjuk.
"Jag kan inte berätta det. Det får han göra när han är hemma igen." Han drog upp en näsduk från bröstfickan och räckte den till henne och hon tog den. Ett monogram var broderat i ena hörnet och hon såg upp på honom.
"tack Tim." var allt Alice kunde få fram.

"Följ med då" sa Angela och började gå upp för trapporna. Hennes bleka hand hade hon på räcket och den vita klänningen släpade i marken efter henne. Hon vände sig om när hon kommit högst upp i trappan. "Kom då. Vincent"

I ena sekunden så stod han kvar vid kroken och tog några dam partiklar från jackan och i den andra så stod han vid hennes sida och såg på henne. Han var äldre en vad hon var. Både i vampyr år och utgeendemässsist. Han lade en kall hand mot hennes kind och en ring med en smaragd som sten. Läpparna kröktes till ett leende och han släpte taget om henne.
"Seså ska vi fortsätta?" han lät lugn och han gick förbi henne.

Tim dukade av sängbordet och lämnade Alice som hade somnat ensam i rummet och hon vände sig om i sängen. Men snart kom Tim tillbaka och satte sig vid hennes sida och smekte henne lätt på kinden. Med ett litet leende på läpparna stoppade han om henne och drog fram en bok och började läsa.

Angela blottade tänderna. Varför ska alla vampyrer alltid hasta så? Hon föredrar att ta det lite lungt, ibland. Såklart så kunde hon vara snabb, det vill säga om hon ville. Hon gick och kom gämmsides med honom. De följde korridor efter korridor tills dem kom till biblioteket. Angela klev in i det dunkla rummet. Brasan brann fortfarande.

Han gick in och slog sig ner i en av fåtöljerna och drog fram ett fotografi ur bröstfickan och synade det.
"minns du det där experimentet vi hade för 20 år sedan? att skapa den perfekta blods gruppen? Att en flicka föddes och vi skickade i väg henne för en normal uppväxt. Men vi tappade bort henne för hon hade lyckas rymma från fosterhemmet så många gånger." Han log.
"Hon är hos oss igen. Och vi har ont om pengar. Så vill du köpa henne?" han såg på henne och lutade huvudet på sned.
"Hon är god." han slickade sig om munnen.

Alice vaknade till och satte sig upp och såg sig om och Tim såg upp och lade ner boken.
"Jag ska inte störa dig mera." Han reste sig men Alice tog tag i hans hand och höll den.
"lämna mig inte...." viskade hon och hon lät rädd, nervös.
"Jag måste.. Leo kommer komma snart och..." han tog sig loss och lämnade rummet.

Angela satte sig i en fåtölj. "Varför just jag" sa hon "Jag menar, jag brukar inte äta människor. Det vet du." Hon tittade på honom. Ont om pengar? Vad ska dem med pengarna till?
"Hur mycket?"

"Du kan ta blodet genom rör och slangar. Som på blodprov." Han såg på henne och ryckte på axlarna.
"10 000" sa han nonchalerat och viftade med handen och såg på henne.
"Hon är ända i sitt slag med den blodgruppen så hon är billig. Hon kunde gå för mer men du är en gammal vän." Ett leende spred sig på hans läppar och han lutade sig tillbaka.
"Dessutom är hon söt." Han lade huvudet på sned.
"Så vad sägs?"

Mannen som tog blodprovet på henne kom tillbaka och satte sig på en stol och såg på Alice. Men hon såg inte upp utan vände sig om för att inte se hans ansikte. Sorgset så kröp hon ihop.
"Jag har ont." sa hon lågt och hon massarede sin nacke med smala fingrar.
Mannen som var Leo stärkte ut en hand och kände på hennes hals.
"Kan känna det." mumlade han fram.

Angela tittade in i brasan. Flammorna speglades i hennes ögon. "Kör till" sa hon. "Bara för att hon har en så speciel blodgrupp så kan hon nog få ett riktigt rum, ovanför källaren" Ett hånleende letade sig fram på hennes läppar.