From Everything To You

Riktigt bra skrivit )
Känn dig bevakad ♥

Aw, puss på dig.

^ Hihi, det kommer idag.

ännu bättre

Längtar! ♥

Åhh en 1D-fanfic, precis vad jag behöver!♥
Och grymt bra skrivet, fortsätt så! :'D

Ellie Lovegood - Säger proffset själv! Måste bara säga att din hungerspel's fanfic is amazing, i freaking love it.

Något proffs är jag verkligen inte, men tack :'

Kapitel 2 - Just Wrong

Vi var nu hemma hos Annie och gjorde oss i ordning för den sista skolbalen på denna skolan. Och för mig, detta landet.
Jag hoppas verkligen att Clare inte kommer.
Kom igen Annie, hon är inte helt dålig. Ge henne chans. Jag hade absolut inga problem med Clare. Visst, hon var väldigt..egenkär. Men hon var ändå mänsklig.
Åh, vad fina ni är tjejer. Åh, Annie. Annie's mamma hade kommit in i rummet med händerna för munnen. Hon flyttade händerna och förde dom istället runt Annie's kinder. Annie himlade med ögonen innan hon drog sig undan.
Ville bara säga att killarna är här nu och dom väntar i hallen. Jag såg Ms. Morley's skugga försvinna ifrån den vita dörren och gav mig själv en sista blick i spegeln innan jag puffade upp håret och gick mot dörren.
Jag gick ner för trappan långsamt men kom sedan på mig själv att det skulle se töntigt ut att komma ner som beauty queen och skyndade istället mina steg ner för trappan. Annie, som var två trappsteg bakom, skrattade till när hon såg mina steg gå från myrsteg till elefantsteg. Jag hann inte vända mig om och ge henne onda-blicken innan jag var mitt framför Alex i hallen.
Hej älskling. Sa han hest innan han satte den vita blomman på min handled.
Hej. Svarade jag med ett leende.
Okej, allihopa kolla på mig! Annie's mamma stod med kameran i högsta hugg och puttade ihop mig, Alex, Sam och Annie så tätt att det nästan gjorde ont.
Blixten förblindade mig och jag fick blinka några gånger för att få tillbaka min ordentliga syn. Annie kysste sin mamma hejdå och Alex började leda mig ut genom dörren, genom att trycka sin hand mot min korsrygg.

Blinkade ljus, hög musik och färgade väggar mötte oss i farstun. Alex stod fortfarande med en hand på min korsrygg och jag blinkade några gånger för att mina ögon skulle vänja sig vid det otroliga blinkadet. Annie tog mig i handen och ledde mig ut på dans-golvet. Jag kände Alex hand släppa från min korsrygg och jag vände mig om för att rycka på axlarna och ge honom en menande blick. Han nickade och skrattade samtidigt som han vände sig mot Sam och började prata. Jag lät musiken ta över mig och började dansa.

SENARE SAMMA KVÄLL

Vi sjönk ner i en av sofforna som låg längst ner i lokalen.
Nej men gud vad varmt det är. Annie's ord var knappt hörbara när musiken ekade mellan varje ord. Men jag nickade ändå instämmande.
Lokalen var fortfarande full av människor och blinkande ljus. Det luktar alkohol. Bara alkohol. Plötsligt känner jag något vått nudda min hals. Jag vänder mig om och där står Alex. Han luktar precis som lokalen. Alkohol.
Hejsan, äls..kling. Han slöddrar fram orden och dom är svåra att urskilja.
Hej. Svarar kyligt och jag är inte alls säker på att han hör mig.
Varför så...varför är du så...tråkig. Han hickar mellan varje ord och han kollar inte rakt på mig, utan hans ögon är fokuserade på någonting annat.
Gå bort från mig Alex. Vi syns imorgon istället. Nyktra. Jag lyfte mig från den bekväma soffan jag just suttit i och Annie följde mitt exempel. Jag var beredd på att gå när Alex tog min arm.
Nej! Du går...ingenstans. Hans röst var högre. Alex hade ett hårt grepp runt min arm, det gjorde ont. Riktigt ont.
Släpp mig, Alex. Jag spottar ut orden i hans ansikte.

Alex släpper snabbt taget om min arm och tar sina händer brevid huvudet precis som om han inte gjort någonting. Han ler hånfullt. Jag flyttar blicken från Alex's ansikte ner mot min arm. Jodå, visst hade han hållt hårt. Röda streck bildades från hans fingrar på min vänster arm. Jag hann kolla äcklat på honom innan jag vände på klacken och gick därifrån. Utan att bry mig om mina tillhör-heter som fortfarande låg kvar i lokalens garderob.