Dolder Sveket.

Älskar dina ffs och bevakar nu även denna!
Min teori stämde, hon ÄR ormen.

Skriv! haha, och som Mystique sa. Längre delar!

Här är del 3! Den är rätt så lång, jag kommer nog inte göra alla delar såhär korta, fast då får ni vänta ett litet tag mellan varje del. Men men, man får ju insperation till något, och då skriver man, jag får insperation av kommentarer. haha.

Del 3. Smutsskallen.

Jag vände mig om och fick syn på en fjärdeårs Ravenclawelev som hoppade ner för trapporna glatt. Hon tittade sig omkring, försökte komma på var hish-andet kom ifrån. Man kunde verkligen se rädslan i hennes ögon. Eleven var Myrtle. Knappt några elever tyckte om henne och de skrattade åt henne varje dag. Det var nästan så att man tyckte synd om henne. Hon fick syn på mig och Tom och såg ännu mer skräckslagen ut. Det kan ha varit för att Tom la en förbannelse på henne en gång när hon gick efter honom för att komma till sin lektion. Han blev arg och slängde ur sig en cruciatus-förbannelse på henne och hotade att döda henne om hon sa det till någon.
Myrtle vände sig om och sprang gråtandes uppför trapporna med sina böcker i famnen igen. Jag vände mig mot Tom igen. Han hade slutat prata parselspråk och han tittade på mig som om ingeting hänt.
”Där är du ju Nagini.” Sa han obesvärat och lugnt. Jag såg honom rakt in i ögonen. Jag visste att han dolde något för mig. Han log charmigt.
”Tom, vad är det du gör?” Frågade jag, och våra blickar möttes, han genomträngde mig med blicken.
”Nagini, du vet att jag inte kommer svara på det där. Besvära dig inte.” Sa han nonchalant och gick förbi mig.
”Tom, jag kommer inte att släppa det.” Sa jag. Han fortsatte bara gå. Han ägnade in en enda blick åt mig igen, men han visste att jag gick bakom honom, jag gick alltid ljudlöst när jag förföljde någon. Det var som om han hade någon slags känsla. Som om han kunde gräva sig in i den andres hjärna. Ibland hatade jag den blicken, den som menade att han såg rakt igenom mig.

När han kom upp till andra våningen och skulle vika av in på en annan koridor, den till flickornas toalett, så gav han mig en oerhört tom blick. Han fortsatte gå vidare in på flicktoaletten, och jag kunde inte mer än undra vad han gjorde där mitt i natten. Jag gick tyst in genom dörren direkt efter honom innan den hann stängas. Jag satte min trollstav emot huvudet och gled sakta ner på golvet och blev till en orm. Jag gled försiktigt in under toalettbåsen och väntade. Tom hade lagt sin hand på handfatet och han yttrade ett ord.
”Öppna.” Väste han ur sig. Parselspråk tänkte jag tyst för mig själv. Handfatet fördes ut mot sidan och ner i golvet och lämnade ett hål där. Ett stort hål. Tänkte jag tyst för mig själv. Jag hörde hur något under oss rörde sig snabbt framåt, och precis efter att det stuckit upp huvudet ur hålet så kom en gråtande Myrtle ut från en toalett.

Awesome
*bevakar*

Bra!

Lägger inte upp mer förrän imorgon eller lite senare, mår jättedåligt över en sak, eller kanske flera, så ska gå ut och gå ett tag och gråta.... Usch. Man ska inte lita på fel personer.

GOOD

Stackare men gråt ut och ta det lite lugnt, det brukar jag göra sen känns det lite bättre

Men stackare, lägg inte upp om du inte orkar, vi väntar, livet är viktigare än mugglis och ff:s

Bra, forsätt gärna!