Vad bra att ni tycker det!
♥
För nu kommer det mer
Kapitel 3 18/10 1981
När Lily vaknade senare på dagen kom hon inte ihåg något av drömmen bara en underlig känsla av fruktan låg kvar och gnaggde. Harry och James satt nere i köket och åt frukost när Lily kom ner. ”God morgon Lily!” James reste sig från stolen och kramade om henne och kysste henne. Harry kollade på dem med stora ögon, ”Harry oså, Harry o’så ’illa mamma!” Lily kollade på sin son som hade ställt sig i sin stol med sträckta armar. Lily lyfte upp honom och han slog armarna om hennes hals. ”God morgon Harry!” Lily kysste sin son på pannan och Harry gurglade och gjorde en grimars. ”Nog är han sin fars son alltid” skrattade hon och kittlade Harry på magen så han inte kunde sluta att fnittra lite. James kollade på dem, hon var absolut fantastisk och Harry skulle bli likaså. ”Pannkakor?” James höll fram ett fat som stod på bordet. Lily kollade på James och sedan på fatet med pannkakorna som såg delikata ut, ”Vågar man?” frågade hon Harry, Harry gav henne en oförstående blick. Lily satte ner Harry på golvet när han fick syn på deras katt Minnie som försiktigt hade försökt ta sig ut ur rummet utan att Harry skulle ha märkt det. Och när katten och Harry var i full gång passade Lily på att sätta sig ner och smaka på pannkakorna. ”Underbara! James är det verkligen du som har gjort dem?” Lily kollade misstänksamt på James. ”Lily hur kan du tro annat!?” James låtsades se förskräckt ut. ”Kan ju vara så att när man smakat James mat en gång gör man aldrig om det misstaget, dock när det kommer till mina delikata pannkakor som James min gode vän gärna tar äran för kan man ju tänka om, tills man smakar maten igen en annan gång och så är man tillbaka på ruta 1.” en röst bakom Lily talade och hon blev så förvånad att hon föll baklänges men någon fångade henne i sina armar. ”Hej Lily!” sa Sirius. ”Sirius du skulle ju inte vara kvar här!” sa James. ”Jo jag vet men man vill ju inte vara oartig och missa den kvinnan i huset!” sa Sirius och låtsades flirta med Lily men misslyckades då hans öga fick ett konstigt ryck och slutade inte blinka. ”Mycket charmigt kompis!” skrattade James. ”Jag vet James, det är såhär jag attraherar kvinnor!” sa Sirius och flinade. ”Jag förstår då inte vad Katie ser i dig!” suckade Lily och skrattade. ”Hon ser en känslig kille med extrema…” Lily avbröt Sirius. ”ögonproblem?”, ”Känslig?”
”Ja Sirius är faktiskt känslig Lily!” sa en kvinnoröst som just anlänt i rummet. ”Katie! Hur länge har du varit här?” frågade Lily och kramade henne. ”Jag kom med Sirius” hon log. ”Men nu vill jag veta när Sirius var känslig” sa Lily och drog med sig Katie ut i vardagsrummet. ”Jo jag tog med Sirius på bio när jag skulle passa min systerdotter, filmen handlade om två bästa kompisar och de var vargar, de var typ som bröder och en dag slutade de vara med varandra när de bråkade och Sirius satt och grät och alla satt och kollade på honom.” Katie skrattade. Sirius stod vid dörrkarmen och rodnade eftersom James, Katie och Lily stod och höll sig för magen av skratt. ”Till mitt försvar tänkte jag på mig och James, jag menar snart…” Sirius stannade upp, nu inte alls ironisk längre, ”snart kanske ni inte finns längre. Tänk om… han mördar er. Tänk om Dumbledore inte kan skydda er. Jag skulle leva ett liv i sorg om jag förlorade någon av er.” Sirius kollade ner på sina fötter och de tre andra stirrade stumt på honom. Sirius ord hade rört Lily och James kanske även Katie.
Det pratade lite till men det blev bara konstigt och stelt så Sirius och Katie bestämde sig för att bege sig hemmåt. James var tystlåten och mumlade något om att gå upp och läsa. Harry satt och lekte med Minnie och Lily bestämde sig för att skriva ett brev. Fjäderpennan och bläckhornet stog på bordet och en bit pergamente.
Kära Harry!
När jag börjar skriva detta brev är det den 18/10 – 1981. Du sitter och leker snällt med vår katt, Minnie. Din pappa ligger och läser en bok däruppe och Sirius, din gudfar har just gått. Jag, sitter vid vårt bord i vardagsrummet i vårt ljusa hörn och skriver. Det är mörka tider Harry, jag är livrädd att något ska hända dig för jag älskar dig över hela mitt hjärta. Det finns små ljusa tillfällen när din pappa umgås med Sirius eller Remus, då känns det som om hopp ännu finns. Nu ska jag börja laga mat, köttbullar med makaroner, simpelt men du älskar det! Jag skriver mer imorgon Harry, Älskar dig!
Lily reste sig upp och sträckte lite på sig klockan var 13.00 och maten skulle ta 1 ½ timme att laga och under tiden skulle Harry sova. ”Kom här Harry!” Lily lyfte upp sin son och bar honom upp till deras sovrum. James låg och halvsov med en bok vid sin sida. Harry la sig bredvid sin pappa och slöt ögonen. Lily kysste både James och Harry på pannan innan hon gick ner till köket och började med maten. Köttbullarna skulle rullas och stekas medans makaronerna kokade. Lily han bli klar tills klockan 13.00 och dukade fram allt. Klockan 13.30 kunde Lily äntligen ropa ner de andra. James kom med Harry halvtsovandes på armen. Och så åt de en tyst middag och om man säger så tog köttbullarna slut snabbt när Harry slukade i sig dom.
Dagen gick sakta förbi och till sist var alla trötta och gick och la sig. Lily la sig tätt intill Harry och James och så somnade hon. Hon drömde samma dröm som föregående natt och vaknade gråtandes ännu en gång. Hon kände den isande kalla känslan och kollade ut genom fönstret och såg samma gestalt som i drömmen. Hon såg bara frå lyktljuset ett elakt smil på dennes läppar och till hennes fasa stod gestalten ännu närmre huset än föregåendenatt, när ögonkontakt gjordes försvann gestalten genast. Och Lily la sig ner igen och somnade om.
Tycker ni?
Mugglarportalen