PRIVAT ROLLSPEL! (För mig och AlexZz)

Borde vara så. Ja, det blir nog passande. Ska vi börja från perrong 9 3/4?

Ja, det gör vi. Du kan börja x3

x3


Eloise

"Jag följer med dig", sade Mrs Dowell lågt till sin dotter. Eloise nickade.
Mrs Dowell lade ena armen över Eloises axlar, Eloise greppade ett hårdare tag om vagnen och gjorde sig redo att gå igenom spärren mellan perrong 9 och 10.
Det var klart att dem var iögonfallande för alla mugglare som vimlade omkring på King's Cross, med en 11-årig flicka och sin mamma med en stor varuvagn med en ugglebur med en hoande kattuggla satt i. Det var inte vanligt att det kom folk med ugglor till en vanlig station i London.
Eller kanske inte så vanlig.
Inte när man var häxa eller trollkarl, och skulle igenom spärren 9 ¾.
De tog sats, och sprang igenom spärren.

Olive Scrimgeour, 11 år gammal går ensam mot spärren. Hon har bott i Diagongränden i snart 2 veckor och nu ska hon till Hogwarts och bo där i cirka ett år. Hennes syster skulle hämta henne när sommarlovet börjat. Men Olive är nästan säker på att det kommer sluta med att hon får fråga Tom om hjälp hem eftersom hennes syster antagligen kommer glömma henne. Tom kanske är gammal, men trevlig när han vill vara det.
Hon kontrollerar att hennes koffert sitter fast på bagagevagnen och så dubbelkollar hon att hennes kattunge Halv ligger i hennes ficka. Den är så liten att han får plats där, och han gillar det också. Efter kontrollen springer hon genom spärren och ser det blodröda tåget och drar en suck av lättnad.
"Hogwarts, här kommer jag." Tänker hon och betraktar det ålderdomliga ångloket.

Eloise

Tåget hade kommit. Eloise kunde känna hur det förväntansfullt pirrade oavbrutet i magen. Hon vände sig till sin mor, som log. Hon böjde sig ner och kramade sin dotter.
"Lycka till nu", sa hon.
"Mamma", började Eloise. "Vart... vart är pappa?"
Det blev tyst två sekunder.
"Han är på ett möte", sa Mrs Dowell kort. "Jag sa att jag skulle på ett ärende, och jag har sagt att du är på ett... sommarinternat."
"Sommarinternat?"
"Äh, fråga inte, men han gick med på det i alla fall", sa Mrs Dowell likgiltigt.
Man kunde höra tågets tjut.
"Sätt fart nu", sa Mrs Dowell. "Skicka Jibby med brev åtminståne varje vecka. Se till..."
"Men pappa då?" avbröt Eloise. "Vad kommer han säga om...?"
"Bry dig inte om honom", sa Mrs Dowell torrt. "Men se till att du klarar dig bra och har riktigt kul. Hejdå, gumman."
De kramades en sista gång innan Eloise hoppade på tåget och vinkade adjö.
______________________________


Faktiskt, så har båda tjejerna det jobbigt. Tänk vad krångligt det borde bli, med en mugglarpapap som inte vet nånting...

Olive går fram mot tåget och känner sig ganska glad över att gå på Hogwarts. Hon har varit tvärsäker hela sitt liv att hon bara var en ynk och sedan föll hon ned för ett träd och klarade sig helskinnad. Ännu bättre att detta skedde bara ett par dagar innan hennes 11:te födelsedag. Olive hoppar på tåget och drar upp sin koffert.
"Jag hjälper dig." Säger en mörkhårig pojke som verkar vara i hennes ålder och hjälper henne med kofferten.
"Tack." Säger Olive artigt åt honom innan hon skyndar sig vidare för att hitta en kupé. Vilket hon gör och hon slår sig ned där utan vidare.
_________________________
Yup. X3
Fast Olive har ju inte ens en pappa.

Nej jag vet så därför har båda det dåligt. Ska de träffas på tåget?

Eloise

Eloise gick och letade efter en ledig kupé. Hon såg en mörkhårig kille hjälpa en tjej. Eloises leende slocknade. Aldrig var det någon som brydde sig om henne, nä.
Hon tog en kupé som var ledig och satte sig ner.

Sure! ^__^
_______________

Olive plockar upp den lilla kattungen och kupar händerna om den. Halv vaknar och tittar på henne med sina ljusblå speciella ögon.
"Din lilla katt." Säger Olive och stryker den kelsjuka katten över huvudet. Halv, den är hälften så liten som en vanlig kattunge ska vara. Det är också anledningen till att Olive tycker om honom så mycket. Hon är också halv på något sätt. Hon är ju trots allt bara halvsyster till den enda hon har kvar i sin familj och allt...

Eloise

Eloise strök Jibby över fjädrarna. Hon hade blivit hennes bästa kompis, verkligen som en nära vän.
Hon visste att namnet "Jibby" var urfånigt. Men hon tyckte det var gulligt.
Eloise öppnade buren och lät henne flyga till hennes axel.
Hon var, ja, en mellanstor uggla, skulle man kunna säga. Jibby var inte medelstor, som de flesta, utan lite mindre än så. Hon var inte pytteliten, men ändå mindre.
Eloise stack in lite ugglegodis i näbben på henne. Hon tittade förväntansfullt ut genom kupéns fönster - hon hoppades på nåt sätt att hon inte skulle behöva sitta ensam hela resan.

Kattungen hoppar ned från hennes knä och landar smidigt på fötterna. Olive skulle ha skrattat om inte den lilla kattungen plötsligt försvunnit ut genom den minimala dörrspringan som hon råkat lämna öppen. Hon går snabbt efter den och hinner fatt den utanför en kupé. Hon plockar upp den och ser att kupén är tom, så när som på en tjej med blont hår och en uggla. Efter en minimal tvekan öppnar hon dörren.
"Får jag sitta här inne?" Frågar Olive.