PRS] - Uno, Skipbo & Monopol

"Haraldsdotter. Melissa. Melissa Haraldsdotter." Hon presenterade sig på sitt vanliga, men annorlunda, sätt. Hon kollade försiktigt under sin lugg mot David, som pojken tydligen hette. Hon visste inte vad hon skulle säga mer så hon kollade ner i sitt knä där hon satt och pillade på sina naglar.
Plötsligt hörde hon hur det plaskade till i vattnet. Hon slog snabbt upp blicken mot sjön. Ingen i närheten, men vad var det då som plaskade?!
Hon reste sig långsamt upp och gick ner till vattnet. Ännu en gång kollade hon sig omkring, men ingen där, bara några första års elever vid andra sidan, men de var för långt bort för att kunna kasta något hela vägen bort till deras ände av sjön.
Melissa vände sig om och kollade på flickan och på David. "Såg ni det där? Eller var det bara jag?" Hon gick upp mot eken och slog sig ner där hon nyss suttit. "Jag är helt säker på att det var ågon, eller något, som gjorde det där..." Hon mumlade tyst för sig själv och lät sin blick färdas över sjöns yta.

"Emma Brody." Emma ger David ett bländande leende. "Men du kan kalla mig Em."
Sedan flyttas hennes uppmärksamhet mot sjön. Ett högt ljudligt plask. Emma studerar vattnet med blicken. Det var ingen i närheten som skulle kunna åstadkomma ett sådant ljud. Så, vad var det? Jättebläckisen? Eller det där undervattensfolket?
"Jag såg det", mumlar Emma till svar på Haralds fråga. Hon vill inte erkänna det, men när hon sitter där, lutad mot trädet, är det som en krypande rädsla tränger sig in i hennes märg.

David nickar mot både Emma och Melissa, men snabbt flyttades hans uppmärksamhet mot sjön.
"Jag har ingen aning om vad det där var...", mumlar han och tittar osäkert på sjöns yta. Plasket hörs högt en andra gång och David reser sig snabbt upp. Han är snabbt framme vid sjön och undersöker bottnen noga. Han vänder sig om och tittar på Emma och Melissa.

Melissa kollar på David som snabbt förflyttar sig från trädet ner till stranden.
"Är du säker på att det är något underifrån?" hon frågar Melissa Emma.
Hon håller hela tiden blicken ner mot sjön i hopp om att se någon kasta något i sjön, för någon jättebläckfisk vill hon inte ha att göra med. Dels är den stor ((OFF: NÄHÄ?! Är den stor??? )), sen finns det ju risk för att den kan vara slemmig.
"Jag har INGEN lust att fightas med en enorm bläckfisk just nu, så jag hoppas att vi finner en annan förklaring innan jag kommer rusa här ifrån i panik för att ni håller på att bli uppätna av bläckisen!" hon stirrar uppskärrat på Emma, sedan på David, i förhoppning om att dom har något bättre svar än bläckisen från sjöns djup.

((Hallå wait, what - var det inte jag som var monopol haha?))

Åh, visstja, det är du ju! Förlåt, haha! x3
Vi bara gav vår kompis ett random namn för att skriva nåt i rubriken. xD
Men du är för alltid vår Monopol! : D

Yeppyepp, föralltid!

HAHAHA tänkte väl :3