Allt för dig, Elina [SV]

Tack, vad snällt. Jag tar gärna emot idéer om vad som kan hända. Har, som sagt, lite tankestopp :3

vsg ska försöka komma på något som skulle kunna hända, men jag är ganska dålig på sånt

Okej, tack, jag kanske skriver mer imorgon. Jag tror det, men annars blir det nog i övermorgon

Okej

bra

Jätte bra, längtar tills mer!

Jättebra ♥

Ni är alldeles för snälla, jag blir rörd. Typ. Ska i alla fall försöka skriva en del till nu, vi får se hur det går.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kapitel 3

Den gamla trappan knarrade under mina fötter när jag nådde det översta trappsteget. Lukten av damm, gammalt läder och instängd luft slog emot mig. Jag svepte med blicken över det mörka rummet. Det enda ljus som kom in var månen som lyste in från det enda, lilla runda fönstret och lämnade en vit ljusplätt mitt på golvet. När jag var yngre hade jag varit rädd för mörkret. Nu gillade jag det. Det kändes så lugnt och rogivande på något sätt.
Jag gick så tyst jag kunde genom rummet medan jag spanade åt alla håll efter min kvast. Det var svårt att se genom mörkret och plötsligt slog mina smalben emot något hårt och jag föll framåt. Stickor från golvbrärorna trängde in i mina handflator när jag slog i golvet med en dov duns. Jag svor lågt och reste mig upp igen. Bara inte min faster hade hört mig och vaknat...
Jag visste att hennes sovrum låg i andra änden av huset, men jag blev ändå orolig. Jag skyndade på stegen och gick fram till ett stort skåp som stod intill väggen. Jag ryckte i dörren, men även den var låst. Jag grävde runt lite i fickan på mina jeans tills jag hittade den tillböjda hårnålen jag använt förut. Jag stack in den i nyckelhålet och lirkade med den tills det klickade till i låset. Dörren gled upp med ett lågt gnissel. Jag granskade hyllorna uppifrån och ner. Min kvast var inte därinne men jag kände ändå ett visst motstånd till att stänga skåpet igen. Jag drog ut en stor svart trälåda som stod på den näst översta hyllan. Mina ögon vidgades när jag såg vad som stod skrivet på locket till lådan i något som såg ut som bladguld.

Susanne Alice Monroe 1975

Jag försökte öppna lådan men upptäckte sedan att locket var låst med ett hänglås. Istället för att bli frustrerad kände jag en ilning av spänning och tillfredsställelse; något som varit så viktigt att undanhålla mig att det var inlåst i både en låda och ett skåp måste vara spännande.
Jag tog åter fram hårnålen och stack in den i hänglåset. Det var svårare än det hade varit att öppna både dörren till vindstrappan och skåpdörren. Jag höll på att bli riktigt irriterad innan hänglåset gick upp med ett klick. Jag tog ett djupt andetag och öppnade locket.

OH MY GOD vad bra du skriver!!!