Leandra Glacier och spelet om liv och död~ [THG-fanfic]

Awsome!

Gud vad bra! )

Jättebra! *bevakar*

Bra med fler läsare! Det förkänar verkligen den här ff!

JIHA!!!!! Ägig ff

Sådär



Också här kommer lite överdrivet mycket smilisar

Ni är alldeles för snälla ÓWÒ

Kapitel 5.

De följande dagarna gick mest bara ut på att skriva på en massa papper.
Papper, papper, papper, papper.
Och en utsliten penna. Och hand.
Min mor är väldigt engangerad medan min pappa fortfarande är motvillig. Men han hjälper till, och det är det som räknas. Trots allt.
Däremot så hinner han inte hjälpa till så mycket, då det är en massa jobb kvar med årets hungerspel. Jag blir nästan lite äcklad över hans engagemang i ett spel där tjugofyra barn ska döda varandra, men det är ju trots allt en av anledningarna till att jag vill flytta härifrån. Alla är ju typ så där i Huvudstaden. Ibland undrar jag hur deras hjärnor fungerar. Fast i och för sig var jag också sådan förut, men ändå.
Men ändå.

Fast just nu så är alla pappren gömda. Anledning: Tetra.
Tetra är min kära barndomsvän; en flicka med guldlockar och ett charmigt leende. För tillfället så sitter hon på min säng, och jag mitt emot henne i en chockrosa fotölj; nästan det enda i mitt rum som inte är grönt.
"Leeeaaa, varför ska du flytta för? Det är ju jättelångt till stadsdel sju!"
Faktiskt, Tetra, så kommer jag att flytta ännu längre bort än så, men det kommer du inte få veta, förhoppningsvis.
"Jo du förstår, jag vill ju..."
Jag avbryter mig själv. Jag vill... Jag vill...?
"...vidga mina vyer!"
Där satt den!
Tror jag.
"Jo, jag vet. Men måste man verkligen göra det för att kunna bli en bra stylist? Jag menar, det vill jag ju också bli, men jag ska inte flytta... Jo, jag vet! Jag kan ju också flytta! Jag har alltid velat se stadsdel sju! Jag har hört om att de har ett jättegulligt cafe där! Snälla, Lea?"
Tetra är ganska jobbig.
Nervöst försöker jag komma på en vettig anledning till att hon verkligen inte ska få flytta till stadsdel sju.
"Men Tetra... Du förstår väl att du måste vara kvar här! Di- din lillebror ser ju upp till dig så mycket, han skulle bli jätteledsen om du flyttade och... och... Vad skulle dina föräldrar säga? Det- dessutom så vill jag ju ha kvar en bra vän här som jag kan gå till gamla favoritcaféer och minnas de gamla goda tiderna med..."
En suck far ut ut Tetra.
"Jag antar att du har rätt. Men jag får väl komma och hälsa på dig någon gång?"
Vilken tur att Tetra är så enkelspårig. Hennes lillbror ser ju inte ens upp till henne, och hennes föräldrar låter henne göra precis vad hon vill. Inte heller vill jag minnas några 'gamla goda tider'. De äcklar mig.
Hon är faktiskt väldigt konstig som bara accepterar den där anledningen.

"Självklart," ljuger jag, "det är väl klart att du får hälsa på."

Super!

Omg! Det är bäst!!^^

Jättebra igen!