Hungerspelen (privat rollspel)Emiiii

Anna Aulli:
-Glatt hungerspel och må oddsen alltid var gynnosamma!
Damerna först som min kolega alltid förkunnar!
Hon lät sin ringbesatta hand fumla bland de prasslande lotterna. Anna vecklar upp nen lapp.
-Sukama Ailwoid!

((Måste logga ut))

Ok

Sukima frös till i en sekund innan hon med krampaktiga steg började gå upp mot scenen.
Med ansiktet fryst i en chockad min ställde hon sig bredvid Anna. Hennes mammas mun var vidöppen. Som borgmästare höll hennes far ansiktet i styr, men ögonen stirrade tomt. Det omöjliga hade hänt. Borgmästarens dotter hade blivit vald. En av fem lotter hade dragits, nu fanns ingen återvändo.

-Härligt,härligt! Låt oss ge henne en varm applåd.
Och nu till den manliga deltagaren i år...Hon försöker uppräthålla spänningen genom att gräva med fingerspetsarna i skålen:
-Odair Navan! En blek pojke med kastanje bruna lockar kliver upp på scenen hans gråa ögon tittar något vädjande på Anna som bara fnittrar av förtjusning.
-Två starka deltagare, visst är de värda en applåd? Piper Anna. Och Håller upp deras händer som om de vore vinnare, men snart skickas de mot döden.

(JAg måste logga ut om 8 min)

-Så, nu vänder vi oss till distrikt 11, eller vad tycker du?

((Seriöst, Finnicks efternamn?))
Sukimas händer griper krampaktigt om klänningens tyg när hon kliver ner från scenen. Ett djupt andetag rosslar sig ur hennes lungor. Fredsväktare för in henne och Odair ((!?)) i rättens hus och hon placeras i ett mörkt rum utan fönster, täckt med gula sammetsdraperier.
Hennes föräldrar kliver in. Ord är inte nödvändiga. Hennes far räcker fram en liten sälgpipa från hans barndom. Mor Eyrinne gråter bara.
Med sina ögon lovar hon, lovar att komma hem.
Efter att ha gett de båda en kort kram förs dem iväg, och hon är åter ensam med de gula dammdraperierna.
((Vi hoppar till din ceremoni))

((Tänkte inte på att det var Finicks efternamn...hade andvänt det i en novell innan jag läste boken)).

Fabian hade lämnat en limpa på bordet åt mig som slåttergåva. Jag kunde inte låta bli att bli rörd.
Min far började pilla med mitt hår, och Tila hade plockat fram en vit klänning åt mig. Far fäste ett spänne i håret på mig, jag drog på mig klänningen och vi begav oss på v andringen mot torget.
Där stod hon redan, Jadira i sina galna, gröna frisyr stod och talade lågmält med en huvudstads bo medan de testade mikrofonerna. ((Måste gå och lägga mig, om du skriver något kollar jag det imorgon))

"Ooh så spännande! Glatt hungerspel på er!" tjöt Jadira gällt. Och må oddsen aaalltid vara er gynnsamma.
"Kvinnornas deltagare blir... Elsami Efternamn! Välkommen upp, var inte blyg!"

Det var som om jag ramlat in i en väg,eller snarare, jag tappade andan. Det tog några sekunder innan hon otåligt upprepede:
-Elsami Myazaki, var vänlig kom upp på scen. Benen darrade, inom mig skakade jag fortfarande. Jag klev sakta upp på scenen. Min familj såg lika absurda ut som jag kännde mig.
Ett steg efter det andra...
Jadira sträckte fram en hand och log med sin grönn målade mun.
-Kom här lilla vännen... Sa hon i ett högt och försök till ömt tonfall.
Hjärtslagen dunkade uppe i huvudet.
-Ooooch den manliga deltagaren i år blir...Jadira valde omsorgsfullt en slät lapp. Det prasslade överdrivet högt. Det var väl troligen någon ljud efekt.
"-Zalsar Vandel!" Förkunnade Jadira. Förtärd av skräck och överumplat klev en stor pojke upp på scenen, han var nog minst sjutton år gammal. Han såg ut att ha lugnat ned sig, men han hade dragit en spännd mask över ansiktet.
"Detta är nu distrikt 11:as deltagare! Elsami Myazaki och Zalsar Vandel!" Jadira snubblade till på det sista ordet när hon osäkert log mot Zalsar. Han själv såg ut att vara redo att mörda henne.
"Inn i rättens hus med er." Sade Jdira något hastigt.

Inne i rättenshus låg marmor kaklat golv, himmelsblåa sammets gardiner vid varje fönster. Här och där rankade sig gönskande växter.
En fredsväktare brummade något om "3 minuter" och låste sedan dörren bakom mig och min familj. Tyst gav jag alla en kram var.
Fabian storgrät. Sedan såg hans strålande blåa ögon på mig.
"-Du måste komma hem igen, Gör ditt bästa." Avslutade han högtidligt. Min far log matt och snart kom fredsväktarna igen.
"-Slut..." Mumlade en och släpade ut min familj.

Utanför hade Jadira börjat avsluta ceremonin och det var nu dags att se på distrikt 1.

I distrikt ett stod Rutuio med sin gröa tweedkostym och vintergröna hår ooch basunerade ut Glatt hungerspel.