Dramione -

Jättebra!!!! *Bevakar*

Du skriver så bra ! önskar jag kunde skriva så bra

*Bevakar*

Aww. Alla som har kommenterat, tack! Jag blir rörd, haha. Jag blir alltid så generad när någon ger mina saker som jag har gjort/skrivit komplimanger. Kärlek till er alla. ♥ Här kommer en väldigt kort, men ändå. :3
---
Del 1/2.

Hermione stegar in i Gryffindors uppehållsrum. ”Okej, det är något allvarligt fel med Malfoy”, säger hon och tittar på eleverna. ”Så du märkte det nu?” frågar någon spydigt. Hermione tittar med en tankspridd blick på den personen som hade gjort sig löjlig över hennes kommentar. ”Jag..äsch. Skit i det”, säger hon och vänder på klacken. Hon mumlar tysta svärdord och klampar in i tjejernas sovsal för årskurs sju. Hon finner Parvati och Padma sittandes på golvet. ”Vad gör ni då?” frågar hon klentroget och sätter sig bredvid Parvati. Parvati brister ut i gapskratt. ”Jag har fått en ’syn’” flämtar hon fram medan hon försöker hämta sig från sin skrattattack. Padma sitter och fnittrar hysteriskt. ”Vad är det som är så roligt?” frågar Hermione otåligt. Hon blänger argt på Parvati som fortfarande inte har hämtat sig från sin skrattattack. ”Men säg då”, fräser Hermione. Parvati ger Padma en blick som är omöjlig för Hermione att tyda. ”Okej”, börjar Parvati. ”Jo, Parvati såg ju en ’syn’”, fortsatte Padma, ”och den innehöll dig och…Malfoy”, Padma tar upp händerna framför ansiktet som en ren reflex. Hermione var snabb med staven, och hon ville inte att något skulle hända med hennes ansikte. ”Mione?” Parvati vinkar med handen framför Hermiones ansikte. ”Är det därför han var så konstig?” kläcker hon ur sig. Parvati tittar underligt på Hermione. ”Vad menar du?” får hon fram och Padma nickar instämmande. ”Precis, Mione. Vad menar du?” frågar Padma framfusigt och tittar intensivt på Hermione. Hermione skruvar ängsligt på sig och suckar. ”Okej, Malfoy betedde sig underligt idag”, svarar hon och biter sig löst i läppen. ”Jag sa att jag inte orkade med att han mobbade mig för ja..jag var nedstämd över att Ron inte har frågat mig om jag vill gå med honom till balen. Och han lyssnade, och ett tag verkade det som om att han brydde sig. Liksom, verkligen brydde sig”, hon tystnar och tittar ned i golvet. ”Han var annorlunda.”

Jättebra

Superduperbra!!!! Du skriver fantastiskt!

Men jaha, bra att du talar om när du lägger upp din fanfiction på mugglis

Som jag sa förut, sjuukt bra Ponny! Vill också skriva så bra!

HAHA, förlåt Mandis.

Haha, naw. Du skriver bra! Mer än bra, bättre än bäst!

Mer den är jättebra!!

Här kommer nästa del, tack så mycket för att ni läser!
________________________________________

Del 2.

Draco fräser åt ett par förstaårselever som betraktar honom medan han flanerar mot Gryffindor-tornet. Han vet att han kommer ångra detta, innerligt, men trots det, han måste ju lämna tillbaka boken till Hermione. Han kan ju inte bara behålla den, eller?
”Longbottom”, Draco stannar till framför den blyge pojken, ”är Hermione där inne?” frågar han och nickar menande mot Gryffindor-tornet.
”Det beror på”, säger Neville trotsigt och lägger armarna i kors. ”Vad är det du vill henne, som är så viktigt eftersom du har tagit dig möda att gå hit?”
Draco tar varsamt fram Hermiones anteckningsbok. ”På grund av denna”, säger han och knackar på omslaget till hennes bok. ”Jag ska lämna tillbaka denna till henne.”
Neville tvekar en stund och det blir tyst mellan dem två pojkarna. ”…visst”, säger han tillslut, ganska motsträvigt. ”Vänta”, mumlar han och går upp i Gryffindor-tornet.

”Har någon här sett Hermione?” frågar Neville och tittar sig omkring i Gryffindors sällskapsrum. Hans blick glider över Dean, sedan Seamus, och stannar på en fnissande Parvati. ”Parvati”, säger han och släntrar fram till henne. ”Vet du var Hermione är?” han tittar på henne.
”Ja”, fnissar hon, ”hon är i tjejernas sovsal. Ska jag hämta henne?” frågar hon och fnissar vidare.
”Ja, gör det.” Parvati reser sig upp från stolen hon satt på och går snabbt bort till tjejernas sovsal. När hon kommer tillbaka har hon med sig Hermione. ”Hermione, Malfoy vill träffa dig”, Neville gör en grimas och sedan ger han ifrån sig en suck. ”Han skulle lämna något till dig”, lägger han snabbt till.
”Till mig? Vad ville han lämna?” Hermione tittar med en misstänksam min på Neville. Han rycker nonchalant på axlarna. ”Det var någon bok, tror jag. Jag vet inte”, säger han likgiltigt och sätter sig ned på en stol i närheten.
”Visst”, fräser Hermione. ”Men om detta är ett skämt vet jag vem jag ska hämnas på”, Hermione kastar en blick över axeln, på Neville, innan hon går därifrån.

”Malfoy”, muttrar hon, ”vad vill du?”
Draco tittar upp och kastar en snabb blick på Hermione. ”Jo”, svarar han och visar Hermiones anteckningsblock. ”Du glömde den här i skolans bibliotek”, säger han oskyldigt och sträcker fram Hermiones block.
Hermione sträcker fram handen för att ta emot sitt block. ”Tack då, Malfoy”, suckar hon och vänder sig om för att gå därifrån.
”Vänta”, Draco tittar oförstående på Hermione. ”Vad sa du?” han ser vilsen ut och Hermione vänder sig om igen.
Hon tittar på honom. ”Jag sa tack”, svarar hon och rycker på axlarna.
”Tack? Jag har aldrig hört någon säga tack till mig…”, mumlar Draco.
”Har aldrig någon sagt tack till dig?” frågar Hermione häpet och studerar Draco som har satt sig ned på trappan.
Han skakar långsamt på huvudet men förblir tyst. ”Nej, det har jag aldrig fått höra”, säger han efter en stund, ”aldrig.”
Hermione sätter sig ned bredvid Draco. ”Du umgås inte med så värst snälla människor”, säger hon och ler snett mot honom.
Draco tittar på Hermione. ”Nej, det skulle man inte kunna säga. Det är ju trots allt Slytherinare”, skyller han på och sjunker ned i en mer avslappnad ställning där han sitter på trappan.
”Men bara för att man är en Slytherinare behöver man inte bete sig som en skitstövel”, Hermione vänder på sig och sätter sig med ryggen mot väggen.
”Skitstövel? Beter jag mig verkligen som en skitstövel?” Draco vrider på sig och tittar på Hermione. Var han verkligen så otrevlig att folk kallade honom för skitstövel? Han visste att han inte var den mest trevligaste personen på Hogwarts, men han trodde inte att han var så taskig. Det var ju förstås inte många som tyckte om honom förutom de som är från Slytherin, möjligen fanns det ju såna som Parvati som tyckte om honom för hans utseende, men dem gillade nog inte hans personlighet.
”Ja, det gör du”, suckar Hermione. ”Du är en skitstövel. Det är inte bara jag som tycker det, utan även alla andra Gryffindorare.”
”Men”, Draco för handen till munnen, precis som om han har sagt något förbjudet. ”Så varje gång jag har kallat dig smutsskalle…”, han tystnar och tittar på Hermione, ”…har du verkligen trott att jag har menat det, eller hur?”
Hermione nickar sakta. ”Ja, det har jag”, svarar hon efter en stund. ”Vadå?”, hon tittar på honom. ”Har du inte menat det?”
”Nej, inte en endaste gång…”, svarar Draco uppriktigt. ”Jag har aldrig menat det, jag har bara inte velat att alla Slytherinare skulle tycka att jag vore en veckling om jag erkände att jag gil…”, Draco tystnar snabbt och biter sig i läppen. ”Det var inget”, säger han och viftar avvärjande med handen.
Hermione tittar på honom med en förvånad blick. ”V-vad sa du?” stammar hon fram. Draco var annorlunda, han var inte som han brukade vara som när han var i närheten av någon ifrån Slytherin.
Draco reser sig hastigt upp och börjar gå därifrån.
”Vi ses, Hermione”, säger han och kastar en blick över axeln innan han tittar framåt och styr sina steg mot fängelsehålorna. Hermione sitter kvar tyst.
Fasen…jag sa för mycket, tänker Draco och ökar sina steg.

”Det är något fel på Malfoy”, Hermione flämtar när hon kommer in i tjejernas sovsal. Hon finner ännu en gång Parvati och Padma på golvet. Dem båda flickorna tittar upp på Hermione.
”Nej, egentligen inte”, säger Parvati och Padma bryter ut i en fnissattack. ”Han är bara kär”, Padma kväver sitt fniss.
Hermione sätter sig på golvet bredvid Parvati och Padma på golvet. Hon tittar förvånat på dem båda flickorna.
”Men han kan inte vara kär i mig. Han hatar ju mig, och Ron och Harry!” Hermione pratar fort och upprört.
”Nej, Hermione. Han är kär i dig, och avundsjuk på Ron och Harry”, Padma skakar på huvudet och pratar med en otålig röst. ”Ron och Harry får ju vara med dig hela dagarna i ända, det är väl klart han är avundsjuk?” Parvati nickar instämmande och klappar händerna.
”Och det listade vi ut tillsammans”, säger hon stolt och ler brett.
Hermione skakar oförstående på huvudet. Nej, tänker hon. Detta kan inte stämma. ”Nej!” utbrister hon. ”Detta stämmer inte”, säger hon och lägger armarna i kors över bröstet. ”Jag vet att det inte stämmer”, yttrar hon och reser sig upp från golvet där hon satt. ”Det stämmer inte”, säger hon en sista gång för att övertyga sig själv och stormar sedan ut från tjejernas sovsal. Hermione leder sina steg ut ur slottet. Hon hör Ron och Harry skratta ett högljutt skratt och går till det stället där hon antar att dem båda två är.
”Hermione”, Harry ler stort mot henne och tittar på Hermione.
Hermione låter blicken glida fram och tillbaka på Ron och Harry. Hon suckar och sneglar bort mot slottet.
”Hermione?” Ron går fram till Hermione och lägger en hand på hennes arm. Hermione rycker till av rörelsen och tittar på Ron. ”V-va?” stammar hon fram och blir blossande röd och tittar på Rons hand.
”Mår du verkligen bra?” Harry tittar på Hermione och går fram till henne. Hermione skakar på huvudet. ”Nej”, säger hon, ”det gör jag inte.”