Peeta Mellark [Hungerspelen] [SV]

Tack, ni fina! Nu kommer ett nytt kapitel!


Kapitel 2
Okej, du kommer att lösa det här, tänker Peeta när han går upp på scenen. Han anstränger sig för att inte visa hur nervös han är. Han möts av Effie, som trippar fram och för honom så att han och Katniss står två meter ifrån varandra. Både Katniss och Peeta kastar blickar på varandra då och då, fast Peeta försöker att verka likgiltig.
Så fort jag får tid till det måste jag tänka ut en taktik, tänker Peeta. Kanske Haymitch kunde hjälpa honom? Haymitch. Om han kunde hålla sig nykter under spelen skulle det vara ett under.
Haymitch är den enda nu levande som tagit hem segern till Distrikt 12 i Hungerspelen. Man kunde ju hoppas på det bästa.
Peeta lägger inte märke till att Effie slutat tala och fredsväktarna höll på att omringa honom. Fredsväktarna skulle föra bort honom. Vart - det visste han inte. Han verkar bli förd till Rättens Hus, där man kan ta tesseras. Såsmåning om kommer han till ett rum med en soffa och några stolar. Hit skulle förmodligen hans mor, far och syskon komma och ta adjö av honom. Han såg sig om i rummet. Det var inte särskilt stort. Men om man trängdes tätt inpå varann, så visst, hundra personer skulle få plats.
Plötsligt öppnades dörren, och hans mor, far och syskon trär in. Hans far omfamnar Peeta, och Peeta kramar tillbaka och försöker hålla tillbaka tårarna.
"Du kan fixa det här, min son", säger hans far peppande. "Jag tror på dig."
Hans mor omfamnar honom inte (vilket inte var så oväntat), men hon säger:
"Nåja. Distrikt tolv kanske får en segrare i år. Den där flickan ser ut att ha lite krut i sig."
Peeta tog inte åt sig av vad hans mor sa, men det känns ganska humörfallande ändå. Nu kommer hans bröder, Kevin och Pine fram och omfamnar honom. Båda är äldre än honom, så ingen kunde ta hans plats. Kevin är äldst, han är tjugo, och Pine är nitton.
"Jag vet att du kan hantera knivar ganska bra", säger Kevin.
"Och om du kan kamouflera dig på något sätt, så se till att göra det. Sen kan din styrka också hjälpa dig", säger Pine allvarligt.
Peeta har inte kunnat få fram ett ord. Detta överväldigade honom så; att nästan alla i hans familj trodde på honom. Nu droppade det tårar nedför hans ansikte. Just som fredsväktarna kommer in för att meddela att tiden är slut, säger Peeta:
"Jag ska inte göra er besviken."
Hans var nickade och mumlade 'bra'. Han visste att hans vänner inte skulle komma för att ta adjö av honom - de var ganska glömska av sig.
"Nu måste du gå ombord på tåget", säger en fredsväktare sakligt.
Peeta nickar och följer efter.

Bravo :3

Awsome!!

Jag skickar ett nytt kapitel nu! Hoppas att ni fortfarande vill läsa!


Kapitel 3
Man kunde nästan inte gå ombord på tåget som skulle föra de tävlande och deras ledare från Distrikt 12 till huvudstaden. Det var smockat med journalister och andra människor som ville få en sista skymt av de människor som skulle iväg och kanske aldrig mer komma tillbaka. Väl ombord på tåget, eskorterades Peeta till hans rum, som var väl designat. Det såg ut som en smal lägenhet. Han beslutar sig för att byta om till något mer vardagligt. Han öppnar en låda och finner kläder som passar honom väldigt bra; en vit T-shirt och ett par svarta byxor med en logga på. När han tittar närmare ser han att det är huvudstadens logga som de brukar använda om det är något viktigt på TV. Vid närmare eftertanke så tar Peeta av sig "huvudstads-byxorna" och återgår till hans slåtterbyxor. Han sätter sig på en stol gjord av några sorts strån. Han sätter huvudet i händerna och funderar på lite allt möjligt om vad som skulle komma härnäst.
Det knackar på dörren. Peeta tittar upp. Det är en fredsväktare som ger tecken att följa med honom. Peeta antar att han inte har något val, så han följer lydigt efter. Han går på en ny vagn, som ser ut som en lunchvagn. Han hade inte fel. Effie sitter där och smackar med tungan medan hon tittar på de olika rätterna som är placerade framför henne.
Effie på honom och ler.
"Sätt dig. Vi väntar på de andra."
"Vem?" frågar Peeta dumt medan han sätter sig.
"Haymitch och den där flickan... Katniss, din dumma pojke", säger hon en aning förebrående.
Efter en stund kommer Katniss in, och Peeta känner hur han av något anledning blir het i ansiktet. Deras blickar möts för en sekund, men sen tittar Katniss bort och sätter sig.
Hon har mycket fina ögon, tänker Peeta.
"Vart är den där klumpedunsen?" säger Effie, mer till sig själv än till Peeta och Katniss.
Efter någon minut kan hon inte behärska sig något mer, så hon säger:
"Äh, han får äta när han kommer. Hugg in bara!"
Både Peeta och Katniss tar för sig av så mycket mat, att när de äter upp sig känner sig Peeta alldeles spyfärdig - han är inte van med sådan mat - och med en blick på Katniss ser han att hon tänker detsamma.
Det är helt tyst. Men helt plötsligt uppstår ett ljud som får honom att hoppa till; Haymitch kommer inklampande. Man ser på långa vägar att han är jättefull. Han öppnar munnen som för att säga någonting, men istället kräks han över golvet. Inte nog med detta. Han ramlar i det också. Effie flyr i skräck, vilket resulterar i att Peeta och Katniss blir kvar med Haymitch.

så trevligt för dom den e jätte bra!!

Ny läsare, *Bevakar*!

Kapitlet var awesome! Ser fram emot mer! ^^)

Tack alla! Jag har väntat på att någon ska kommentera så att jag kan skriva mer! Och det kommer mer snart. Om jag hinner skriva så kommer det ett redan idag!
EDIT; Om ni tycker att det verkar lamt nu, och att samma historia som i boken upprepas så kan jag säga att så fort de kommer in på arenan kommer det nog bli mer intressant Men ett nytt kapitel kommer nu!

__________________________________________________________________________________

Kapitel 4
Det uppstod en pinsam tystnad. Peeta försöker komma på något att säga. Men varje gång han öppnar munnen för att säga någonting så ändrar han sig. Det ser förmodligen ut som om han har något problem med käken.
"Vi kanske borde tvätta av honom?" säger Peeta till sist.
Katniss ser ut som om det var det sista i världen som hon skulle göra, men hon nickar ändå. De för Haymitch in till hans eget "rum". Där baxar de in honom i ett badkar. Men sedan fattar Peeta sympati för Katniss och säger:
"Det är lugnt. Jag kan ta honom, gå du."
Katniss tittar förvånat på honom och svarar:
"Säkert?"
"Ja, gå du."
Katniss går iväg, och Peeta har inget annat val än att tvätta honom.

När Peeta har tvättat Haymitch så går han därifrån.
Haymitch kan väl lika gärna sova där till han blir nykter? tänker Peeta. När han tittar ut genom ett fönster ser han att det börjar mörkna, så han beslutar sig för att gå till sitt rum och bara tänka över den händelserika dagen.
Klockan är över tolv när han beslutar sig för att gå till sängs, och när han ligger ner är det väldigt svårt att sova. Men efter ett tag blir ögonlocken så tunga, och Peeta kan inte stå emot tröttheten något mer...
Efter vad som känns som fem minuter vaknar han upp av dova knackningar på dörren, följt av Effie Trinkets fåniga röst som säger:
"Vakna! Idag är det en stor, stor dag!"
Effies ord fastnar i hans huvud, och det enda han kan tänka på medan han klär på sig är "Idag är det en stor, stor dag!" Usch! Han gillar inte Effie, det är väl till stor del på grund av hans avsky mot huvustaden. Effie är uppvuxen och bor i huvudstaden, men är eskort åt Distrikt 12. Det innebär inte bara att hon måste läsa upp namnen på de utvalda vid slåttern, utan också att hon måste eskortera de till huvudstaden och ha de under sitt "befäl" tills de ska ge sig ut på arenan. Men alla vet att Effie vill vara eskort åt ett annat Distrikt.
I dag skulle de egentligen välja handledare, men eftersom Haymitch var den enda de hade så hade de inget val. Men Peeta var fast besluten att kanske till och med tvinga Haymitch att hålla sig nykter så att han kunde åtminstone hjälpa honom och Katniss att få en chans att vinna spelen. Eller, någon av dem.

Jätte bra, ser fram emot fler kapitel