Utan dig, lyser stjärnorna.

jag vet. men fick inte ihop det på något annat set. skulle bli konstigare annars.

Jag tyckte det var bra. Vill gärna höra mer.

kommr kanske mer i helgen. annars nästa vecka.

bra

Kapitel 4.
Flera veckor efter Issas död börjar jag röra mig. Men min mun är fast i sin eviga tystnad.
Om och om igen får jag tänka:
Hon är död, hon är död, hon är död, hon är död…
Inte för att det hjälpte. Utan för att jag var skyldig Issa smärtan.
En vecka efter Issas död kom mormor in i mitt rum och talade om den hemska sanningen.
Det var inte min eller Issas mamma som var vår mamma. Det var hon. Isadora, min mormor som var min mamma. När hon sagt det vände jag mig bara om i sängen. Låtsades inte höra. Inte veta. Inte känna av smärtan orden get mig. Hon hade bara lämnat mig. I mitt rum. Jag blev varken glad eller ledsen. Bara mitt gamla jag. Eller nya jag.
När den första september kom hade jag inte pratat alls. Mormor skjutsade mig till perrongen och jag klev ensam genom spärrväggen. Mormor klev inte hur bilen. Verkade bli mindre när hon såg människorna. Men hon vinkade åt mig innan hon körde så fort som möjligt där ifrån.
Tåget stod glänsande i sol skenet. Men jag kollade knappt på det, utan gick bara in i det. När eleverna såg mig komma gående skyndade de sig in i en kupé. Alla såg vettskrämda ut. Som om jag smittade. Jag gick in i en kupé som var tom. När jag stängd dörren satte jag mig längst mott fönstret. Drog upp kappen så att mitt ansikte blev dolt..
- Den här kommer bli ett underbart år, hördes en killes röst från korridoren.
- Ja, om man inte räknar på Horr-Scho! Sa en tjejs röst.
- Här är det en nästan ledig kupé.
Dom satte sig i kupén jag satt i.
- Visst får vi sitta här? Frågar den första killen jag hörde.

Jag nickade bara till svar.
- Vad heter du? Undrade en annan kille.
Alla såg nyfiket på mig.
Först tänkte jag ljuga. Men när jag tänkte på allt som hänt öppnade jag munnen och viskade fram:
- Schochan Lefolt!
Min röst lät skrovlig av alla veckor jag varit tyst.
Alla såg på mig. Sedan bröt någon tystnaden.
- Missfoster! Hor-unge! Sa en tjej och tog tag i två andras händer och drog ut dom där ifrån.
De andra tre följde efter.
Så då visste jag det. SÅ här skulle mitt första år på Hogwarts vara!
_______________________________________ ett litet kapitel!

Bra

Men jag förstår inte? Är mormorn hennes mamma? Det kan väl inte hänga ihop...

man får veta hur allt hänger ihop sedan.

Jättebra! Spännande!

sådär