This feeling I have...Could it be... love?

TACK för kommentarera och FÖRLÅT för den sena uppdateringen D:
Mer kommer nu, please forgive me 3':

---

Kapitel 2 - Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom
Del 1

När tåget slutligen saktade ner farten för att stanna i trollkarlsbyn Hogsmeade satt de tre kusinerna i samma kupé som förut, omgivna av minst trettio olika kort från chokladgrodor och även en massa smulor och kladd från annat godis. Albus hade betalat för allting, vilket hade lett till att James nästan hade kommit över att hans bror berättat om Christina för Rose, men bara nästan.
Då bromsarna gnisslade under dem slet de ner sina koffertar från bagagehyllorna, drog upp dörren (Albus gjorde detta i ett anfall av ridderlighet) och knuffade sig genom den överfulla korridoren i tåget. Någonstans fräste en katt, någon skrek till och en uggla hoade högljutt inifrån sin bur. De äldre eleverna stegade vant iväg åt ett håll medan förstaårseleverna tvekade lite om vart de skulle ta vägen. Plötsligt hördes en röst över det allmänna sorlet på perrongen.
”Förstaårselever den här vägen, förstaårselever hitåt!” ropade någon högt och ljudligt, och en stor massa avtecknade sig mot den mörka himlen. Rose och Albus drog sig tvekande ditåt. James höjde handen till hälsning innan han begav sig iväg åt ett annat håll. Väl framme vid personen som kallade på förstaårseleverna, hamnade de bredvid en blek pojke med spetsigt ansikte och blekblont hår. Varken Rose eller Albus såg tillräckligt noga på personen för att känna igen honom, trots att pojken själv ryckte till då han såg kusinerna.
När väl alla förstaårselever hade banat sig väg fram till personen – inte för att någon förstod hur de lyckades hålla reda på alla – begav det brokiga sällskapet sig iväg. Ingen visste vart de gick, men så plötsligt var de framme i en sjö. Personen som hade väglett dem instruerade alla att de skulle sätta sig i båtarna, och när väl det var klart, flöt de iväg av sig själva. Plötsligt flämtade någon till. Det var förståligt, med tanke på vad som mötte dem. Ett stort slott, eller en borg, reste sig mot natthimlen med tinnar och torn, högst upp på en klippa, endast synligt med hjälp av fönstren infattade i stenmurarna. Genom dem strålade det av ljus.
Efter en god stunds båttur var de framme. Personen hjälpte dem ur båtarna, delade in dem i grupper om fyra med varsin lykta och ledde dem uppför en slingrig väg som ledde till slottet. Himlen var molnfri och vackert blå och liknade mest en mjuk sammet. Stjärnorna syntes som prickar av ljus utspridda över sammeten och en månskära sken blekt nästan precis över slottet. Rose var som förhäxad av vyn. Men å andra sidan var det inte så konstigt: det var ju en magisk plats trots allt.
Den tunga porten till slottet slog igen efter eleverna, som flera ryckte till vid det höga ljudet. Plötsligt stod en kvinna med vitt hår, glasögon och hökögon bakom glasen framför dem. Hon lät blicken svepa över dem allesammans.
”Sorteringscermonin, i vilken ni skall sorteras in i era elevhem, börjar alldeles strax. De fyra elevhemmen är Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Innan ni går in i salen kan ni försöka snygga till er så mycket som möjligt” sa hon, och efter en sista blick på dem stegade hon sedan bort mot en annan port en bit bort.
En kort stund därefter fick eleverna också gå fram till dörren, som öppnades och avslöjade en stor sal, med fyra långbord och ett annat kortare bord längst fram i salen, där personer som Rose antog var lärarna satt. Taket i salen var djupblått, vilket Rose hade vetat att det skulle vara eftersom hennes mamma hade talat om det för henne. Taket speglade nämligen himlen och vädret utomhus. Förstaårseleverna tågade efter den äldre kvinnan, som kommit tillbaka, fram mellan de mittersta långborden. På en pall framme vid lärarbordet var en gammal fransig, smutsig hatt placerad. Rose visste även nu vad som försiggick. Hatten skulle provas av var och en av eleverna. När den blev provad undersökte den personen i fråga och bestämde vilken elevhem personen skulle bli placerad i.
Kvinnan ställde sig id hatten, harklade sig, rullade upp en pergamentrulle och började ropa upp namn.
”Adenne, Melisa!” var den första att ropas upp. Sedan rullade det på. Då kvinnan ropade:
”Malfoy, Scorpius!” ryckte Rose till och såg upp. Den bleke pojken som satte sig på pallen var den pojke som Albus och hon av misstag hade ställt sig bredvid när alla förstaårselever skulle samlas. Föga förvånande placerades han i Slytherin och gick tyst bort till Slytherinbordet, där de elever som redan satt vid bordet dunkade i nyss nämnda bord och applåderade åt honom.
När Albus namn ropades upp ställde sig Rose på tå för att se på då Albus lommade upp, satte sig på pallen och fick hatten på huvudet.
”GRYFFINDOR!” vrålade hatten. Bordet längst till höger om Rose applåderade häftigt när Albus sprang bort mot det, och Rose såg hur han satte sig bredvid James som log glatt mot sin bror.
Och så slutligen…
”Weasley, Rose!” ropade kvinnan. Rose kände hur hjärtat bultade i bröstet då satte sig på pallen. Hatten var alldeles för stor för Rose, så den åkte nästan ner på axlarna på henne. Efter en mycket kort stund ropade hatten:
”GRYFFINDOR!” och bordet till höger applåderade återigen häftigt. Rose rodnade av glädje och skuttade iväg för att sätta sig bredvid Albus.

Like it!!!
Vill bara läsa mer

Tack! Och nu kommer mer ^^

---

Kapitel 3 - Hogwarts skola för Häxkonster och Trolldom
Del 2

Då hon nådde bordet log de båda bröderna Potter glädjestrålande mot henne. Av Albus fick hon en oväntad kram, av vilken hon nästan rodnade igen. Då han släppte henne såg han nästan euforisk ut. Rose förstod att det måste vara nervositeten om hade släppt. Även hos henne hade oron lättat, knuten i magen var borta.
Plötsligt reste sig en av personerna vid lärarbordet, den man som Rose antog var rektorn. Han log lätt darrigt mot dem, de silvervita mustascherna vippade och ögonen glittrade mot dem under buskiga ögonbryn.
”Välkomna hit, ni nya elever! Välkomna tillbaka, ni äldre! Jag och de andra lärarna hoppas att ert år här ska bli angenämnt och fyllt med kunskap! Låt mig bara påminna er alla om att skogen är förbjudet område för alla elever, förutom när ni är tillsammans med en lärare. Nu – var så goda och hugg in!” sa han med ganska ljus röst, men strålade av glädje när han såg på dem. Rose vände huvudet mot bordet och såg att alla tallrikarna och assietterna var fyllda av mat, som verkade ha dykt upp ur tomma intet. Albus verkade lika förvånad som hon, men James började bara ösa upp soppa ur en soppskål så de antog att det var lugnt.
Då alla hade ätit minst dubbla portioner av allt försvann all mat och ersattes av efterrätter. Rose såg sig omkring och valde att ta en bit plommonpudding och en bit sirapskaka. Allting smakade ljuvligt. När de till slut hade ätit sig mätta lutade sig Albus – som hade ätit så mycket att Rose var förvånad över att hans mage knappt inte var större – tillbaka på bänken och knäppte händerna över magen med en belåten suck.
”Jag är så mätt så att det känns som om jag ska spricka” sa han med ett förnöjt leende på läpparna och lätt groggy uppsyn i allmänt. Rose log svagt mot honom. All spänning, mat och den långa resan till skolan hade gjort henne väldigt trött.
”Jag med” svarade hon med en gäspning, ”och du då James?” frågade hon Albus’ äldre bror. James flinade och sträckte på sig.
”Samma här. Nej hörni, jag drar nu. Synes!” sa han, blinkade okynnigt mot dem och travade iväg. Rose och Albus såg förvånat efter honom.
”Är det meningen att vi ska följa efter eller…?” frågade Albus Rose osäkert, men hon visste inte heller. Så plötsligt ropade en röst:
”Förstaårselever, förstaårselever! Förstaårselever följer med mig!” Rose och Albus såg glatt på varandra, reste sig upp och började gå i riktning mot rösten.

SuperBra!!!!!

Bra skrivet!

Tack finisar ♥ ^^ Håller på med mer nu, förhoppningsvis kommer ett kapitel till snart

jätte bra

Superbra!

Wow, jag pallade skriva mer idag :O

Tack igen för kommentarerna, det värmer ♥

---

Kapitel 4 - Gryffindorare

Gryffindors uppehållsrum var precis som Roses föräldrar hade beskrivit det: mjuka gobelänger i varmt rött och guld, en stor banér med Gryffindors lejon på, stora sköna fåtöljer och en stor soffa i ena hörnet, samt en sprakande brasa. Det stod även två bord i rummet med tillhörande stolar, för läxläsning och liknande. I andra änden av rummet slingrade sig en spiraltrappa uppåt och bredvid den en annan trappa, fast denna i sten. Den manliga prefekten som hade visat dem alla till uppehållsrummet – och också gett dem lösenordet, Tentacula – berättade för dem att trappan i sten ledde till flickornas uppehållsrum och den andra till pojkarnas. Rose log och vinkade åt Albus, och begav sig iväg uppför trappan. Där uppe var allting mer nedtonat, med inte lika klara röda färger, men rött där med. Flera mjuka himmelssängar stod utplacerade i rummet med röda tunga draperier och fluffiga kuddar. Där uppe var redan några flickor och bytte om till nattlinne eller pyjamas, borstade håret eller låg i sängarna och pratade med varandra. Rose sällade sig blygt till en av sängarna längst bort, där hennes koffert förvånande nog redan stod. Hon öppnade kofferten och började leta efter sitt nattlinne. Rose var så djupt koncentrerad på detta att hon inte märkte hur en annan flicka stod och hängde över hennes axel, förrän flickan sträckte fram en blek hand mitt i Roses synfält. Rose hoppade till, tappade yllestrumporna som hon höll i och reste sig hastigt upp med rodnande kinder. Framför henne stod en leende flicka med mörkbrunt hår samlat i en hög hästsvans bakpå huvudet, nötbruna ögon och ljusbrun hy. Hela hon verkade brun. På kinderna syntes skymten av fräknar. Flickan sträckte återigen fram handen mot Rose, som tveksamt tog den.
”Hej” sa flickan glatt, ”jag heter Josephine, Josephine McKenzie, jag är andraårselev. Vad heter du?”
”Rose Weasley” svarade Rose tveksamt. ”Jag kallas för Rosie” fortsatte hon sedan och log blygt mot flickan, Josephine. Josephine besvarade leendet och släppte sedan Roses hand. Plötsligt kom en annan flicka fram bakom henne, en som var så lik Josephine att Rose ögonblickligen förstod att de var tvillingar. Enda skillnaden mellan dem var att just vid det tillfället hade Josephine hästsvans men hennes syster hade fiskbensfläta.
Den andra tjejen log också hon mot Rose och skakade hand.
”Maria McKenzie, Josephines tvillingsyster. Andraårselev” presenterade hon sig som. Rose upprepade det hon hade sagt till Josephine. Sedan sjönk alla tre ner på närmaste himmelssäng – som råkade vara Roses – och började tala. Det var häpnadsväckande lätt att prata med systrarna. De kompletterade inte varandras meningar, men dem verkade vara i fullständig harmoni med varandra. Rose skrattade och pratade med dem en ganska lång stund, innan de tre kom på att de borde byta om och lägga sig. Maria hade himmelssängen bredvid Rose, så den kunde ligga och fnittra tillsamman men stund till innan den kvinnliga prefekten Jasmine hyssjade skarp åt dem att vara tysta.
Rose slöt ögonen. Det verkade ha blivit en bra start på hennes första år på Hogwarts.

SuperBra!!!!!