När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

( Men så bra då )

- Nej du borde inte ens va här, lilla mugglare där, sa Xenia roat och himlade med ögonen innan hon försvann ut i korridoren.
Hon gick förbi en kupe där hon såg Albus meden blond tjej, de verkade ha mycket trevligt, de satt tätt tätt ihop och Xenia vände tillsist bort blicken.
Det var komplecerat att ha Fai som vän, elevernas räddsla för honom smittade av på henne själv.
Villket innebar att folk inte ville så gärna vara i närheten av henne, ja med undantag frånAlbus då, men de var ju för att de var släkt.
Xenia suckade djupt ochklev ut på perrongen där Mary sprang mot henne och kramade om henne.
Hon började genast babbla en massa och Xenia tog hennes koffert och de vinkade av åt föräldrarna innan degick in på tåget.

(haha japp)

"nej jag måste gått fel" sa Fai roat och såg Xenia lämna kupén och han blängde på sin biologiska far och ville helst bara ta honom där ifrån. Draco hade aldrig pratat med honom sen hans mor räddat honom. Han var inte säker på i fall hans mor hade tillåtit det men om Draco hade velat det hade han sökt upp honom. Han suckade lite och tände sen en blå låga i handen precis som Voldemort lärt honom. Några förstå års elever stannade vid dörren och såg imponerat på honom och han log svagt och de såg skrämt på varandra och den ena tjejen började gråta och de sprang där ifrån och Fai såg argt ut genom fönstret
"vad är det?" han hörde sin mors röst i huvudet
"jag avskyr att alla är rädda för mig" sa han surt
"jag förstår det älsklingen, men gör det bästa av situationen. Men jag vet inte vilke som är värst att alla är rädd för di eller om alla skulle komma till dig och be dig fixa allt" sa hon och log lite. Han visste att hon hade rätt ich han hade sluppit alla problem som hon haft och det var han glad för. "men du klarar dig, du är ju trots allt en Riddle" sa hon och log
"ja och vi klarar oss alltid, tack mamma" sa han och kände sig lite gladare.
"alltid. Men ha så skoj nu" sa hon och bröt kontakten. Hans mor var verkligen speciell och inte på ett dåligt sätt.

Xenia drog kofferten åt sin kusin som såg sig storögt om.
- Vill du sitta med mig och Fai, eller ska du sitta med någon av dina vänner?, sa Xenia undrande till Mary.
- Jag har lovat Alex att sitta med dem, sa hon och drog upp en kupedörr där ett gäng nervösa förstaårselever satt.
Xenia la upp Marys koffert och log mot dem alla.
- Ni kommer att stormtrivas på Hogwarts så ta det lungt, sa hon vänligt och lämnade dem och gick vidare till deras egen kupé.
Hon öppnade dörren ochsågpå Fai, han såg olycklig ut och hon undrade vad det var.
Antagligen det gammla vanliga att alla var rädda för honom.
- Tjenixen Fai, saknat mig?, sa hon glatt och slängde sig på sätet.

Fai såg på Xenia
"har du varit borta?" sa han förvånat. Fai undrade vad han skulle göra utan Xenia? Hon hade alltid varit hans vän, vist hade Fai några andra vänner men de förstod honom inte på samma sätt och de var rädda för honom i mellan åt. Fai log när han tänkte på att hans mamma och Laura hade varit lika dana
"så hur är det ute bland de vuxna?" frågade han roat och så ut på dem och fick syn på Draco igen som sa hejdå till sin son. Undra om Scorpius visste att de var halvbröder?

- Ja, jag flög till Mars för jag blev bjuden på en kopp te, sa Xenia skämtsamt och såg ut genom fönstret.
- Bra antar jag, mamma vill väll iväg på träningen efter de vinka av oss, sa hon frånvarande och tänkte hur mycket mamma hade kämpat för att få tillbaka Quidditchen och nu var hon lagkaptenoch sökare för Puddlemere United.
Precis som Ginny fast hon spelade för Holyhead Harpies.
Xenia var verkligen glad att Quidditch fanns själv var hon slagman i Gryffindor laget och hon skulle nog inte få svårt att få jobb när hon slutade skolan.

Fai bara himlade med ögonen
"du ska alltid överdriva" skrattade han och såg på dem "ja det förstår jag, hon är ju helt galen i quidditch" sa han, Fai var precis som sin mor och far inte mycket för quidditch. Nej han gjorde hellre annat. Han visste att Xenia ville spela quidditch precis som Laura själv ville Fai resa run i världen. Han ville lära sig en massa om andra platser och se en värld där Voldemort inte styrde. Inte för att den världen var stor men han ville i alla fall vara på platser där folk inte visste vem han var

- Jag överdriver aldrig, sa hon roat och såg sedan på Fai.
- Visste du att Albus har skaffat en tjej, den där blonda Ravenclaw tjejen Samanta, sa Xenia frånvarande och la sig på mage på sätet.
Ibland önskade hon att honvar som Albus, kunde få vem han ville och tillhörde Weasleys de som alltid var goda.
Ibland var det jobbigt att inte tillhöra någon sida fullt ut, alla hade något problem med henne och hennes åsikter.

"Nej verkligen inte" sa Fai roat och skakade sen på huvudet "nej det visste jag inte. men jag umgås knappt med dem heller. de är inte alltid så glada att se mig." sa han och ryckte på axlarna "de är dina kusiner" sa han bara och reste sig upp och drog på sig sin mysiga kappa som hans mor fixat åt honom. Manga karaktären som han var döpt efter hade en lika dan och han gillade den. han gilalde Fai över huvudtaget, han var jätte cool

Xenia nickade frånvarande och såg på Fais kappa.
- Snygg, sa hon glatt och kände sedan hur tåget krängde till och de lämnade perongen och alla bakom sig, hon vinkade adjö till dem som stod där och såg sen på Fai.
- I år får vi lära oss att transferera oss, det blir kul, sa hon glatt och och drog upp en påse från godisbaronen ur väskan.
Hon tog en Chockladgroda och gav påsen till Fai.
- Här, jag fick den från Frad och George, sa hon glatt och såg på kortet.
Det var på Tonks, hon var död nu men hennes man och och son fanns ilivet.
Hon tyckte det var fint av Voldemort att även hedra hjältar från den goda sidan i korten.
Hon visste att hennes och Fais mödrarfanns bland korten med.

"Mamma fixade den. mycket kan jag göra men inte sy. inte ens med magi" skrattade han roat och vinkade av sina föräldrar och nickade glatt
"Ja tänk vad kul, då slipper vi att alltid väntas på att nån kan ta oss nån stans" sa han leende och tog försiktigt en groda, han visste hur Fred och George kunde vara men åt sen upp den och såg på kortet och log, det var på Sev. Fai saknade honom, han hade dött för två år sedan och hans mor hade varit förkrossad, även om det var ett tag sedan saknade de honom. Sev hade varit som en rolig farbror