Albus Potter börjar på Hogwarts

Okej här kommer mer

Kapitel 3


På morgonen där på var det inget annat än stressigt för Albus hade försovit sig på första skoldagen. Han hoppade över frukosten och sprang ner till fängelsehålorna där det skulle vara trolldryck. Det luktade unket där nere och det var is kallt. Han fick gå en liten bit tills han kom fram till det lilla klassrummet. När han öppnade dörren till klassrummet såg han alla stå och blanda i sina kittlar.
”Potter, 40 minuter sen! Det är då ingen idé att du ens börjar med din dryck för alla är nästan klara nu så du får ta och hjälpa miss Weasley med det sista.” sa professor Snigelhorn.
Några av flickorna fnissade åt honom men han brydde sig inte om det.

Rose såg väldigt besvärad ut. Albus försökte hjälpa henne men hon ryckte dem bara ur händerna från honom.
”Jag försöker ju bara hjälpa dig” sa Albus oförstående.
”Jag vill inte ha din hjälp!” fräste Rose lite för högt så hela klassen stirrade. Till och med Snigelhorn glodde på dem.
” Nej okej då” sa Albus tyst.
Klassens blickar föll tillbaka på deras drycker som om inget hade hänt. Men Albus såg hur vissa av flickorna viskade om Rose bakom ryggen på henne. Efter lektionen tog Rose sina saker och gick ut ur klassrummet med storm fart och tittade ner i golvet. Albus skulle precis gå efter henne när Snigelhorn ropade på honom.
” Potter kan jag få byta några ord med dig?”
”Visst professorn” sa Albus och vände om. Men om han hade varit helt ärlig så hade det blivit något i form: Nej jag har faktiskt bättre saker för mig!
”Jo jag undrar varför du kom försent det har väll inte hänt något?” frågade han undrande.
”Nej jag försov mig bara. Vad trodde professorn det annars skulle vara?”
”Åh ingenting, absolut ingenting, men tyvärr blir jag tvungen att dra av 5 poäng från gryffindor för din sena ankomst. Vi ses senare Albus.”
”Ehm okej då, hej då professorn” sa Albus med lite tvekan på rösten och gick.
Vad var det Snigelhorn annars tänkte på?

Albus kom i kapp Rose i korridoren på väg till Trollformelläran. ”Varför är du så sur?” frågade han henne.
” I 30 minuter stod jag i sällskapsrummet och väntade. Jag missade frukosten och nu är jag vrål hungrig” sa hon kyligt. ”Förlåt men jag råkade försova mig.” rösten dog bort när Albus sa det för att dörren öppnades precis av professor Flitwick. Han var drygt en meter lång och hade vitt lockigt hår. På hans nästipp satt ett par små glasögon.
”Välkomna ska ni vara till er först...” Han blev avbruten av hela klassen som stormade in i klassrummet.
”Hallå ta det lite lugnt, Hallå” sa han och försökte överrösta dem. Alla rusade och satte sig två och två. Albus gick och satte sig bredvid Rose men när han satte sig flyttade hon på sig till Juliett Patil. Albus kände en kall och ensam känsla i magen. I bland var Rose verkligen som hennes pappa beskrev henne envis som en åsna.
Timothy Brave satte sig bredvid Albus. Timothy var inte den roligaste att sitta bredvid för han pratade oavbrutet. Han sa hela tiden till Albus om han uttalade någon formel fel eller så. I slutet av lektionen hade Albus stor lust att klippa till Timothy men det vågade han inte för Timothy var mycket längre och starkare.
” Ja idag har ni jobbat riktigt bra, ni kanske ska försöka och sitta på samma platser nästa gång vi ses också om ni kommer ihåg. I alla fall har ni läxa att läsa sidan 45-55 i boken och lära er minst tre formler där ifrån. Hej då vi ses nästa gång.” sa professor Flitwick.

Alla gick till stora salen för att äta lunch. Rose verkade ha ändrat inställning och pratade med Albus. Han tyckte det var skönt för gillade inte när Rose var sur.
”Vi kan göra läxorna i biblioteket senn”sa Rose glatt.
”Mm okej, men jag vill berätta en sak för dig senn också” Albus hade inte berättat för henne om Snigelhorn.
”Vadå?” sa Rose nyfikett.
”Vi tar det senn.” sa Albus.

Kanske inte blev jätte bra men jag har inte riktigt kommit på ngn bra handling än.
Nu har jag rättat stavningen för jag såg några stavfel

Skriv mer

Jag ÄLSKAR såna här ffs♥

Jag håller på och skriver på nästa kapitel
Men jag måste erkänna att det är lite svårt att komma på en spännande handling

Kapitel 4

När dem satt i biblioteket så var Albus inte lika säker längre om det var någon idé att berätta för Rose om det med Snigelhorn det var kanske inget speciellt professorn tänkte på och Rose kanske skulle tycka att det var onödigt att han berättade.
”Vad var det nu då du ville berätta?” sa Rose med stor förväntan på rösten.
”Jo ehm asså det var så här att...” började Albus lite osäkert.
”Ja?” sa Rose och hon såg ut som hon skulle spricka av förväntan.
”Att jo vi har läxa till i morgon i trollformellära” sa Albus
”Va?” sa Rose helt oförståligt
”Jo så är det” sa Albus som om hon inte visste det.
”Var det det du ville berätta? för det visste jag redan.” sa Rose besviket
”Jaha, men då slår vi väll upp böckerna och börjar” sa Albus
Rose tog besviket upp sin bok och började läsa. Kanske skulle han ha berättat ändå men nej det var nog inget särskilt.


Efter dem läst en stund så förhörde Rose honom på tre formler. Rose hade som vanligt tagit fler än tre.
”Jag tycker verkligen du ska ta fler än bara tre formler” sa Rose
”Varför? Flitwick sa ju att vi bara skulle ha tre. Föresten så tror jag inte att han kommer förhöra oss på dem.” sa Albus uttråkat.
”Det spelar väll ingen roll om han förhör oss eller inte det är faktiskt formler som kan vara bra att kunna.”
”Men jag kan massor förhör mig på vilken som helst.”
”Okej, vilken formel får saker att sväva?”
”Glömde bort”
”Och vad får jag lov att fråga gör du om den frågan kommer upp på examensprovet?”
”Skriver av dig” sa Albus tyket.
”Nej det gör du inte” sa Rose snabbt
”Och föresten kommer det vara anti-fusk besvärjelser på proven.” tillade hon.
”Va? det är ju som dem inte litar på oss!”

Mer mer mer!!!

Femte kapitlet är nästan klart så det kommer nog redan i kväll

När i kväll?

Okej det är inte riktigt kväll men jag lägger upp kapitlet nu iaf


Kapitel 5

Efter en lång dag så var det äntligen dags att gå och lägga sig. Det var något som Albus hade längtat efter sedan middagen. När han gick upp till pojkarnas sov sal så hördes det snarkningar. Och mycket riktigt låg alla dem andra och sov. Albus gick fram till sängen och gjorde en glad upptäckt, han hade fått paket hemifrån. Han försökte riva upp pappret så tyst som möjligt för de andra inte skulle vakna. I det mjuka paketet låg något som såg ut som en mantel. Han provade den och gjorde en förskräckt upptäckt- hans kropp var borta!
”Jävl...” han hejade sig för att inte väcka dem andra.
Men när han tog av sig manteln så kom kroppen tillbaka. Först nu såg han att det låg ett brev där också. I brevet stod det:

Hej Albus!
Jag, mamma och Lily hoppas du och Rose har det bra. Du undrar säkert varför jag inte skickade brevet så du fick det på morgonen. Det var bara för att inte någon annan skulle se det. Du tycker säkert också att dem andra pojkarna som sover kunde ha sett det men jag bad ugglan att lämna det när dem andra hade somnat. Nu ska du i alla fall få veta vad jag har skickat till dig. Det är din farfars osynlighetsmantel. Den har gått i generationer i vår släkt och jag hoppas att du en dag kan ge den till ditt barn. Jag brukade använda den när jag skulle smyga runt på Hogwarts. Du fick också med en karta. Kartan är inte vilken karta som helst utan nämligen Marodör kartan. Kartan är ritad av din farfar, Teddys pappa, Min gudfar Sirius och Peter Pettigrew. Den visar exakt alla på Hogwarts vad dem gör, vart dem är varje sekund. Så jag säger dig bara nu: använd dem väl.

P.S om du undrar varför inte jag gav dem till James så var det för att han skulle nog missbruka dem lite väl mycket.

Skicka många brev, med vänliga hälsningar pappa, mamma & Lily.

Han läste brevet flera gånger om och kände sig varm i hjärtat. Men ändå kände han sig lite ledsen, brevet hade fått honom att längta hem. Just då skulle han kunna byta alla sina chokladgrodekort mot att få höra Lilys söta skratt eller känna sin mammas varma kram. En tår fall ner på hans kind.