Vem är du?

Måste duscha nu, kommer sen!

Okeij!

Det är helt okej, den som väntar på något gott...

Kapitel 1, del två: Hogwartsexpressen

(Hermione)

Vi klev på Hogwartsexpressen och började den jobbiga uppgiften, nämligen att hitta en tom kupé. Sista kupén var tom. Jag satte mig ner på ett säte och Ron satte sig mitt emot mig. Harry satte sig bredvid Ron. Vi spelade knallkort nästan hela resan och bytte lite chokladgrodekort med varandra.

Vi hade just bytt om till våra Hogwartsklädnader när jag kollade ut genom fönstret och såg en person med vita skor, ljusblå byxor, kritvitt hår och ljusblå ögon som flög förbi… Charlie? Men jag hade nog sett fel, han kunde väl inte flyga? Jag ruskade på mig och öppnade ögonen igen, jag hade tydligen blundat när jag såg honom. Men han flög bredvid fönstret…
”Kolla!” sa jag och pekade mot fönstret samtidigt som jag triumferande kollade på Harry och Ron, nu skulle de allt få se!
”Exakt vad är det jag ska kolla på?” Jag vände mig ilsket mot Ron, Charlie syntes ju tydligt!
”Ser du in…” började jag men sen avbröt jag mig för Charlie var faktiskt inte där… Vad var det med honom? Han var ju där nyss!
”Hermione, är du helt säker på att du mår bra?” frågade Ron och försökte låta vänlig.
”Ja, det är jag!” fräste jag ilsket. Ron och Harry kollade på varandra.
”Okej, visst, du är fullt normal. Vi ska snart kliva av förresten”, sa Harry. Åå… Varför, varför var de tvungna att vara så irriterande? Hogwartsexpressen började sakta ner, vi var på Hogsmeade-stationen. Vi klev av och satte oss i vagnarna, i våran satt bara vi, som tur var. Under resan upp till Hogwarts blängde jag irriterat på Ron och Harry.
”Emm… Är det något?” undrade Ron. Jag svarade inte, jag fortsatte bara blänga på honom, la armarna i kors och fnös.

Nu var vi äntligen framme. Jag såg fram emot en härlig middag och sen en skön säng att sova i. Jag var riktigt glad över att vara tillbaks på Hogwarts. Plötsligt kände jag hur något träffade mitt huvud, något blött. Jag kollade mig surt omkring, jag blev knappast på bättre humör av att bli blöt. Dessutom var det iskallt. Jag fann orsaken; Peeves som kastade vattenballonger…
”Peeves!” röt professor McGonagall ilsket. Hon kom stormandes med stora arga kliv.
”Sluta upp med det där!” McGonagall såg verkligen sur ut nu.
Jag utförde en enkel besvärjelse så jag blev torr, sen gick jag mot Stora salen. Ron och Harry hade redan gått förbi mig in till Stora salen.

Meer! Så bra!

Jätte bra!

Tack! ♥ Kommer mer senare idag eller imorgon

Senare idag snälla

Okej. Kom ihåg att du kan skicka en uggla till mig om du vill!

Alex - Okej då, senare idag
Linn - Visst!