En annorlunda vänskap

Uppskrivet på "To-do-list"

Japp, så länge du låter Helga vara quidditchkapten

Lätt!

Har någon av er pratat med LucyMalfoy idag?

Nope

Okej hoppas att hon mår bra.

Har skriit en prolog och lagt upp.
Här är den:
Prolog: Lilys perspektiv
Jag, Albus och James gick långsamt längs den livliga gatan mitt i centrala London. Det var människor överallt.
“Där ligger en tunnelbanestation. Ska vi ta tåget istället?” frågade James.
“Visst” sa Albus. “Vi kan ju inte gå hela vägen till Den Läckande Kitteln.” Vi skyndade in och gick fram till biljettspärren och köpte biljetter. Därefter gick vi ner för att ta tåget resten av vägen. Vi satt mycket tysta under hela tågresan, ar och en i sina egna tankar. Jag tänkte på det meddelande i fått från Rose och Hugo som fått oss att ta åka in till London. Det var Rose som skriit och av texten att döma var hon mycket upprörd.
“Kom, vi ska av här” sa James och bröt tystnaden. Vi klev av tåget och skyndade upp för trapporna till utgången. Väl ute skyndade vi oss till den gränd där Den Läckande Kitteln låg. Där inne var det mörkt men i såg ändå Rose och Hugo direkt. Rose såg ut som ett åskmoln.
“Kan ni fatta vilken fräckhet, va” sa hon direkt när vi kom fram.
“Vadå?” frågade Albus. Han såg lika oförstående ut som jag kände mig.
“Att inte utse mig till prefekt, va” sa Rose. “Hur kan de?” Vi stirrade på henne. Att Rose inte blivit prefekt var väl inget att hetsa upp sig så över. i var iallafall inte förvånade över att hon inte blivit brefekt. Hon hade ett på tok för hetsigt humör för det.
“Tack för ert stöd, då” fräste Rose när vi inte sa något. “Kom Hugo, så åker vi hem.” Vi suckade och satte oss ner vid ett bord. Då kom en lång, blek trollkarl fram till oss.
“Goddag” sa han. “Mitt namn är Jack Napier.”
“Goddag” sa James. Han såg en aning misstänksamt på mannen.
“Vad gör tre ungdomar som ni helt ensamma i London denna dag?” frågade Napier.
“Åhh, inte mycket. Sitter och njuter” sa James.
“Ljug inte för mig” väste Napier argt. Han såg hotfullt på oss. “Berätta sannngen nu, annars...”
“L-l-låt oss v-v-vara” stammade jag skrämt. Napier tittade hånfullt på mig och gick hotfullt närmare. Jag darrade i hela kroppen av rädsla.
“Låt min syster vara” sa James högt, tillräckligt högt för att alla på puben skulle höra. Då såg jag några jag kände igen. De hade rest sig och börjat gå mot vårt bord. Det professor McGonagall och Neville. Napier måste också ha sett dem för han avlägsnade sig snabbt. Professor McGonagall och Neville kom fram till oss. Det gick en flicka i Albus ålder bakom honom. Jag trodde att hon tillhörde Hufflepuff.
“Vad gör ni här?” frågade Neville. Vi berättade att Rose Hugo velat träffa oss här men inte varför.
“Ni borde komma hit helt ensamma” sa McGonagall.
“Jag kan ta med er hem” sa Neville. “Klarar du dig själ en stund?” frågade han flickan vid hans sida. Hon nickade. Hastigt tog Neville oss hem med hjälp av samtransferens.
Ff:n hittar ni härhttp://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=14853

Super bra.

Glöm inte att korrekturläsa innan du postar bara!

Ngn som kan kommentera i ff:n.
Har mitt kapitel färdigt men kan nte posta det.