Två Stjärnor och En Måne

Ok men mer sen??

Här kommer nästa kapitel!

Kapitel 3
Helena Smith

Jag vaknade av att någon dreglade på mig. Jag öppnade ögonen och såg en varg. Den stod rakt över mig och morrade. Jag skrek på hjälp men det verkade inte som om någon hörde mig. Vargen nafsade men jag försökte hålla i mot. Jag kände att den bet mig i armen och jag blev svimfärdig. Någon eller något hoppade fram och knuffade undan vargen. Vargen sprang iväg och jag såg att det var en människa när han kom närmare. Det sista jag såg var att någon kom gående mot mig sen svimmade jag...
När jag vaknade var klockan 4 på morgon. Jag försökte somna om men det gick inte. Jag tog på mig min morgonrock och gick ner för att se om det kom något på tv:n. Men när jag sträckte mig för att ta tag i fjärrkontrollen gjorde det ont i min högra arm. Jag drog upp ärmen på morgonrocken och såg ett sår. Det såg ut som om något hade bitit mig. Då kom jag ihåg vad som hade hänt på natten. Jag gick till köket för att putsa såret och sedan gick jag och hämtade ett plåster. Jag drog ner ärmen och gick för att se på tv. Kate fick inte veta det här. Hon skulle endera inte bry sig eller så skulle hon bry sig för mycket och det är störande. Det kom inte riktigt nåt bra på tv så jag gick till mitt rum för att läsa. När jag inte orkade läsa mera såg jag att klockan redan var 9. Jag gick ner för att se om Kate hade vaknat. Det hade hon och för första gången på läge hade hon plockat fram morgonmål. Hon hade stekt pannkakor och hon hade satt dom i hög och det liknade en tårta. Hon hade ljus på toppen av pannkakshögen och när hon såg mig ropade hon ”Grattis på födelsedagen”. Jag hade varit så upptagen med drömmen och läsandet att jag helt glömt bort att jag fyllde 11 idag.
”Tack” sa jag glatt. Jag satte mig ner vid bordet och tog en bit av pannkakstårtan. ”Mums, det här är världens godaste pannkakstårta”. Kate log och satte sig ner för att ta en bit hon också. Kate lagade jätte goda pannkakor bara hon försökte. Jag satte och mumsade när någon knackade på dörren. Kate gick för att öppna dörren. Där stod en budbärare och sa ”paket till Helena Smith”. Jag hoppade fram och tog korgen, Kate stängde hon dörren och gick fram till mig.
”Vem kan det vara ifrån” frågade hon nyfiket.
”Jag vet inte” sa jag också lite nyfiket eftersom jag vela öppna paketet så fort som möjligt. Jag åt klart och gick till mitt rum för att öppna paketet. På paketet låg en lapp där det stod ”Kära Helena, förlåt att jag inte har skickat eller ringt på ett tag men jag har varit lite upptagen. Jag har varit till Grekland med Jason, min nya pojkvän. Jag vet att du ska på Hogwarts för Kate har sagt det men jag undrar om du skulle vela komma med mig och Jason till Österriket den här veckan, det skulle vara så roligt och du skulle få lära känna Jason lite mera. Jag hoppas du kan komma. PS. Du får ta med en vän om du skulle villa det. MVH. Din faster Cassandra.” Jag gick ner till Kate sa att Cassandra hade frågat om jag villa fara med Jason och Cassandra till Österriket. Kate sa ja och jag sprang till telefonen för att ringa Lucy. ”Hej, Lucy. Jag undrar om du vill komma med mig, Jason och min faster till Österriket den här veckan”
”Det skulle vara jätteroligt, jag ska fråga min mamma först”. Det blev tyst en stund och sen hörde jag Lucys glada röst. ”Det gick. När ska vi fara?”
”Jag vet inte än, Cassandra sa bara `den här veckan` men jag ska ringa och fråga”. Jag lade på luren och ringde Cassandra. ”Hej, jag undrade vilken dag vi ska fara för Lucy skulle komma med och vi vill veta när vi ska fara” Det dröjde en stund innan Cassandra svarade.
”Vi ska fara på onsdag och så far vi hem på fredag eller lördag. Men vi kan prata mer i morgon när jag vet mera, hejdå”. Hon lade på luren och jag ringde Lucy och sa att hon skulle komma hit. När hon kom sprang vi upp till mitt rum.
-----------------------------------------------------------------------------------
Hoppas ni gillar det! Kom ihåg vi älskar kommentarer!

Bra!

Tack!!! Lills borde börja idag eller imorgon på nästa kapitel 4! jag är inte säker!

Bra!

Super bra!!!

Ohh tycker om kapitel 2 särskilt mycket ! det är jätte bra när tror du att det kommer mer ?

Meer

Kapitel.4
Lucy Hope

Direkt när vi kom in i Helenas rum så gav jag henne min present. Hon log.
”Du skulle inte ha behövt” sa hon, log ändå så stort att jag inte visste om det skulle varit roligt om inte fick en present av sin bästa vän. ”Att få vara med dig är bra present nog!” Hon drog av present pappret och skrattade. Jag hade gett henne en svart blus med vit text som det stod ”Du ska inte vara rädd för det okända, utan sök istället ska du söka reda på svaret!”
Ingen kunde förstå hur mycket det kunde betyda för henne, som ingen utom jag.
Sedan berättade Helena om vargen och mannen och sedan så visade hon mig sitt bitmärke. Jag hoppade förskräckt till. Helena såg mitt skräckta ansiktsutryck och satte genast blusen över såret.
”Har du sagt till Kate?” frågade jag, även fast jag redan visste vad svaret skulle vara. Hon tittade ner i golvet.
”Nja. Hon skulle bara tro att jag var galen” mumlade hon lågt. Jag stönade. Hon kommer aldrig att berätta tänkte jag och log uppmuntrande.
”Kanske... Men hur var det med Österriket då?” frågade jag för att få iväg henne på andra tankar. Hon funderade ett ögonblick innan hon tittade upp igen.
”Tja, det var min moster Cassandra som skickade ett brev till mig. Hon undrade ifall jag kunde komma med henne och hennes nya pojkvän till Österriket. Och jag fick ta med en kompis” sa hon och log brett. ”Och gissa vem jag ska ta med?” skojade hon.
”Kom du inte i håg att du redan frågat mig?” frågade jag och hon började skratta. Bra jag hade lyckats leda in henne på andra tankar, tänkte jag. Vi skrattade en stund och sedan kom en uggla in susande genom fönstret. Den landade mjukt på Helenas säng och sträckte fram sitt västra ben. Jag tog bort brevet och såg att det stod ”Lucy Hope” med stora bokstäver. Jag tog bort brevet, och öppnad det.

Lucy

Du måste komma hem på en gång. Det har hänt nått förfärligt. Men jag vet inte hur jag ska kunna berätta det genom ett brev. Gå hem. Nu. På direkten.
Om du vill ta med dig någon för att komma. Ta med dig någon. Om du måste springa en hel kilometer för att ta dig hem, spring.
Jag har inte tid att skriva mer. Men om ingen är hemma när du kommer hem. Så ska du genast söka dig till en uggla och skriva ett brev till mig. Skicka ingen uggla nu. Jag har inte tid att svara.
Puss och kram
Mamma

Jag läste brevet en gång till innan jag kollade skräckslaget på Helena. Hon förstod såklart ingenting och tittade bara nyfiket på brevet. Men när hon såg mitt skräckslagna ansikte så förändrades även hennes till en skräckslagen min.
”Vad är det? Vad har hänt?” frågade hon skräcklaget och gick fram till mig.
”Jag... Jag måste gå-å hem” stammade jag och började gå mot dörren. När jag var jämsides med henne tryckte jag ner brevet i handen på henne. Och sedan sprang jag ut ur rummet, och ut ur huset. På väg hem.
---------------------------------------------------------
Jätte roligt med nya bevakare!

Suuuuper!! Mer, mer, meeeeeeeer!!!!!