Hjärta av silver [SV]

Bra!! Skriv mer

3. Rädsla

Korridoren var lång och såg ut att aldrig ta slut men den var egentligen ganska kort, på den högra sidan var det dörrar placerade med jämna långa mellanrum. Och det såg ut som att han skulle bli tvungen att välja en av dörrarna igen. Drömmen var bekant. Dörrarna var numrerade och han hade provat flera av dem, utan att lyckas med någonting alls... vilket nummer skulle han ta den här gången?
Totalt fanns det tolv dörrar, och Draco började starkt misstänka att det fanns någon slags logik bakom det här, en logik han aldrig skulle fatta om han inte provade alla dörrar... han hade ju inte precis något val heller. Stenväggarna var mörka och luktade ruttet, korridoren lystes ändast upp av två – tre facklor.
Idag valde han att ta dörr nummer nio.
Han drog upp den rostiga dörren och när han gjorde det, ramlade den guld-glansiga siffran nio ner från dörren, han sparkade undan den och gick in i rummet. Någon skrek någonstans...

Framför honom stod tre personer:

Albus Dumbledore, Narcissa Malfoy och Ron Weasley.
De tornade sig över honom. Draco hörde viskningar... viskningar överallt.
”Vad tänker du göra egentligen Malfoy?” Du kan ju inte kallblodigt mörda din rektor utan anledning? Dumbledores lugna men iskalla röst kylde ner hela Draco.
”Draco, tänker du bara låta mig dö? Jag vill inte dö!” Narcissa smekte bort tårarna från Dracos kind.
”Jag har Hermione jag har riktiga vänner... vad har du? Du kommer aldrig vara lika bra som den utvalde.
”Lyssna inte på honom Drakie, han är bara en obetydlig smutsblodig!”
En annan person klev fram ur mörkret, när Draco såg vem det var började hans hjärta genast slå så hårt att det gjorde ont.
Hermione Granger, Smutskallen. Gick fram och ställde sig vid Ron, hon drog armarna runt Weasley och viskade något i hans öra som fick honom att le
”Älskar dig med Mione.”
Hon lutade huvudet mot Weasleys axel.
”Du måste göra det nu Draco, NU!
Han sökte förgäves i hans svarta kappa, som han helt plötsligt hade på sig, efter sin trollstav men den fanns inte. När han tittade upp igen var de andra borta. Istället flöt två knallröda i luften längre fram i mörkret. Ett grönt ljus närmade sig med en snabb fart.

Draco vaknade kallsvettig mitt i natten, han kände halvt torkade tårar på hans kinder, han hade huvudvärk mådde illa och det var som om någon hade slitit ut hans hjärta bankat det i väggen några gånger, kylt ner det till minus femhundratrettiotvå grader och sedan suttit tillbaka det igen. Han drog upp pyjamas ärmen och med hjälp av månljuset såg han, en dödskalle med en orm slingrandes i munnen på den. Det här var en första gång men Draco Malfoy, var rädd.
__________________________________________________________

Hoppas det är bra, kritik tack!

Och jag lägger inte upp mer förns jag har fler läsare

mer plz

Jag har skrivit nästa del, så när några fler börjat läsa lägger jag upp den. :3

Super Det kommer komma fler läsare, det måste komma mer läsare eftersom jag måste ha ett till kapitel!

Haha, Ja vi får väl hoppas det

Nu har det kommit en till läsare

Yay!

Medans vi väntar på fler kan ni ju ge lite kritik eller nåt

Jag tycker att du skriver jättebra! Kommer inte på något du kan göra annorlunda, men om jag hittar något så lovar jag att säga till!

Ny läsare jätte bra