Memories Of Bellatrix Lestrange (SV)

Lägger upp nästa kapitel ♥ Tummar är uppskattat ♥


Minne nummer 2 och dagbok kapitel 1 - Gästen
Som du nog förstod av Druellas minne, så tog särskilt Cygnus det väldigt hårt att det inte var en pojke. I minnet vi ska se idag så tror jag att Bella är ungefär sju år gammal. Detta minnet var ett av de svåraste att få tag i, och jag fick det inte direkt från person i fråga. Du ska också få läsa det första hon skrev i sin dagbok

Trädgården är så stor att det inte går att se ner till den eleganta herrgården och man kan bara ana de stora grindarna. På gräsmattan vid fruktträden leker tre barn. De ser ut att vara ungefär sju, fem och tre år gamla. Det yngsta barnet liknar en ängel med ljust lockigt hår och stora blå ögon. Det mellersta är också oerhört sött med mörkt hår och näpet ansikte. Båda två bar söta långklänningar i rosa och svart siden. Den äldsta flickan rör sig klumpigare, både armar och ben ser ut att vara flera nummer för stora. Hennes svarta hår är trassligt och ovårdat. Klänningen är i grå och sliten polyester. Nere vid grinden står en stilig man i 20 års åldern och tittar upp mot de lekande barnen. Han närmar sig sakta men inte avvaktande, självkänslan riktigt lyser om honom.
”Nämen, är det inte Cissy och Dromeda?” Frågar mannen och ler stort mot barnen. De båda springer mot honom och han lyfter lätt upp båda och skrattar. Han tystnar nästan genast och tittar frågande på den tredje flickan som har stannat och tittar misstänksamt tillbaka. En annan man har också dykt upp. Cygnus, på sju år har han nästan inte förändrats.
” Det är min” han tvekar och fortsätter ”min tredje dotter, ni har aldrig träffat henne”
Mannen vänder sig om emot flickan och sträcker fram en hand.
” Mitt namn är Tommy,, vad heter du?” undrar han.
”Bellatrix” säger flickan men tar inte hans hand. Tommy drar tillbaka den och skriker sen till, ett djupt sår har uppkommit på hans arm.
”Bellatrix”” ryter Cygnus och ler sedan ursäktande mot Tommy.
” Hon kan inte riktigt kontrollera sig ännu”
”Det gör inget” svarar han och tittar imponerat på Bellatrix. Han vänder sig om för att läka såret, och knappt hinner han göra det förens Cygnus rappar till Bellatrix hårt över kinden. Hon skriker till och tittar ursinnigt på sin far. Hennes kind är alldeles rödflammig. När Tommy vänder sig om mot familjen stryker hon snabbt med sin hand över kinden och märket försvinner som genom magi.
” Tom, vill du följa med upp till huset så att vi kan få de där affärerna klara någon gång?” undrade Mr Black och tittade på Tommy.
” Ja, självklart sir” sa han och började gå tillsammans med Cygnus. När han kommit en bit vände han sig om och ropade:
”Jag hoppas vi träffas igen, Bella”


22 Majj Maj 1958
Idag så leke ja med Cisy ock Droeda i trägåen, det kome en kille dit han hete Tommy han va snäl mot mej. Fast papa slog mej fö ja gorde ett sår i Tomys arm fö ja littade inte på han föst. Imon så ska Cisy, Dreode, mama ock papa till diaon gänden men jag få inte följa me. Gonat Dagboken


Hoppas ni tyckte det var bra Och jag säger det igen, Kapitlen kommer bli längre.

Fråga: Vems minne?

Jättebra!

Jättebra!

Superbra! Det kanske var Tommys minne?

Känn dig bevakad...

Kanske det? Och bara för att jag är så snäll så kommer här ett nytt kapitel :

Minne nummer 3 och Dagbok kapitel 2 – Hogwarts

Ja, Bella hade det nog inte så lätt alltid, tur i alla fall att Tom Riddle var snäll mot henne. Han kunde ju bli rätt elak. Eller hur? Nästa minne, eller minnen, det är nämligen från två olika personer. Det är från när Bellatrix börjar på ”Hogwarts skola för häxkonster och trolldom”

De smala korridorerna på Hogwarts expressen är fyllda till bristnings gränsen av förväntansfylla och glada elever. I kupen alldeles vid ingången sitter det bara 3 elever, de 2 killarna vid fönstret skrattar och pratar. De är båda kraftiga och säkert minst 14 år gamla. Intryckt i hörnet sitter en liten flicka i svart klädnad. Hon har dragit upp huvan så att bara de bruna ögonen och den stora munnen syns. Kofferten som står bredvid henne är gammal och sliten.
”Hörru, tjejen dra ner huvan så att vi kan se dig” säger en av killarna och tittar på flickan. Tjejen skakar nästan omärkligt på huvudet, men killarna bryr sig inte. En av dem drar lätt ner den och den andra säger:
” En sån fuling, hoppas du inte kommer i Slytherin. Vi vill inte dra vanära över Salazars ädla namn.
” Vad heter du ?” säger den andra och knuffar till tjejen som far in i väggen och börjar blöda från ett sår vid munnen.
”Bellatrix” säger hon tyst. Killen puttar till henne igen och skriker :
”Och ditt efternamn fulo?” Killarna skrattar rått.
”Black” svarar Bellatrix ännu tystare. killarna slutar skratta och stirrar på henne.
”DU, kan INTE vara en BLACK” gormar den första killen och poängterar varje ord med ett knytnävsslag. Just då knackar det försynt på kupé dörren och killarna smiter ut i samma stund dörren öppnas och vagnen med godis rullar in.

Slottet är upplyst av facklor, och i en bunt stor en nervös hop med förstaårselever. Dörren in till rummet öppnas och en ung kvinna med rödklädnad och håret i en knut kommer in.
”Godkväll, jag är professor Mcgonnagall. Och nu elever är det dags för sorteringen, följ mig” säger hon. Salen är enorm med 4 långbord fulla med förväntansfulla elever. Vid det femte bordet sitter lärare. Och i mitten på en högryggad stol sitter Rektorn, Albus Dumbeldore. Framför lärarnas bord så står en trebent pall med en sliten hatt på. Hatten öppnar en skåra och börjar sjunga. Alla elever sitter tysta och lyssnar och när sången tystnar tar Professor Mcgonngall fram en lång lista:
”Caroline Abbot” ropar hon ut och en mager blond flicka sätter sig på pallen och sätter på sig hatten som direkt skriker ut:
”Hufflepuff”
”Bellatrix Black” ropar Mcgonngall och ett fniss hörs bortifrån Slytherin bordet.
”Finns här ingen Bellatrix?”frågar Professorn. I samma stund bryter sig en flicka ut ur hopen av elever. Hon går långsamt fram till pallen och sätter sig klumpigt. Hatten börjar fundersamt mumla och man hör hur Bellatrix viskar :
”Snälla Slytherin, snälla” hatten fortsätter att mumla och efter en stund säger den:
”Nåväl, under dessa omständigheter så får det väl bli SLYTHERIN. Applåderna som utbryter är inte på långa vägar lika höga som de Caterine fick och med spår av tårar och … blod går Bellatrix långsamt fram mot Slytherin bordet och sjunker ner på en stol. Någon böjer sig fram över bordet och viskar någonting och de runtomkring skrattar medan Bellatrix själv krymper ihop inför blickarna hon får.

1 September 1962
Jag är så rädd.
Rädd för att killarna från tåget aldrig ska lämna mig ifred, det som gjorde mest ont var inte slagen utan vad de sa: de sa att jag inte kunde vara en äkta Black. Det är en sak när pappa eller mamma säger det. Men att få det bekräftat av någon annan.... och hatten den sa att jag egentligen inte passade i Slytherin, att jag skulle passa bättre i Gryffindor eller Ravenclaw. Ja den sa att jag skulle passa bättre t.o.m i Hufflepuff. Men jag visste att de där hemma skulle stöta ut mig ännu mer än de redan gör. Pappa har redan hotat att döda mig flera gånger. Förlåt för tårarna som gör det svårt att läsa, men jag kan inte hjälpa det. Jag hatar mig själv. Varför är jag så ful och blyg. Varför kan jag inte vara mer som Cissy och Dromeda. De skulle ingen anklaga för att inte vara en Black. Jag har alltid trott att första dagen på Hogwarts ska vara underbar. Fast för alla andra var den säkert det. Alla andra har fått nya kompisar de m ligger inte i sina sängar och längtar efter att dö. Alla andra verkade njuta av festmåltiden, men jag kunde inte. De 2 killarna från tåget och deras vänner pikade och retade mig hela tiden och när jag var på väg upp till sovsalen så trängde de upp mig i ett hörn och knäckte min näsa, jag vågade inte gå till sjukhusflygeln så nu är den helt sned och gör jätte ont. Synd ändå att jag inte hamnade i Gryffindor, då hade jag kunnat hoppa ut genom fönstret, fast med min otur hade jag säkert landat på en enorm studsmatta.
Godnatt //Bellatrix (inte längre Black)


Vad tycker ni? Och vilkas minnen tror ni att det var?

Jättebra!
Det första minnet var kanske från en av killarna...?

Superbra, bevakar!

Känn dig bevakad. Jättebra!

Ojojoj vilken awesome ff
Men en fråga bara, när McGonagall ropar upp elevernas namn så har du skrivit Bellatrix Lestrange istället för Black. Det är ju när hon gifter sig med Rodolphus som hon blir Lestrange...