Valet som ändrade historien

*Bevakar*

vad har jag missat?

Hon har väl inte glömt inforutan? Ni kan läsa den klart och tydligt längst upp på första inlägget. Hon kanske inte har fyllt i alla saker i "mallen", men det är väl inget måste? Jag fattar inte vad ni menar, om jag ska vara ärlig. Det viktigaste står ju med?

Btw: Du är lika bra som alltid! x) Bra början och spännande handling. Måste ju såklart bevaka. ^^

"Vad är det med dig idag, Harry?" Hermione's röst verkade avlägsen, men han lyckades hitta hennes ansikte. Det dolde en oro som bara Hermione kunde ha.
"Jag har ba-ba-bara inte sovit så bra." svarade Harry och gjorde sitt bästa med att hålla tillbaka en gäspning. Men det lyckades han självklart inte med. Föregående kväll hade han trott att somna inte skulle vara nåt problem. Men hans huvud, som hade en tendens att hålla honom vaken om nätterna, hade inte velat låta Harry få som han ville. Istället hade han legat och tänkt på Kimberly, den nya flickan. Vad fick Dumbledore att tillåta en förflyttning i femte året? Frågan ställde han högt till Ron och Hermione.
"Jag vet inte. Han har nog sina skäl." Frågan berörde inte Hermione särskilt mycket, men Ron satte sig spikrakt upp.
"Det tänkte jag också på. Varför? Hon kanske känner Dumbledore eller..." Ron sänkte rösten när professor McGonagall kom traskande mot dem. Professor McGonagall var lite läskig. Bestämd, sträng och läskig. Och dessutom elevhemsföreståndare för Gryffindor. "Miss Granger, Mr Weasley, Mr Potter..." var hennes enda hälsning när hon delade ut deras scheman. Harry kastade en snabb blick på pappret och stönade förtvivlat.
"Försöker Dumbledore få oss att bli vän med dem eller? Jag menar, se hur många lektioner vi har med dem!" Ron hade rätt. Hälften av alla lektioner var med Slytherin. De hade två lektioner med Ravenclaw och en med Hufflepuff. Vilken tortyr.

Måndagen började med en lektion i Trolldomshistoria, inte en av de roligaste lektionerna. Men ändå skönt att ha den som första lektionen, tyckte Harry. Det blev nästan som en sovmorgon. Men han ville definitivt inte gå till nästa lektion. Dubbeltimme i trolldryckskonst. Med Slytherin. Usch.
De 50 minuterna som professor Binns använde för att tala, sov Harry. Hermione slog honom lätt i bakhuvudet med sin anteckningsbok och han följde efter henne och Ron ut ur klassrummet.
För att komma till klassrummet där professor Snape hade sina lektioner, var man tvungen att gå ner i fängelsehålorna. En ganska kuslig känsla. Allt var mörkt och skiftade i grönt.
Klassrummet var ganska litet ändå. Endast några skåp, bänkar, en kateder och en svart tavla fick plats. Harry, Ron och Hermione slog sig ner vid ett bord, och tog fram sina böcker. De iakttog eleverna som klev in i rummet, och fick syn på några bekanta ansikten. Neville, Dean, Seamus, men även några från Slytherin. Pansy Parkinson, Gregory Goyle, Vincent Crabbe och Draco Malfoy. Ingen tevlig skara. Malfoy avfyrade ett hånflin mot Harry, men han vände bara bort blicken.
Snape hade dykt upp bakom katedern, osynligt.
"Om mr Potter kan vända uppmärksamheten mot mig, så skulle vi kunna börja lektionen." Harry såg trotsigt på Snape, som log elakt.
"Femte året blir inte enkelt för er, det ska ni ha klart för er. Jag tolererar inte..." Ett gnissel från en dörr avbröt Snape i sin mening, och hela klassen vände sig mot dörren. Kimberly stod i dörröppningen med sitt bruna hår uppsatt i en hög hästsvans.
"Ah, miss Conway. Varsågod och kom in. Jag visste att ni skulle hitta." Harry vände förvånat blicken mot Snape. Visst, Snape favoriserade sina elever, men det var något med Snape's ton. Nästan lite sarkasm och... var det rädsla?
"Som sagt så tolererar jag inte något fjant på mina lektioner, ni ska..."

"Fy tusan vad jag hatar trolldryckskonst!" kved Ron när han klev ut ur klassrummet. Han var täckt av svart sot och hans ögonbryn var några millimeter tunnare efter en olycka på lektionen.
"Äsch, bit bara ihop." sa Hermione och borstade av lite sot från sin ärm, ett bevis på Ron's misslyckande. Ron mumlade ilsket, och de satte av mot Hagrid's stuga.

"Kimberly var bra på trolldryck i alla fall." Hermione's ord fick Harry att vända på huvudet mot henne. Hon såg ner i marken, och verkade nästan ångra att hon hade nämnt flickan.
"Ja, det var hon. Men hon verkar ganska stel, eller hur?" svarade Ron som satt ner i gräset med slutna ögon som var riktade mot solen. Harry sa inget, utan tänkte för sig själv.
Kimberly hade varit enastående på lektionen, men som Ron sa, hon verkade stel. Eller bara väldigt kylig.
"Jag förstår inte att vi måste stå ut med det här i år igen! Varför har den idioten ens tillstånd att vara lärare?" En väldigt släpande röst hördes högt över folkmassan utanför Hagrid's stuga. Harry vände sig mot den hopen som var grönare, och Malfoy's ansikte stod ut ur mängden.
"Håll klaffen Malfoy." muttrade Harry med sammanbitna tänder, och det var den reaktionen som Malfoy ville ha.
"Men tänk på det Potter. Hagrid har ju inte ens gått ur skolan, och han får vara lärare. Hur går det ihop?" Slytherinarna skrattade hånfullt, och Harry kom inte på något bra svar.
"Du ska vara glad för det Malfoy." Allas blickar vändes mot Kimberly som stod för sig själv.
"Om någon som inte ens har gått ur skolan kan få ett jobb, är du inte i riskzonen. Det finns ju inte så mycket du klarar av, eller hur?" Man kunde nästan ta på tystnaden. Till slut började någon från Gryffindor att skratta, och hånskrattet ekade ut över Malfoy. Harry såg mot Kimberly, och hon riktade sina ögon mot honom. Kylan i dem var läskig, och nackhåren steg på Harry. Han vände bort blicken och försökte strunta i att han såg en oerhörd ilska gömd bakom den silverblåa färgen.

Ron satt och talade med Harry, som knappt lyssnade. Sällskapsrumemt var proppfullt, och det var inte en sekunds tystnad.
"Vad är det med henne? Om hon inte är som Malfoy, vad gör hon i Slytherin?" rabblade Ron, tills Hermione avbröt honom.
"Vi vet inte, gå och fråga sorteringshatten om du är så nyfiken."
Ron lutad sig tillbaka i fåtöljen, med lätt rynkad panna. Hermione hade en bok uppslagen i knät, och hennes hår föll ner framför hennes ansikte. Harry själv var borta i sina tankar. Han tänkte på hur Kimberly hade sett på honom, och det skrämde honom. Han såg hennes ögon framför sig, och hans hjärta verkade hoppa över ett slag.
"Jag går och lägger mig. Fick ju inte så mycket sömn igår." sa Harry och ignorerade Hermione's vakande blick när han gick mot pojkarnas sovsal.

När Harry väl klivit ner i sängen med pyjamasen på, försökte han nästan tvinga sig att somna.
Han skulle inte tänka på att han redan hade fått läxa i trolldryckskonst, inte att Snape hade dragit bort tjugo poäng från gryffindor, inte att han hade behandlat Kimberly som han hade, inte att Kimberly hade knäckt Malfoy, inte att hon hade sett på Harry...

Bra, den är spännande! Skrv snart, men no pressure

väldigt bra

Hjärtat dunkar hårt.
Blodet pumpar.
Rädslan sprider sig kvickt från hårbottnen till tårna.
Harry står stilla i mörkret.
Allt är tyst.
Plötsligt far ett ansikte ut mot honom.
Sylvassa huggtänder och blodröda ögon är det sista han hinner se innan han ramlar.

Harry vaknade av en hög duns. Täcker hade virat sig runt hans kropp som en boaorm, och han försökte behålla lugnet medan han tog sig ur fällan. När han till slut såg sin omgivning, upptäckte han att det var hans om ahde åstadkommit den höga dunsen. Harry hade ramlat ur sängen.
"Mardröm?"
Harry ryckte till och vände sig mot Ron som flinade mot honom.
"Vilket sätt att börja året med." Ron frustade och gick ut ur sovsalen. Harry räckte ut tungan mot Ron's rygg, och struntade i känslan av att han var barnslig. Med vissa svårigheter tog han på sig sin uniform, och gick långsamt ner till sällskapsrummet där Ron och Hermione väntade på honom.
"Ron sa att du har haft en mardröm. Vad handlade den om?" frågade Hermione och hade sitt oroliga ansikte påklistrat. Ron bara flinade. Det var nog den kombinationen, och en väldig brist på sömn, som fick bägaren att rinna över för Harry.
"Jisses, Hermione. Jag trodde att du tyckte att spådomskonst var en bluff." sa han ilsket och gick bestämt ut ur rummet.

Men han kunde inte undvika att tänka på drömmen på väg mot stora salen. Ansiktet var välbekant, men ändå inte. Harry skakade på huvudet och satte sig ner vid bordet. Hans frukost bestod endast av ett äpple. Mardrömmen hade tagit bort hans aptit.
Schemat som han hade lagt i en ficka på kavajen, drog han ur för att se hur dagens lektioner såg ut.
"Grattis, Harry. Du har vunnit ett års boende i helvetet." muttrade han för sig själv och tryckte tillbaka det vita pappret. Första lektionen var Trollformellära, endast med Gryffindor. Sen hade han spådomskonst med Slytherin, och sen försvar mot svartkonster med Slytherin. Harry mumlade några osammanhängande meningar och bet ilsket i äpplet.

"Vi förstår att du inte har sovit bra, Harry, men du behöver inte ta ut det på oss." sa Hermione när de väntade utanför klassrummet. Harry log fåraktigt och mumlade ett förlåt. Han hade hunnit lugna ner sig under trollformelläran, som tur var. Hermione såg nöjd ut, och i samma stund föll en repstege ner från taket. De klättrade in en och en, och som vanligt satte sig Harry, Ron och Hermione vid ett litet runt bord med gamla, turkosfärgade fåtöljer.
"Välkomna." Redan vid professor Trelawney's första ord, förlorade Harry koncentrationen. Han sneglade på Ron, som redan hade lagt sig till rätta på bordet. Han hade till och med knycklat ihop en liten bit av den rutiga duken till en kudde. Harry lutade sig långsamt bakåt mot ryggstödet och suckade djupt. Spådomskonst var inte så dåligt ändå.

"Kom igen, kom igen, kom igen! Vem tror ni vi kommer ha som lärare i år?" frågade Ron ivrigt. Professor Cettle hade varit tvungen att säga upp sig förra skolåret på grund av att han ville satsa på sin passion, målning. Det var inte ofta som en ny lärare kom till Hogwarts. Den senaste var Hagrid i årskurs tre, men han kände alla till. Den här läraren var mystisk. Ingen hade hört något om professorn, inte ens om det var en man eller kvinna.
".. en man. Det bara måste!"
"Ron, sluta med ditt meningslösa babbel! Och det kan visst vara en kvinna!" Harry rycktes tillbaka till verkligheten, det var en biverkan av Ron och Hermione. De småbråkade konstant. Dörren till klassrummet öppnades plötsligt, och Ron rusade in. Men rummet var tomt. Ron såg sig besviket omkring, och satte sig vid en bänk längst fram. Harry satte sig jämte honom, och Hermione satte sig jämte en flicka som hette Stacey. Harry såg sig runt över klassen, och alla såg lika ivriga ut som Ron. Förutom Kimberly. Hon satt tillbakalutad med armarna i kors framför bröstet, allra längst bak i klassrummet. Hon vände blicken mot Harry, och han vände kvickt tillbaka blicken mot bänken. Hans hjärta rusade. Det var hon som hade varit i hans mardröm!
Ett lågt knarr fick alla att vända blicken mot en dörr längst fram i rummet. En kvinna med stort, yvigt, rödblont hår klev genom öppningen och fram till katedern. Harry följde hennes rörelser, och han märkte precis att hon var som Snape. Ingen som man käftade mot. Men hon var mer skräckinjagande. Inte ett ljud hördes när hon gick, och hon rörde sig med en elegans som ingen kunde mäta sig med.
"Mitt namn är Lucinda Coulter. Ni ska kalla mig för miss Coulter eller professor Coulter. Förstått?" Kvinnans röst var genomträngande, och hon skulle inte ha några problem att göra sig hörd. Det fanns en viss skärpa i rösten, men ändå en behaglig klang.
"Låt oss testa det igen. Förstått?"
Klassen fick fram ett gemensamt ja, och professor Coulter log nöjt. Hennes läppar var ganska smala och hade en rödrosa nyans, och hennes vita tänder syntes tydligt bakom dem.
"Idag ska vi repetera lite. Ni ska arbeta två och två. Ni ska använda er av alla besvärjelser som ni kan, men inga dödsfall tack." Harry och Ron såg på varandra och nickade. De var inte de enda som bildade par. Coulter skrattade. Skrattet var, som hon, förvirrande. Det var som en melodi, men det lät fruktansvärt grymt.
"Och tro inte att ni kan välja par själva. Nu, vill jag att ni flyttar bort alla bänkar och stolar så att vi får en stor yta att röra oss på."

Med det gjort, började professor Coulter att dela upp dem i par. Och självklart hamnade Harry och Kimberly tillsammans. Hon sa inte ett ord, och Harry var osäker på om han skulle säga något. Han öppnade munnen, men stängde den kvickt när professor Coulter pratade igen.
"Inta positioner."
Harry och Kimberly ställde sig mittemot varandra.
"Höj trollstavarna."
Harry skakade lätt på handen.
"Och... börja!"
Ett högt sorl av besvärjelser som uttalades som följdes av små explosioner och surrande, fyllde klassrummet. I brist på fantasi, använde Harry sin favoritbesvärjelse.
"Expelliarmus!" En röd stråle avfyrades mot Kimberly, men den mötte en grön mur. Besvärjelsen studsade tillbaka, och Harry tappade greppet om sin stav.
"Kom igen! Ni kan bättre! Igen!"
Harry var inte den enda som hade misslyckats. Harry tog sin stav igen, och gjorde sig redo.
"Lamslå!" Kimberly avfyrade en röd stråle som gnistrade, men Harry använde protego.
"Petrificus Totalus!" En grå dimma svävade snabbt mot Kimberly, som använde en besvärjelse som Harry inte kände till. Och utan att tala! Den fick Harry's besvärjelse att smalna till och till slut helt försvinna.
"Incarcerus!" Långa rep kastades mot Harry som slängde sig mot höger. Repen träffade Neville som hade stått bakom Harry. De andra elverna backade undan, och gav Harry och Kimberly större plats.
Harry försökte komma på något, och det bästa han kom på var inte så bra.
"Diffindo!" Ett skärsår slogs upp på Kimberly's högra överarm. Harry stod helt still och iakttog henne när hon lyfte sin vänstra arm. Inget hördes, alla hade slutat med vad de höll på med och såg på Harry och Kimberly. Hon strök ena fingret över såret, och en droppe blod föll från hennes finger ner till golvet. Hon vände långsamt ansiktet mot Harry, som nästan började skaka när han såg ilskan i hennes ansikte.
"Expelliarmus! Incarcerus! Expulso! Confringo! Tarantallegra!" Harry lyckades precis vara snabb nog att använda protego om och om igen, men han kände hur elden från Confringo-besvärjelsen nästan svedde hans hår. Kimberly stannade upp och kastade en tyst besvärjelse. Lila flammor zick-zackade genom rummet mot Harry som inte hann höja staven i tid. Professor Coulter kastade sig framför Harry och gjorde en liknande besvärjelse som Kimberly hade gjort innan, och flammorna försvann.
"Lektionen är slut." Professor Coulter såg på Kimberly med en lätt chock i ögonen, och gick sen iväg. Kimberly själv stirrade kyligt på Harry. Plötsligt vände hon på klacken, och så var hon borta. Hermione och Ron ställde sig jämte Harry, och Harry såg på Ron.
"Vad hände?" Ron hade lätt rynkade ögonbryn och vände blicken mot Hermione. Likaså gjorde Harry, och blev orolig när han såg hur hon såg ut. Hennes underläpp darrade, hon var blek och hade oerhört stora ögon.
"Vi går." Hennes röst var hes, och hon gick snabbt ut ur rummet. Harry och Ron följde kvickt efter.

"Hermione!"
"Hermione, vänta!"
Ron och Harry fick till sist Hermione att stanna. De stod i en tom korridor, och Hermione gick fram och tillbaka.
"Berätta nu. Vad hände där borta?" frågade Ron. Han såg oroligt på henne, med en bra ursäkt. En kort stund sen hade hon bara sett nervös ut, nu såg det ut som om hon skulle bryta ihop. Hon hade till och med tårar i ögonen.
"Jag visste det! Varför tog Dumbledore hit en från Durmstrang? Han borde ha tänkt efter mer! Han sätter hela skolan i fara, men vad har jag med det att göra?" Hermione skrattade nervöst. Harry kände hur magen vred sig. Han gick fram till henne och tog tag i hennes axlar så att hon var stilla.
"Hermione? Berätta." sa han lugnt. En tår föll ner på hennes kind.
"Det är Kimberly. Den sista besvärjelsen hon använde. Den är väldigt, väldigt farlig. Den gör stora skador, invärtes. Du skulle ha varit död nu om det inte hade varit för professor Coulter." Harry tappade greppet om Hermione's axlar. Inte ett ljud lämnade hans läppar.
Ron och Hermione såg oroligt på Harry, som dolde sin rädsla.
"Tur att professor Coulter var där. Kom igen, vi går." Som tur var, hade de inga fler lektioner. En kort, bra dag. Inte alls obehaglig. Harry sökte sig till pojkarnas sovsal, där han lade sig på sin säng och tvingade sig att hålla huvudet tomt.

O.o! Älskar det, spännande

håller med

Bra!