Lily Potter ~ vänskap, kärlek och tårar

meeeeeeeeeeeeeeer

Bra, fast jag ska försöka bevaka men jag bevakar ganska många redan men jag ska försöka kommenter då och då!

Bra!

Kap 4.

Lily fick en chock när en enorm man stod och vinkade långt framme i massan. Så klart hade James och Albus berättat om Hagrid, men aldrig hade Lily kunnat föreställa sig en SÅ stor man!
"Där har du Hagrid, syrran", sa James i örat på Lily. Albus hade sin plats vid Lilys andra öra och tillade:
"Halvjätten!" Lily kände plötsligt att hon blev räddare för mannen hela tiden. Tänk om han var elak? Tänk om han inte tyckte om Lily? Han skulle ju kunna krossa henne och hennes spinkiga kropp med en hand! Hon hoppade till när Hagrid började gå emot Lily, han hade blicken fastställd på Lily. Lily andades snabbt och försökte tyda Hagrids ansikte. Hans stora skägg täckte munnen och man kunde inte se om han log, vilket gjorde Lily nervös. Hugo vek plötsligt upp vid Lilys sida och fick syn på Hagrid. Han verkade inte rädd och ropade:
"Hej, Hagrid!" Plötsligt såg Lily att han log stort och en stor klump löstes upp i hennes mage.
"Hej själv! Jag är Rubeus Hagrid, skogvaktare, nyckelväktare och lärare här på Hogwarts!", sa han stolt med intryck av att han rabblat in det där i huvudet om någon undrade.
"Vad undervisar du i, professor?", frågade Hugo glatt.
"Skötsel och vård av magiska djur, så klart!", svarade Hagrid och skrattade muntert. Lily kände att hon inte var rädd för honom mer.
"Det ämnet gillar jag!", sa Hugo och log uppmuntrande. Hagrid rodnade kraftigt.
"Menar du det?"
"Ja, förstås!" Hagrid såg riktigt rörd ut.
"Vi får talas vid senare, just nu måste jag eskortera förstaårseleverna! Trevligt att träffas…", sa Hagrid och började lunsa iväg.
"Professor, vi är förstaårselever!", ropade Lily. Hagrid vände sig om.
"Ja men följ efter mig då. Och förresten får ni kalla mig Hagrid, annars känner jag mig formell", skämtade Hagrid. Hugo skrattade artigt och tog Lily i handen. Lily rodnade och sneglade på Hugo. Hugo verkade oberörd och började gå efter Hagrid. Lily vred på sin hand och plötsligt märkte Hugo henne. Han rodnade han också.
"Oj, förlåt", sa han generat.

De kom snart fram till en stor, mörk sjö som sträckte sig långa vägar och på en klippa som stack ut i sjön fanns ett stort slott som det lyste i.
"Wow, vilket slott!", flämtade Hugo. Lily skrattade och boxade honom lätt i huvudet.
"Det är Hogwarts, dummer!", skrattade hon. Hugo verkade inte bry sig om henne och stirrade hänfört på slottet.
"Hopp i båtarna, alle man!", ropade Hagrid över sorlet från förstaårseleverna. Lily och Hugo stod nästan längst fram så de hoppade i närmaste båt och den började genast, som av magi, åka framåt i det svarta vattnet.
"Och vad ni än gör, rör inte vattnet!", ropade Hagrid. Hugo som hade lutat sig över kanten böjde sig skräckslaget tillbaka och stirrade på Hagrid som satte sig ensam i en båt. Hagrid verkade sätta fart på båten och lät den köra in tätt intill Lilys och Hugos båt.
"Jag kom just på att ni påminner väldigt mycket om tre elever som gick här på Hogwarts för över tjugo år sedan… De umgicks så ofta med mig och var nog de enda eleverna som på riktigt var lojal mot mig…", berättade Hagrid fundersamt. När han hade sagt det sista var han tvungen att torka en tår från kinden. "De hade en vana att hamna i trubbel. Tur hade de där två gossarna som hade en flicka i trion, annars skulle de nog aldrig ha lyckats med något. Varje år gjorde de något otroligt som aldrig gjorts förut och den där ena gossen… Jaa, han stod ju emot Voldemort massor av gånger." Lily och Hugo blev intresserade och lutade sig framåt. De hade ingen aning om vem Hagrid talade om.
"Vem var de?", frågade Lily ivrigt.
"Åh, ni känner nog inte till dem… Den här generationen har glömt bort eller inte fått veta allt de gjorde."
"Berätta!", uppmanade Hugo.
"Ron Weasley, Hermione Granger och Harry Potter, Pojken som överlevde eller Den utvalde, vad man nu vill." Hagrids ansikte fick ett drömmande uttryck. "Beundransvärda, ja verkligen…" Hugo och Lily såg chockat på varann.
"Va? Sa du Ron Weasley, Hermione Granger och Harry Potter?", frågade Hugo långsamt.
"Jaa…", sa Hagrid.
"Ron och Hermione är mina föräldrar!", sa Hugo.
"Och Harry är min pappa!", fortsatte Lily. Hagrid såg plötsligt lika förvånad ut som de.
"Ja men då måste ni ju veta allt om hur Harry blev Den utvalde och Pojken som överlevde!", sa Hagrid ivrigt. Hugo och Lily tittade på varann. Sedan skakade de på huvudet. Hagrid såg förvirrad ut.
"Men… Men alltså…"
"Berätta allt för oss!", sa Hugo ivrigt. Lily nickade instämmande.
"Ja men det kan jag ju göra!", ropade Hagrid glatt. "Det ska jag göra! Vi kan träffas i min stuga sen… Men nu är vi äntligen framme." Sedan reste han sig upp och ropade till alla elever bakom deras båtar:
"VI ÄR FRAMME PÅ HOGWARTS!"
____________________________
Det blev långt - och avslöjande

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

MEeeeeer!

Mer! Jättebra!

Jag bevakar tråden och vill ha mer D:

Ni är så snälla ♥
________________________
Kap 5.

Slottet verkade så litet på håll, men när man kom in förstod man vilket arbete man lagt ner på att bygga ett så imponerande slott. Lily tänkte fortfarande på sanningen hon fått veta om sin pappa och tänkte skicka Dumbledore med ett brev till honom. Varför hade han hållit inne det under elva år? Ååh… Lily gick bredvid Hugo i ett långt led som slingrade sig in i slottet. Det såg ut som en lång, svart orm som attackerade Hogwarts.
"Visst ska det bli coolt?", sa Hugo plötsligt. Lily väcktes ur sina tankar och tittade omtöcknat på honom.
"Ursäkta?", frågade hon ursäktande.
"Visst ska det bli häftigt! Jag menar, hoppas de ordnar duellklubbar och så!", sa Hugo och svingade en lufttrollstav i luften. Lily nickade instämmande. När de var inne i slottet stod en liten man med lång, svart klädnad framför dem.
"Jag har honom på ett av mina chokladgrodekort! Det är professor Flitwick!", viskade Hugo. Mannen öppnade munnen och talade med pipig röst.
"Välkomna till Hogwarts! Jag är professor Flitwick och ska leda er till sorteringen… Den här vägen…", förklarade professor Flitwick. Hagrid kom fram till honom, viskade något och gick sedan iväg.
"Han är en älva, eller hur?", viskade Lily till Hugo. Hugo ryckte på axlarna. "Jag tror det i alla fall!", viskade Lily trotsigt.
De gick en kort bit och kom ut i en enorm sal med fyra långa bord uppställda. Vid ett långt bord där framme satt alla lärare, inklusive professor McGonagall och Hagrid. En massa elever satt vid borden och fanor hängde i taket; en orm för Slytherin, ett lejon för Gryffindor, en grävling för Hufflepuff och en örn för Ravenclaw. Längst framme, där lärarbordet fanns, fanns en stol med en gammal hatt på.
"Sorteringshatten!", viskade Lily för sig själv. Hon hittade Albus och James i Gryffindorbordet och vinkade glatt. De vinkade tillbaka och skrattade med sina vänner. Lily log stort mot dem. Professor Flitwick, älvan, hade rest sig upp med ett pergament längre än han själv. Han ropade upp en massa elever.
Lily fick syn på Hugos syster Rose borta i Slytherinbordet viskande med en blond kille med vacker uppsyn. Lily hade sett en man som liknade honom, fast äldre och lyckligare ansikte. Hon hade sett honom förra året, på perrong 9 3/4 när Albus började Hogwarts. Harry hade viskat till henne att det var hans vän Draco Malfoy, hans rödhåriga fru och hans son Scorpius Malfoy. Dracos fru hade illrött hår, så Lily kallade henne den Rödhåriga frun. Scorpius såg ut som om han skulle kunna tända eld på banderollerna när som helst, hans ansikte var uppe till vad som helst, precis som Roses.
"Hugo Weasley!", ropade Flitwick plötsligt. Hugo steg upp med ett spänt ansiktsuttryck och satte sig på stolen. Flitwick placerade hatten på hans huvud. Hatten var tyst några ögonblick, sedan ropade den ut med dov röst:
"Gryffindor!" Hugo log ett enormt flin och sprang med lätta steg till Gryffindorbordet. James steg upp och busvisslade.
"Lily Potter!", ropade Flitwick. Det blev alldeles tyst i salen och McGonagall började le vänligt mot Lily. Lily fattade ingenting, men gick så oberört som möjligt fram till sorteringshatten. Så fort hatten satt på Lilys hjässa började hatten mumla till henne, det lät som om den riktade sina ord rakt in i skallen på Lily.
"Jag minns far din, han var ett lika svårt fall som du… Jag övervägde verkligen Slytherin, men Gryffindor var rätt för honom… Din mor var så enkel som det bara kan bli, det var självklart Gryffindor för henne. Ravenclaw skulle lätt passa ditt huvud, men Hufflepuff skulle matcha din vänlighet… Men vänta… Jag känner något…" Lily andades hastigt och det kändes som om hela salens blickar var riktade mot henne.
"Gryffindor!", ropade hatten. Lily andades ut, hon hamnade just där hon ville. Hon sprang så snabbt hon kunde till Gryffindorbordet och blev mottagen av James och Albus.
"Det dröjde, syrran!", skrattade Albus. Lily nickade andfått och satte sig mellan Hugo och Albus.
"Varför tystnade alla när jag ropades upp?", frågade Lily.
"Äsch, de gjorde de med mig och Albus också", sa James och log. "Märkte du inte att alla tystnade för Hugo och Rose också?" Lily skakade på huvudet. Plötsligt sa Hugo:
"Det är för att vi är Weasley och Potter!", sa han. James och Albus såg förvirrade ut.
"Våra efternamn?", frågade de i mun på varann.
"Ja!", sa Hugo irriterat. "Talade inte Hagrid med er också? Harry var den Utvalde och Pojken som överlevde! Harry, mamma och pappa var den Gyllene trion!" James såg förvirrad ut, men för Albus gick det upp ett ljus.
"Jag har läst om det i en av våra historieböcker förra året! Det stod om Pojken som överlevde och Den utvalde, men inte vem det var!", sa Albus. "Men alltså… Var det pappa som besegrade Lord Voldemort?", frågade Albus. "Och Ron och Hermione?" Hugo nickade ivrigt.
"Just så var det!", sa han. Albus och James såg ut som om de svalt en banan på tvären.
"Wow", sa de samtidigt. Lily och Hugo log mot varann.