Bakom väggarna av Ravenclawtornet

Du skriver UNDERBART!

19 dec, 2011 21:43

Oj, tänkte inte på det. Höll på med många saker samtidigt när jag skrev detta. Men tack Ska ändra lite här och var


Kapitel 3
Det var i denna stund Savannah var riktigt glad över att hon hade lagt den där trollformeln över boken så att oavsett hur många tårar eller annat som kom på sidorna skulle de bara rinna av och aldrig lämna några märken, för tårarna sprutade ur hennes ögon nu. Hon hade bläddrat igenom sida efter sida och tittat på sidan i flera minuter, tittat på bilden eller bilderna i vissa fall. Savannah älskade böcker, men detta var hennes absoluta favorit. För detta var boken om henne själv och hennes vänner.
*Knack, knack* Savannah hoppade till. Denna gång visste hon var knackandet kom ifrån. Hon satte sig upp och gick och öppnade fönstret. Regnet hade lagt sig lite, det var fortfarande droppar kommande ner från den gråa himlen. In genom fönstret kom en välbekant mörk grå uggla av den större storleken. Han flög igenom rummet, cirklade runt lite och dumpade ner ett brev på skrivbordet. Hon öppnade upp brevet och läste.
Åh, jag träffas jättegärna! Alex fick sitt brev idag också så jag skulle gissa att jag måste ta med honom också. Vad sägs som torsdagen innan vi börjar? Kram Stacie.
Savannah satte sig återigen vid skrivbordet och med samma rutin som tidigare svarade hon på brevet hon nyss fått.
Jo, Jackson fick sitt brev också. Har inga problem med att ta med honom, men lovar att mamma kommer tvinga mig att ta med Evelyn också, och du vet hur det gick förra året. Jag skickade en uggla till de andra också, men har inte fått något svar från dem än. Men torsdag låter jättebra, jag hör av mig till dig igen när jag vet vad de andra tycker. Ser fram i mot att se dig igen. Kram Savannah.
Hon gav kuvertet till ugglan och lät honom återigen flyga ut. Ett försök att hitta på något att göra började hon titta igenom alla sina Hogwarts saker. Hon satte sig på golvet och dök ner under sängen för att komma ut med en stor träkoffert med ett stort ”H” på locket. Kofferten var tung och det krävdes mycket av hennes styrka för att dra den till mitten av rummet. Hur kunde hon klara detta så enkelt när hon skulle till och från Hogwarts? Hon öppnade upp det tunga locket och hörde dunset när det dunkade i golvet. Insidan förklarade den extrema vikten. Böcker, hur många som helst i olika storlekar och färger, i två högar, med ”Grundhandboken om förtrollningar 4:e graden” och ”Svartkonster: En guide till självförsvar”. Till vänster om de två bokhögarna fanns en stor kopparkittel. Inuti fanns ett tjugotal små flaskor av olika form. Runt om kitteln låg en stickad halsduk hon hade fått under sitt först år. Den var blå och grå randig, stora ränder, och hade ett litet Ravenclaw märke. Savannah plockade upp halsduken, tryckte ihop den så hon kunde hålla den hela i sina händer och tryckte den mot sitt ansikte. Hon andades in den välbekanta lukten av Ravenclaws sällskapsrum. Hon la ner halsduken på golvet bredvid sig och fortsatte att gå igenom sin koffert. Under halsduken fanns ett par lack svarta skor med 5 cm klack. Bredvid skorna låg en svart klädnad. Hon såg hur lite av den blåa luvan syntes och Ravenclaw märket stack upp mot taket. Hon lyfte upp klädnaden och drog den över sig. Under klädnaden låg några vita skjortor och två svarta kjolar. På sidan om skjortorna och kjolarna låg den välbekanta silver och blå slipsen, även den med elevhemmets märke på. Under slipsen låg flera par svarta knästrumpor. Savannah tittade ner på de så välbekanta kläderna och log. Hon längtade tills att återigen hoppa in i sin uniform och vandra runt i skolan med sina vänner. Sen deras tredje år på Hogwarts hade de inte behövt bära uniformen hela tiden, men det var ändå något speciellt, ja, hon och många av de andra eleverna spenderade sina första år med att klaga över hur tråkigt det var att behöva ha uniformen på sig. Men efter ett år med friheten var det många som älskade att vandra runt i sina kläder. Efter att ha återkommit till sina tankar om vardagen så la hon återigen blicken på innehållet i kofferten. Här kom den bästa delen. Längs med den vänstra kanten låg en avlång smal trälåda. Savannah plockade upp lådan och la den i knäet. Hon öppnade försiktigt upp locket och lade ner det på golvet, strax ovanför halsduken. Den blåa sammet insidan uppåt. I knäet såg hon nu sin älskade stav. Inuti lådan inlindad i en silverfärgad silkesduk låg hennes trollstav; björk, 11 tum, med enhörningshår. Hon tog försiktigt upp den ur lådan och la ner duken i lådan. Hon höll upp staven framför sig. Om hon ändå var gammal nog att få använda magi utanför skolan. Det hade gatt alldeles för lång tid sen hon senast viftade med sin stav och såg hur hon kunde göra under med den. Det var först i denna stund som hon insåg hur mycket hon hade saknat magin. Savannah reste sig från golvet och gick till skrivbordet för att plocka upp sin inköpslista för sitt femte år på Hogwarts. Hon tog det och satte sig återigen på golvet. Hon tittade på listan;
- Grundhandboken om förtrollningar 5e graden av Miranda Goshawk
- Magiska försvarsteorier av Wilbert Slinkhard
- Avancerad trolldrycks tillverkning
-
Då hon inte skulle behöva alla de böcker hon hade i sin koffert tog hon upp de två högarna med böcker och ställde dem bredvid kofferten. ”Grundhandboken om förtrollningar 4e graden” skulle hon inte behöva igen så hon tog den ur högen och la den en bit bort. Nästa bok i högen var ”Tusen magiska grödor och svampar”, som femte klassare var hon tvungen att ta örtlära så ännu en ny hög skapades och hon la boken framför kofferten. Det rullade på och bok efter bok hamnade i olika högar. ”Svartkonster: En guide till självförsvar” var den enda som åkte i samma hög som förtrollningsboken för årskurs 4. ”En historia om magi”, ”Mellanliggande förvandling”, ”Fantastiska monster och vart man kan hitta dem”, ”Hemmaliv och Sociala vanor hos Brittiska mugglare” och ”Runa lexikon” var de böcker som stannade kvar. Hon höll upp boken hon behövde ha för mugglarstudier och studerade den ett tag. Hon hade inte alls tänkt ta kursen först, hon var mugglarfödd, det var inget hon behövde lära sig mer om, men hon behövde två valkurser och då fick det bli så. Sen att hon ändå hoppade på studier om antika runor, eftersom flera av hennes vänner var där, var inget annat än en slump. Hon la ner böckerna igen i kofferten och tog de två skoböckerna hon inte skulle behöva och ställde in dem i bokhyllan. Hon hade alla sina gamla skolböcker där, trodde hon. Där fanns hennes allra första från sitt första år, och… vart var böckerna från hennes andra år? Det kom tillbaka till henne. Då de behövde samma böcker hade Evelyn tagit böckerna hon behövde ifrån Savannah, innan något hade kommit överens om hade Evelyn lovat att ta hand om böckerna och att de skulle gå tillbaka i Savannahs bokhylla när skolåret var slut. Savannah gick raka vägen in i sin systers rum och letade igenom hela rummet innan hon tillslut hittade kofferten under byrån. Hon drog ut den och öppnade den. I någon minut stirrade hon bara ner i den, hur gick detta till? Det var saker överallt. Hon rotade lite och hittade tillsist sina böcker, hon stängde kofferten och stoppade tillbaka den och gick sedan in i sitt eget rum igen. Med alla böckerna på rätt plats plockade hon upp kläderna som låg i kofferten. Hon granskade dem noga och höll upp dem för att se så de passade, allt verkade passa bra och allt verkade rent. Innan Savannah stängde kofferten och stoppade tillbaka den under sängen tog hon en sista titt och drömde sig bort till kvällen då hon skulle komma skuttandes uppför trapporna till hennes sovsal och packa upp tillsammans med hennes vänner. Detta skulle verkligen bli det bästa skolåret någonsin.

Du är jätteduktig på att skriva!! Meer! *Bevakar* nu.

Superbra!

Nice! Jag vet inte om jag kommer att kommentera alla kapitel, men jag läser iallafall och den är jättebra

Jättebra!

det enda är att du blanar på nu- och dåtid ibland (vilket är lätt hänt) och så skulle det vara bra med tydligare styckeindelning för ögonens skull.

Men jag gillar det

Ursäkta om min svenska inte är den bästa. Haha, har inte skrivit seriöst på evigheter. Rätta mig gärna, har blivit riktigt dålig på särskrivning. Så varsegoda att leka svenska lärare


Kapitel 4
*Knack, knack* Det välbekanta knackandet var där igen. Savannah vände sig om och tittade mot fönstret. En liten vit uggla satt på fönsterkarmen. Hon gick upp och öppnade upp fönstret, återigen flög en uggla in i rummet och dumpade ett brev på golvet vid kofferten. Den satte sig sedan på kofferten. Savannah böjde sig ner mot golvet och plockade upp brevet.
Hej Sav! Det var alldeles för länge sedan vi hördes sist. Jag möts mer än gärna upp någon dag. Har inget speciellt för mig nu fram till skolstarten.
Saknar dig, Darren.
För andra gången satte hon sig ner, hon började skriva sitt svar till Darren där hon berättade om vad hon och Stacie hade pratat om.
Dagen gick sakta framåt, flera gånger satte sig Savannah ner vid sina Hogwarts saker och tittade på allt. Hon saknade allting så mycket; vännerna, lektionerna, lukten av det gamla slottet, böckerna, bläcket när alla tog anteckningar, den magiska känslan av att sitta i stora salen och se på de flygande ljusen i taket eller den simpla glädjen när hon lyckades klara av en formel först eller var den första att brygga sin trolltryck korrekt. Tankarna som flög omkring henne och längtan om att få återvända till sitt andra hem, avbröts plötsligt av ytterdörren som smälldes igen. Hon hörde hur hennes familj hade kommit hem igen.
Kvällen kom närmare och närmare, efter familjemiddagen gick Savannah åter upp på sitt rum. På fönsterkarmen satt en svart/mörk brun uggla med ett större paket i klorna. När Savannah närmade sig ugglan såg hon genast vad det var den hade med sig – The Daily Prophet. Försiktigt lossade hon tidningen från ugglans fötter, tog tidnigen och gick till sitt skrivbord. Savannah öppnade upp en av skrivbordslådorna och plockade upp en liten marinblå påse i sammet. Hon öppnade upp påsen och plockade fram två silvermynt och gav till ugglan. Efter att han fått sin betalning vände han om och flög ut i den mörka natten.

”Mammaaaaaaaa!” Evelyns vrål väckte alla i området som inte hade vaknat ännu. Eller… kanske inte alla, men de resterande två i hushållet Cleland som sov gott i sina sängar vaknade upp med ett ryck. Savannah hörde hur hennes pappa sakta klev ut ur sovrummet och tog några långsamma steg ner till köket för att se vad det var frågan om. Savannah å andra sidan vägrade gå upp. Hon hade fortfarande ett bra antal timmar innan hon skulle träffa sina efterlängtade vänner utanför den Läckande Kitteln. Sekunden hon vände sig inåt väggen och slängde täcket över sig kom en försiktig knack på dörren. Med en suck satte hon sig upp i sängen och frågade sömnigt vem det var.
”Det är jag…” sa en försiktig röst som tillhörde en 11-årig pojke.
”Kom in Jackson.”, svarade Savannah medan hon gnuggade ögonen. I samma stund som dörren öppnades kom Evelyn stampandes upp för trapporna.
”Varför låter du aldrig mig komma in?” frågade hon, en arg och irriterad ton i rösten.
”Kanske för att du aldrig knackar eller frågar om du vill komma in.” svara Savannah spydigt. Evelyn vände på klacken och smällde dörren till sitt rum. Savannah vände blicken till sin lillebror och tittade hon i ögonen.
”Så…?” Jackson stängde dörren och satte sig på sängkanten. Där satt de, de två syskonen i något som kändes som en evighet men som endast varade i knappt 45 minuter. Det visade sig att Jackson var nervös och rädd för vad som väntade honom så långt ifrån sitt hem. När Jackson hade yttrat sin rädsla om att lämna hemmet hade Savannah sagt vad hon hade känt sedan första kvällen hon hade spenderat på Hogwarts:
”Jackson, lyssna på mig. I samma stund som du går igenom de gigantiska portarna in till slottet kommer du aldrig vilja åka där ifrån. Hogwarts kommer att bli som ditt hem, ditt andra hem. Det hemmet du har när du inte är här i London. Du kommer att ha dina bästa stunder i livet på det där slottet. Jag kan ärligt säga att mina lyckligaste stunder i mitt liv har varit på Hogwarts. Du kommer trivas och lyckas galant.”
Efter deras lilla pratstund, trots att hon fortfarande hade en stor marginal i tid, gick Savannah till badrummet och tog en lång varmdusch. Hon försökte med allt hon kunde tänka tillbaka till veckan innan hon skulle till Hogwarts för första gången, hade hon varit lika nervös, och hade Evelyn varit nervös? Hon kunde definitivt inte komma ihåg något av det. Hon var medveten om att Evelyn hade varit lite orolig, eller rättare sagt, fundersam över elevhemmen, något som hon själv aldrig hade behövt oroa sig särkilt mycket för. I slut endan hade Evelyn hamnat i Ravenclaw hon med, elevhem var något som Jackson inte sa något om. Kanske var han reda säker på vart han skulle höra hemma, eller så var det bara något annat som gjorde honom fundersam. Savannah stod en lång stund i duschen och tänkte på sig själv och sina syskon. Hon måste ändå vara rätt så lyckat lottad som inte behöver fylla någon annans skor. Det har alltid legat ett slags mål för hennes yngre syskon att göra ifrån sig lika bra som hennes själv. Förutom i de flesta sporter då hon alltid varit i underläge.
Efter en alldeles för lång dusch fixade håret. Hon drog på sig ett par ljusa skinjeans, en söt topp och sin svarta tunna kavaj jacka. Hon tittade snabbt på klockan, en timme tills de skulle ses. Hon tog den stickade väskan från kroken och tog på sig skor, sen vandrade hon ner till vardagsrummet där resten av familjen redan satt klara och redo att gå. De hoppade in i bilen och körde till närmaste större gata till mötesplatsen, där blev syskonen av droppade och de vandrade in den mindre gatan. De stannade snabbt vid en kaffeshop. Savannah köpte en kaffe att ta med medan Evelyn och Jackson tog varsin choklad. De fortsatte den lilla gränden ner tills de såg den välbekanta skylten. Det var fortfarande en kvart kvar tills de skulle träffa de andra. De satte sig på en liten trä bänk strax utanför. Efter tio minuter hoppade Savannah upp från bänken och välte nästan ut Evelyns choklad. De två resterande syskonen på bänken tittade frågande på sin äldre syster som nu sprang åt samma håll de just hade kommit ifrån.
”Alli!!” var det sista hon skrek innan de två tjejerna slängde sig i famnen på varandra. De kramades och skrattade. Bakom de två vännerna stod två näst intill identiska 12-åriga pojkar – Allisons yngre tvilling bröder som nu skulle börja andra året. Inom de nästa 15 minuterna hade fem utav sex av vännerna återförenats.
”Var är Dan?” frågade Alex. Alex var näst längst i gänget, den enda som var längre var Dan, han hade mörkt kort hår och silvergrå ögon. Han, liksom Savannah var i Ravenclaw. Till hans fråga hade de resterande skakat på huvudet, ryckt på axlarna eller helt enkelt sagt att det inte hade en aning. Dock var förseningen av Dan inte något som förvånade någon, han var alltid sist.
”Vad sägs som att vänta tio minuter till och sen får han klara sig själv.” sa Allison som nu började tröttna på att bara stå där. Allison med sitt mörke långa hår och mörka ögon var förvånansvärt lik Rowena Ravenclaw hon själv, i alla fall om bilderna och tavlorna talade sanning. Efter några minuter såg gänget hur en lång mörkblond 15-åring kom gående med fyra yngre bakom sig. När de kom lite närmare såg de alla att detta var den de hade väntat på. Allison, Alex, Stacie och Darren kramade om Dan, Savannah var den sista. Denna kram varade mycket längre än vad de andra hade gjort, i alla fall kändes det som om det var så, och när de väl släppte taget var det emot de bådas vilja. Den pinsamma tystnaden och känslan när släppte taget ledde till Dans idé om att börja shoppingen.

Gud vad du är duktig! Helt seriöst, den har precis börjat,en jag sitter ändå hela tiden och längtar efter mer kapitel!

Jättebra!