När trion vände ryggen till.

Förlåt att jag inte kunnat lägga upp något kapitel.
Har varit utomlands jätte länge, ska börja skriva på ett nytt nu när jag är hemma

okej!

jättebra!

Jättebra!

Asm!

Kapitel 2 - Luna Lovegoods Historia
Smärtan som slog omkull Luna fick hennes insida att börja brinna, fick benen i hennes kropp att vridas och skriken i hennes huvud att stiga högre för var sekund. Luna låg och vred sig tyst på golvet, hon kämpade för att hålla tårarna inne. Hon skulle inte visa den smärtan Bellatrix åstadkom henne, hon skulle vinna denna kamp.

”Det räcker Bellatrix.” Narcissa sänkte Bellatrix trollstav sakta då hon såg att Luna inte tänkte ge med sig. Bellatrix lyfte blicken från den blonda svettiga flickan på golvet och stirrade på sin syster. Hennes ögon lyste av galenskap.

”Jag vill höra denna flickas lidande Cissy, hennes far har åstadkommit stora försvåringar för vår mästare” Ingen av systrarna släppte blicken och tystnaden ekade i det stora huset. Luna kämpade sig upp på sina darrande ben, hon stirrade på systrarna som nu övergått i en tyst maktkamp. Till slut gav den yngre systern upp och vek undan med blicken. Narcissas blick flackade över den blonda rara flickan en snabb sekund innan hon lämnade den stora salen och försvann i skuggorna.

Bellatrix vände sig leende mot Luna igen. Luna visste att utan Narcissas närvarande skulle Bellatrix utöva sin makt på ett ohyggligt sätt, men hon skulle bita ihop och genomlida det hela och tillslut skulle hon bli utnämnd vinnare. Bellatrix skratt ekade genom salen.

”Tror du att du är modig nu? Du klarade av fem minuters tortyr. Gumman, du har många minuter att räkna om du fortsätter så här. Låt mig få höra din smärta!” Luna hörde inte ordet lämna Bellatrix mun men plötsligt log hon på golvet och kämpade mot tårarna och skriken igen. Lågorna steg för var sekund som gick. ”SKRIK MIN FLICKA! SKRIK!” Bellatrix eggande ord dunkade hårt i hennes huvud men Luna tänkte inte ge med.

Timmar, dagar, veckor hade kunnat passera för Luna hade tappat all tidsperspektiv. Allt hon ville var att få ett slut på smärtan, hon ville komma hem. Hålla om sin älskade far, ta ett varmt bad och sedan få lägga sig i sin egen säng för att låta tårarna falla nerför kudden. Hon ville bara känna sig trygg, om så bara för någon sekund.

”Åh Gud! Min käre flicka, vad har de gjort med dig?” Mr.Ollivander sprang fram till flickekroppen då den slängdes ner i det dystra rummet.

Super! fällde en tår där på slutet

Aw,vad fint!
Började nästan gråta!
Du skriver asm!

Alldeles underbart! Det var så sorgligt! Kul att få veta vad de andra gjorde!

Tack så hemskt mycket alla!
Ni gör verkligen min dag

Bara för att ni fått vänta så länge slänger jag in ett kapitel till som jag precis skrev klart. Enjoy!
__________________________________________________


Kapitel 3 - Luna Lovegoods Historia
När Luna vaknade upp nästa dag låg hon i Mr.Ollivanders knä, hon kunde se hans tårarna som runnit från hans gråa ögon. Hela hennes kropp gjorde ont när hon sakta reste sig upp från det kalla stengolvet. Mr.Ollivanders tunga andetag avslöjade att han just nu sov och var för några timmar fri, Luna ville inte väcka honom ur drömmarnas värld, den enda värld någon av dem kunde känna sig trygg i.

Hon smög tyst fram mot dörren för att höra vad som pågick på övervåningen bättre. Luna kunde inte avgöra vem nykomlingen var, men hans röst fick kalla kårar att rinna nerför hennes rygg. Plötsligt hördes ett stort brak och stolar som gled över golvet, fotsteg närmade sig trappan ner till dem och Luna agerade snabbt.

Mr.Ollivanders kropp förflyttades genom rummet mot ett mörkare skrymsle, Luna kämpade med att inte väcka honom. När hon nådde skrymslet lutade hon Mr.Ollivanders sovande huvud mot väggen och hon kröp själv ihop som en boll i mörkret i hopp om lite skydd.

Dörren öppnades med ett brak, med sina röda ögon och sitt ormliknande utseende stod Lord Voldemort i mitten av rummet. ”Ta bort flickan!” skrek han och pekade på Luna. Bellatrix sprang fram till Luna och lyfte upp henne i håret. ”Det är dags för en liten promenad” viskade hon i Lunas öra då hon med svårigheter fick dra bort Luna från Mr.Ollivander.

”Du sa att problemet skulle försvinna om jag använde mig av någon annans trollstav!”
”Nej! Nej! Jag ber dig, jag ber dig…”
”Du ljög för Lord Voldermort, Ollivander!”
”Det gjorde jag inte… Jag svär att jag trodde det skulle hjälpa!”

Resten försvann då Luna blivit bortdragen från rummet. Snart uppstod det ett skrik av obarmhärtig smärta som ekade innanför det dystra husets väggar. Luna satt i mitten av salen där hon utstått tortyr dagen innan, denna gång var hon bunden av magi att förbli på samma ställe. Det stoppade inte henne från att skrika och hopplösa försök att bryta sig fri.

”Det här är galenskap! Låt oss gå! Mr.Ollivander!” efter några minuter försvann skriken från källaren och alla i rummet verkade lugna ner sig lite. Det var då han dök upp, den blonda pojken från Slytherin, Draco Malfoy, trogen vid sin mors sida. ”Malfoy! Du köpte din första stav av Mr.Ollivander, har du inget hjärta?” De var det sista som lämnade Lunas mun innan Bellatrix ännu än gång utförde sin favoritsyssla på henne.

Luna fann sig själv kämpa emot tårarna och smärtan, av någon anledning blev det inte lättare. Oavsett hur många gånger man utsattes för det eller hur länge, smärtan var fortfarande outhärdlig. ”Ingen talar till min systerson på det viset! Speciellt inte en liten blodförrädare. CRUCIO!” I ögonvrån såg Luna att Malfoy lämnade salen och sen blev allt svart.

Tysta snyftningar och harklingar väckte henne från en mörk dröm. Hennes ljuva röst spelade ut sig i den kalla källaren. ”Mr.Ollivander” hon kröp fram till den gamla och skadade mannen. Han skakade av rädsla när hon strök bort en tår på hans kind. ”Vi ska ta oss ut härifrån. På något sätt kommer vi bli fria igen”