Behövs det skäl för att vilja dö?
Forum > Off Topic > Behövs det skäl för att vilja dö?
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Kaiia
Elev 
|
Alltså, en sak som är jättejobbig, och som man verkligen kan må dåligt över är när man mår dåligt utan att egentligen veta varför... Betvivla att man ens har rätt att må dåligt, att man inte får vara ledsen då det inte har hänt nåt speciellt.. Då kan det nästan ses som en lättnad när nånting faktiskt händer, äntligen kommer folk att tycka det är okej att jag mår såhär, äntligen kan jag förklara varför, när någon frågar hur jag egentligen mår.
Inte för att man vill ha en anledning till att må dåligt, men att känna att nån tycker synd om en behövs ibland. Internet är det lättaste sättet att få tag på nån att prata med, för vem orkar egentligen lyssna längre?   
15 nov, 2011 23:56 |
Borttagen
|
Skrivet av Kaiia: Alltså, en sak som är jättejobbig, och som man verkligen kan må dåligt över är när man mår dåligt utan att egentligen veta varför... Betvivla att man ens har rätt att må dåligt, att man inte får vara ledsen då det inte har hänt nåt speciellt.. Då kan det nästan ses som en lättnad när nånting faktiskt händer, äntligen kommer folk att tycka det är okej att jag mår såhär, äntligen kan jag förklara varför, när någon frågar hur jag egentligen mår. Inte för att man vill ha en anledning till att må dåligt, men att känna att nån tycker synd om en behövs ibland. Internet är det lättaste sättet att få tag på nån att prata med, för vem orkar egentligen lyssna längre? Fördelen är att du kan skylla på att du är tonåring och att det är hormonerna som får dig att må skit. Jag mådde väldigt ofta dåligt i tonåren (nästan hela tiden), men hade väl inte alltid en anledning. När min pappa sedan dog så kändes det som om jag straffades för att jag hade mått dåligt, typ att en högre makt tänkte "Hon skall få något riktigt att må skit över!" Det var hemskt. 16 nov, 2011 18:57 |
|
expelliarmus
Elev 
|
Skrivet av Kaiia: Alltså, en sak som är jättejobbig, och som man verkligen kan må dåligt över är när man mår dåligt utan att egentligen veta varför... Betvivla att man ens har rätt att må dåligt, att man inte får vara ledsen då det inte har hänt nåt speciellt.. Då kan det nästan ses som en lättnad när nånting faktiskt händer, äntligen kommer folk att tycka det är okej att jag mår såhär, äntligen kan jag förklara varför, när någon frågar hur jag egentligen mår. Inte för att man vill ha en anledning till att må dåligt, men att känna att nån tycker synd om en behövs ibland. Internet är det lättaste sättet att få tag på nån att prata med, för vem orkar egentligen lyssna längre? Det är hemskt att må dåligt fast man borde vara glad. Man känner sig så dålig och skuldkänslorna är enorma. Vissa stunder har jag känt mig otroligt fjantig när jag mår dåligt - för det finns ju människor som har det värre. Men där måste vi stoppa oss själva, alla upplever vi saker på olika sätt och dåligt mående kan inte graderas på en skala. En person som förlorar sin undulat kan må sämre än en person som förlorar sin pappa. Dåligt mående har inga gränser. Ingen kan bedömma hur dåligt vi mår. Ingen kan säga åt oss att vi inte har rätten att må dåligt.  
20 nov, 2011 22:21 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen