Böcker hjälper!

Men det betyder inte att man glömmer bort hur det verkliga livet är bara för att man försvinner i ett annat universum för en stund! Jag tycker att böcker fungerar som medicin; om man har huvudvärk tar man en huvudvärkstablett och det blir bättre - om man läser och får känna någon annans känslor en stund blir saker och ting lättare c:

Säg det till min pappa han är helt dum i huvudet :<

Så är min pappa också. "Bättre att du tar itu med dina problem i verkligheten än att du gräver ner dig i en bok och försöker tränga undan allt från det verkliga livet och tillslut bara leva i din lilla fantasi värld".
TT.TT

Omg min pappa sa något liknande vid matbordet igår. Jag ville kasta gurka på honom >_>

Det är absolut sant. Det är på det sättet Harry Potter hjälpt mig ♥

No! Kasta inte gurka</3
Nejmen, jag hatar när min pappa säger så. Iofs hatar jag det mesta han säger. xD
Han verkar inte fatta hur skönt det är att komma till en annan värld och bara drömma. :c

Ja! Jag har precis läst ut Eragon serien. Det känns jätte trist och skit tomt. Jag är ett riktigt fantasy fan och nu läser jag cirkeln. Den är bra men det är på gränsen. Annars är det fantasy som gäller. Det är så himmla skönt att bara kunna drömma sig bort. Men ibland blir det lite jobbigt, för huvudpersonens problem blir liksom mina egna problem. Typ som att: hur ska vi lösa problemet med drakäggen? Så tänker och känner jag, bara så att du vet!

Böcker är helt klart en fristad när man har det jobbigt. Men det är ju viktigt att det verkligen är en bra bok, vilket böcker ofta är (jag verkar inte vara överdrivet kräsen).

Även om man kan känna sig lite tom efteråt tycker jag ofta att känslan av värme och glädje ofta överväger ... Beroende på hur boken slutar, förstås!

Åh. Det var en av uppgifterna som man kunde välja under mitt nationella prov i svenskan i nian, att skriva vad som muntrade upp en när man var riktigt, riktigt nere. Och jag skrev om just den här lilla bubblan; där man sitter innesluten i en annan värld, där man kryper in under någon annans skinn och blir den personen för ett tag.

Ärligt talat så tycker jag inte alls att det handlar att man "flyr" ifrån verkligheten, det är bara en paus från den. Terapi, om man så vill. Fick jag aldrig ta en paus från det som bekymrar mig i verkligheten så skulle jag bli galen, så enkelt är det. Man tror att vi bokmalar är de enda som flyr verkligheten, men så är det inte. Alla har olika metoder bara. Vissa glömmer allt medan de tränar, andra måste bara se en TV-serie på kvällen och andra pärla armband, vad vet jag?

Snälla omvärlden, sluta utsätta oss boknördar för kritik om att bli introverta och världsfrånvända, när vi bara gör det som alla människor gör för att hålla sig vid sina sinnens fulla bruk.

jag älskar att läsa