Det var inte vi [SV]
Forum > Fanfiction > Det var inte vi [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
Jag är här nu
______ Jag vaknade av ett högt rop från min tvillingbroder och jag stönade högt, klockan var väll inte änns 8:a? "Vad i helvete Fred?" mumlade jag i kudden innan jag insåg att de fyllde 11, siffran som fick de att betyda något för den magiska världen, de skulle bli trollkarlar. Jag skuttade upp ur sängen i bara kalsonger och slet ut en tröja och ett par jeans ur garderoben. Den blåa tröjan satt perfekt på mig medans de mörkblåa jeansen var en pytteliten aning för stora vör mig. Jag såg upp med ett leende på läpparna. "Undrar vad vi får för frukost i år, kanske vi få pannkakor med sirap på?" Genast kände jag mig hungrirg, väldigt hungrig... äkligt hungrig. -------------------------------- kort, men, men 2 nov, 2011 17:09 |
|
Bombarda
Elev |
meeeera!
Kärlek till alla! 2 nov, 2011 17:15 |
|
Borttagen
|
(För lite informations skull: Bill slutar till 88-89, vilket är det året som pågår nu och Charlie slutar 90-91
Jag skrattade åt min tvillingbrors plötsliga iver, när han hört vad jag sagt. "Kom igen!" skrek jag och öppnade dörren med största iver, och den slog till någon. Jag gick ut ur rummet för att se vem det var. Jag hade oturligt nog smällt upp den på Ron. "Förlåt lille Ronnieponken" skyndade jag mig att reta honom lite extra. "Grattis på födelsedagen" sa han med en tvångs-gladhet i rösten. "Erkänn mamma skickade dig för att säga det?" frågade jag automatiskt. Han brukade nämligen bli tillsagd att gratta oss. Ron, irriterande nog, nickade. "Jaha, visste väl det" svarade jag en aning besviket. "Kommer du, George?" frågade jag, otåligt. Jag ville gå ner och se min familj stå och förbereda en massa. Men som vanligt skulle våran födelsedag bli smått ensam, eftersom Percy, Charlie och Bill var på Hogwarts just i denna stunden. Men trots tre personers saknad hejdade det inte mig att vara fullständigt lycklig, för varje år var jag tillsammans med George, den brodern jag älskade mest. Vi blåste alltid ut ljusen tillsammans, och jag kunde inte tänka mig att göra det utan George. Aldrig någonsin. Det skulle bara inte gå, för vi är tvillingarna som är likadana från topp till tå och höll ihop i vått och torrt. Vi är som världens bästa vänner, fast tvillingbröder istället.. 2 nov, 2011 20:33 |
|
Bombarda
Elev |
awesome!
Kärlek till alla! 2 nov, 2011 20:41 |
|
Borttagen
|
Känner migunderlågsen när jag ska mätas med di. Skrivförmåga kusin.
_____ Jag skyndade mig efter Fred som alltid var ett litet steg före mig på morgonen, jag la av ett litet retsamt flin till Ron då jag passerat honom. Ron gned sin näsa eftersom den antagligen hade fått en rejäl smäll då Fred slagigt upp dörren, jag minns hur vi lekt kurragömma när vi var sju och jag gömmet mig bakom dörren.. Ja, alltid slutade med att de fick ta mig till sanktmundgus eftersom näsan inte ville sluta blöda. Jag vet inte riktigt säkert om Fred öppnatdörren de hårdaste eller inte, Fred är stark.. Väldigt stark en ligt mig. Ron räkte ut tungan åt mig och jag stannade genast. "men lille Ronald, jag som fyller år idag, är dethär min efterlängtade present?" Ron blev röd i andsiktet, han hatade när vi kallade honom Ronald eller Ronnie. Helt plötsligt dök det mes skojigaste minnet han hade, då jag och Fred förvandlade Rons nalle till en spindel, våran mamma förbannade oss för det, vi fick husaräst i två månader och vi fick diska förhand varje dag under hela sommaren. Jag ryktes tillbaka till verkligheten när jag snubblade på mattan och landade pladask på rumpan. ______ Förlåt om jag skriver blandad jag och tredje person men jag blandar alltid typ de xd 2 nov, 2011 21:42 |
|
Bombarda
Elev |
hahha as bra!
Kärlek till alla! 2 nov, 2011 21:44 |
|
mine
Elev |
2 nov, 2011 21:48 |
|
Borttagen
|
Jag skrattade åt George när han trillade. Inget elakt skratt direkt, men jag erbjöd honom hjälp upp. Ron skrattade åt honom.
"Vänta tills lille Ronnieponken sitter där också" sa jag, med en lite svagt hotfull ton. Rons skratt tonades ut. Han gick förbi mig, tryckt emot väggen, för att jag inte skulle nå honom, och jag skrattade åt honom, eftersom det såg rätt patetiskt ut. Mamma visade sig i trappavsatsen längst ner, och fick syn på oss, mig och George. "Grattis, Freddie! Grattie Georgie!" utbrast hon. Jag blev smått röd om kinderna när hon sa mitt namn i en fjantigare version. "Tack" mumlade jag. 2 nov, 2011 22:33
Detta inlägg ändrades senast 2011-11- 2 kl. 22:40
|
|
Bombarda
Elev |
awesome!
älskar er ff Kärlek till alla! 2 nov, 2011 22:38 |
|
Borttagen
|
Tack ♥
2 nov, 2011 22:40 |
Du får inte svara på den här tråden.

Mugglarportalen