Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Epiphany
Elev |
Skrivet av Cinitry: Jag vill ringa någon, men vem? Jag vågar inte, jag vågar inte må såhär dåligt heller. Här har du några nummer! ♥ Det finns hjälp du kan få!Var stark! BRIS - Barnens rätt i samhället 116 111 Minds självmordslinje — 90101 eller så kan du chatta med dem. De har alltid öppet. Nationella Hjälplinjen, tel 020-22 00 60 (kl 13-22), Jourhavande medmänniska, tel 08-702 16 80 (kl 21-06). 3 sep, 2017 01:42 |
|
Borttagen
|
... när man i depressiva skov.. så kännbart märker av sin egna dödlighet, man blir liksom sådär smärtsamt medveten om hur varje steg är ett steg mot det oundvikliga.
Jag tror att det hade hjälpt att få läsa mer om döden, (..något som inte är den Tibetanska Dödsboken.. (.. den stod alltid i vår bokhylla när jag var liten. ) Jag behöver få läsa något.. annat, som sträcker sig utanför det där med att ha som mål att -inte- behöva reinkarneras. på ett sätt kan det nästan bli.. jag vet inte.. om någon tror sådär stenhårt på det som står i den Tibetanska, lämnar det lätt dörren stängt för samtal om annat. För mig är det naturligare att bara lämna "öppet." Det kryper verkligen under skinnet ibland, hur litet och skört livet är, dödsångest är något som jag så lättvindigt har kunnat vifta av mig, men ibland, som nu, känns det helt omöjligt. Jag tror verkligen att det fungerar avdramatiserande i min hjärna att få läsa om det som skrämmer, även om ämnen som kanske inte alls är begripbara. Jag lyckades leta rätt på "Funerals to Die for" och "From here to Eternity - Traveling the World to find good Death" med Caitlin Doughty. Jag vill läsa om något som handlar om döden i olika kulturer, hur olika.. områden förhåller sig till döden och .. efterlivet, men så fort jag hittar "rätt" är boken antingen märkt med "ännu ej utkommen", "slutsåld" (.. eller kostar en smärre förmögenheten..) Finns det ingen dödsforskare som det går att ringa? eller "de dödas jour-linje"? Något som stillar alla tankar genom att ge "svar" på frågor som jag kanske inte alls har tänkt eller är bevandrad i sedan tidigare - men bokflödet sinar ju aldrig, det är därför som det blir så jävla svårt att sålla. Jag vet inte vad som hjälper, vad för insikt jag vill nå bland alla ord, om det är livsångest eller dödsångest, eller allt .. entwined i en rundgång. Det kändes som att det eskalerade i helgen när jag satt och tryckte mig mot vedspisen och lyssnade på några gubbar som.. verkade uppleva gamla minnen med varandra. Såklart satt dem och pratade om hur det bara var "igår" som de fyllt tjugofem, (.. han tittade på mig och bara "SÅHÄR.. såhär fort går det!".. och knäppte med fingrarna, .. in the love of hell, men att tänka på allt som inte -går- att hinna med är bara förlamande istället. Hjälp. Alla mardrömmar äter fan sakta upp mig. 3 sep, 2017 08:25 |
|
Epiphany
Elev |
Skrivet av Borttagen: ... när man i depressiva skov.. så kännbart märker av sin egna dödlighet, man blir liksom sådär smärtsamt medveten om hur varje steg är ett steg mot det oundvikliga. Jag tror att det hade hjälpt att få läsa mer om döden, (..något som inte är den Tibetanska Dödsboken.. (.. den stod alltid i vår bokhylla när jag var liten. ) Jag behöver få läsa något.. annat, som sträcker sig utanför det där med att ha som mål att -inte- behöva reinkarneras. på ett sätt kan det nästan bli.. jag vet inte.. om någon tror sådär stenhårt på det som står i den Tibetanska, lämnar det lätt dörren stängt för samtal om annat. För mig är det naturligare att bara lämna "öppet." Det kryper verkligen under skinnet ibland, hur litet och skört livet är, dödsångest är något som jag så lättvindigt har kunnat vifta av mig, men ibland, som nu, känns det helt omöjligt. Jag tror verkligen att det fungerar avdramatiserande i min hjärna att få läsa om det som skrämmer, även om ämnen som kanske inte alls är begripbara. Jag lyckades leta rätt på "Funerals to Die for" och "From here to Eternity - Traveling the World to find good Death" med Caitlin Doughty. Jag vill läsa om något som handlar om döden i olika kulturer, hur olika.. områden förhåller sig till döden och .. efterlivet, men så fort jag hittar "rätt" är boken antingen märkt med "ännu ej utkommen", "slutsåld" (.. eller kostar en smärre förmögenheten..) Finns det ingen dödsforskare som det går att ringa? eller "de dödas jour-linje"? Något som stillar alla tankar genom att ge "svar" på frågor som jag kanske inte alls har tänkt eller är bevandrad i sedan tidigare - men bokflödet sinar ju aldrig, det är därför som det blir så jävla svårt att sålla. Jag vet inte vad som hjälper, vad för insikt jag vill nå bland alla ord, om det är livsångest eller dödsångest, eller allt .. entwined i en rundgång. Det kändes som att det eskalerade i helgen när jag satt och tryckte mig mot vedspisen och lyssnade på några gubbar som.. verkade uppleva gamla minnen med varandra. Såklart satt dem och pratade om hur det bara var "igår" som de fyllt tjugofem, (.. han tittade på mig och bara "SÅHÄR.. såhär fort går det!".. och knäppte med fingrarna, .. in the love of hell, men att tänka på allt som inte -går- att hinna med är bara förlamande istället. Hjälp. Alla mardrömmar äter fan sakta upp mig. Same, och allt började när jag började behandlas för bipolär sjukdom. Jag har läst en bok och sett några föreläsningar på internet av Robert Lanza som forskar på ett ämne som han kallar biocentrism. Han är ingen religiös man och beskriver bara biocentrism som en teori och ingen bevisad sanning som han vill att vi ansluter oss till. Teorin är till för att väcka intresse hos forskare att fortsätta på området, som Lanza upplever helt har stannat av för att alla stenhårt tror på att vi vet allt, vilket Lanza tycker är naivt även om hans teori skulle råka stämma eller inte. Lanza är professor vid Wake Forest University i USA. Hans tanke har alltid varit att utmana klassiska teorier och menar att det är viktigt att alltid fortsätta forska för att inte tro att vi har upptäckt allt med världen. Historien skrivs om i takt med att vi hittar andra bevis och det mesta vi vet om t.ex dinosaurier har reviderats, men knappt någon forskar på universums uppkomst och vad döden innebär längre. Till exempel finns en teori som kraftigt minskar ner antalet underarter som istället kan vara yngre varianter, för att ge exempel på en teori som inte officiellt har antagits som en sanning ännu. Den är ett bra exempel då den upprör och kastar om mycket av det vi har lärt oss. Många har byggt sina karriärer på dessa och fått sitt namn på kartan. Det betyder mycket för dem och vill inte bli ifråntagna vad de har åstadkommit. Vi respekterar de personer som står för dagens sanning, universums uppkomst/döden i synnerhet trots att de tillhör historien nu. Vi "upplysta" bygger vår kollektiva identitet på dessa. Vi har ett intresse i att upprätthålla sanningen i det vi ser som sanningen eftersom vi annars tappar vår kollektiva identitet som upplysta människor. De är våra ikoner och att ifrågasätta detta med vidare forskning är att ifrågasätta hela den grund vi står på, alltså oerhört känsligt! Det är därför få gör det, inte för att vi med säkerhet vet att det är hela sanningen. Hur kan vi tro att vi vet allt om döden när vi inte ens vet allt om livet? Lanzas teori bygger visserligen på klassiska teorier och forskning som till exempel atomläran men menar på att allt vi uppfattar som verkligt är en konstruktion skapad av betraktaren och att vi kan ha tolkat saker till fel sammanhang. Lite komplicerat, men kolla gärna upp det. Det har gett mig lite hopp men samtidigt lite hjärnsnurr. Kanske är vi något mer än våra kroppar. Vem vet egentligen? Försök att inte vara rädd eller ångestfylld av något du inte vet. Mitt i allt har du kanske gjort det i onödan. Vem kan veta det egentligen? "Jag är dock visare än han. Ty det förefaller som om ingen av oss vet något verkligt värdefullt, men han tror att han vet det utan att veta det, under det att jag varken veta det eller inbillar mig veta det."-Socrates Kram 3 sep, 2017 18:52
Detta inlägg ändrades senast 2017-09- 4 kl. 08:39
|
|
Scorperion
Elev |
Allt känns så himla meningslöst. Vill bara göra något vettigt med mitt liv NU, men det finns inga vägar att gå. Inte för tillfället
3 sep, 2017 21:23 |
|
Borttagen
|
ät en korv så blir du nog glad ♥
3 sep, 2017 21:31 |
|
Borttagen
|
Hen jag dejtar vill inte träffa mig
Och ingen svarar på Tinder. Fan i helvete. 9 sep, 2017 16:50 |
|
Lazarus
Prefekt |
10 sep, 2017 13:32 |
|
Trädkatten
Elev |
Spoiler: Tryck här för att visa! Det är som att jag skulle kunna vara lycklig men allt runt omkring mig tvingar mig till ett liv jag inte vill ha.
10 sep, 2017 15:44 |
|
Kintsugi
Prefekt |
Skrivet av Trädkatten: Spoiler: Tryck här för att visa! Det är som att jag skulle kunna vara lycklig men allt runt omkring mig tvingar mig till ett liv jag inte vill ha. Och då kommer frågorna: Vad vill du göra? Vad vill du få lov att slippa göra? Vad behöver du får göra för att må bra? Kan du prata med skolans kurator/psykolog? Kan du komma på hur du hellre skulle vilja lägga upp ditt sociala, och plugget i skolan så att det fungerar bättre för dig och ge detta som förslag till din/dina lärare? Säg som det är. "Hej, jag mår psykiskt skitdåligt och behöver få hjälp med att finna lösningar som fungerar för mig för att orka med": Kramar! ☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾ 10 sep, 2017 23:46 |
|
Scorperion
Elev |
11 sep, 2017 06:49 |
Du får inte svara på den här tråden.




Mugglarportalen