Skriva av sig-tråden

Trodde mina känslor skulle försvinna eller i alla fall bli svagare under sommaren. Trodde verkligen jag skulle komma över vad jag känner för honom. Men nu är vi tillbaka i skolan och varje gång jag ser honom glömmer jag hur man andas. Och pratar. Och allt annat...

Fan, jag vill inte

Skulle du säga åt en person i rullstol att resa sig upp och springa?
Skulle du säga åt en blind person att sluta larva sig och börja läsa?
Skulle du nånsin säga "det är ju bara cancer, det kommer gå över"?
Säg då inte åt oss psykiskt sjuka personer vad vi ska göra med våra liv!
Depression är inget som går över bara så där
Jag har all rätt att må dåligt
Nej, jag kommer inte lära mig klara mig själv i framtiden
Jag är inte lat, jag har bara svårt att ta tag i saker

Blir så himla arg och ledsen just nu. Min pojkvän har skrivit en tenta idag (som jag har klarat för länge sedan). Han har alltid haft svårt för diff.ekv. och jag har försökt att lära honom och hans kompis (som också inte klarat den) hur man löser den men de vägrar att ta min hjälp.

Och såklart löste han inte den uppgiften som kom på tentan.. vill bara gråta eftersom det är hans fjärde försök på den tentan och han LYSSNAR JU ALDRIG PÅ MIG SOM KLARADE DEN PÅ FÖRSTA FÖRSÖKET.

Vet inte vad jag ska göra längre... Har så sjukt dåligt samvete över hur jag mår, önskar att jag kunde vara den där glada tjejen alla vill ha... "Ta fram den glad sidan, jag vet att den finns där!" sa min pappa. So what om den finns där, jag kan inte ta fram den! Dessutom känner jag att jag inte har någon rätt att må dåligt... En av mina bästa vänner får panikattacker och jag är orolig över att hon kanske skadar sig själv, men ändå är det JAG som går till kuratorn... Känner mig så värdelös, vet ju vad som hände när en annan tjej i skolan hade ångest, hon blev kallad 'uppmärksamhetskåt', jag vill inte att det ska hända mig... Fan jag vill inte ens ha uppmärksamhet...
Och dessutom råkade jag få min vän att börja gråta när jag försökte förklara hur jag känner mig...

Livet blir bara mer och mer komplicerat...

Kan jag inte bara glömma mina känslor??

Jag vill ringa någon, men vem?
Jag vågar inte, jag vågar inte må såhär dåligt heller.

Jag är så stressad över en grej, jag frågar men får inga svar, jag frågar igen och får inga svar, nu har de laddat upp mitt mejl med frågor i någon specifikationsfil utan att svara på frågorna! Jag har aldrig gjort sånt innan, jag vet inte hur det fungerar, varför får jag ingen hjälp? Det är nervöst nog som det är utan att gå att oroa sig att saker inte kommer fungera. De har ju läst mitt mejl, konverterat det till en pdf och laddat upp det på en sida, de måste väl ha sett FRÅGETECKNEN???? Jävla ÄGG! Jag funderar på att skita i en stor del av min plan bara för att slippa krångla! Blir helt gråtfärdig

... jag fick åka motorcykel med några turister och det kändes så.. jag vet inte, som att bli till ett med farten och bli lugn av känslan av att röra sig framåt, det är inte som att sitta instängd i bilen utan vinden på bägge sidorna, som att så mycket bara flög av.. och det kändes nästan skönare att blunda för då försvann känslan av att man satt på ett fordon.


".. om du vill spara pengar kan du väl låta någon flytta in hos dig..?"
Ha.. no, då är jag hellre pank och säljer av väggarna och taket, det blir en safe-zone att kunna komma hem till en lägenhet som är tom, om man känner att man har förbrukat hela sig själv och kan komma hem och bara få.. släppa ut allt, inga påmålade miner eller stöd åt någon, bara få må som man känner sig, ibland undrar jag om folk någonsin hinner må som de känner sig.

Jag ska på pride på lördag. Tjohoo kan man tänka men en sak är jag jävligt obekväm med!

En person som gick i min klass, som jag såg som en av mina bästa vänner ska dit. Long story short. Det uppstod ett drama som jag fortfarande inte riktigt vet hur det började, vilket ledde till att hon gick och var sur på mig under sista delan av terminen, men sa aldrig något för att "hon har svårt att ta allvarliga diskussioner face to face", så efter studenten fick jag ett avskedssms fullt med all skit hon hade att säga om mig, vilket gjorde mig arg och ledsen pga falskt beteende i skolan, och att hon lade sig i saker hon inte ens har med att göra, det blev ett storbråk. Hon tror nu att hon aldrig mer kommer behöva se mig, jag vill inte se eller ha med henne att göra heller, men så en sak; HON SKA FÖR I HELVETE OCKSÅ PÅ PRIDE MED SINA VÄNNER HON HAR DRAGIT TILL SIG EFETR BRÅKET OCH FÖRNEKAT ALLA DUMMA SAKER HON GJORT MOT MIG! Och jag lovar, om jag ser hela gänget kommer hela min dag bli förstörd, och jag kommer må piss! Pride som är den enda stunden jag faktiskt känner mig glad på riktigt