wolfy & rollspelare prs

Han kunde inte låta bli att ta ett ögonblick åt sig att bara beundra hur förbaskat vacker hon var, och vilken lyckost han var som hade henne. Han hade klantat till sig rejält men ändå hade hon inte knuffat ut honom ur sitt liv. Hon hade visserligen försökt men hur allvarlig hon varit var fortfarande något av en gåta för honom.
”Du är så vacker,” viskade han och ålade sig försiktigt neråt för att kunna ge varenda del av henne välförtjänt uppmärksamhet.

Cleo rynkade lite på pannan och skakade lite på huvudet efter en stund, hon visste inte riktigt varför men hon kunde inte mer.
"Sluta..." mumlade hon och knuffade försiktigt bort honom. Hon tog på sig badrocken igen och klev upp från sängen innan hon tog sin tekopp.

Jonathan slutade omedelbart upp och rullade av henne, följde henne med blicken då hon klev upp. Han ifrågasatte inte det hela utan han förstod henne. Det hade varit för tidigt, för snabbt efter allt som hänt.
”Vill du att jag ska gå?” frågade han efter att ha harklat sig.

"Nej jag bara... Förlåt men jag vet inte om jag riktigt litar på dig sådär supermycket just nu." sade hon och kollade osäkert på honom, kände sig otroligt elak som gjort honom ivrig bara för att säga nej.

Där kom den käftsmällen han väntat på. Han strök fingrarna över hakan och vek för en kort stund bort blicken för att dölja sin besvikelse. Han hade inte ens rätt att vara ledsen: han hade sårat Cleo.
”Vi tar det i den takt du vill.” Om hon nu ville ge honom en till chans.

Cleo svalde hårt och nickade lite, hon kände sig otroligt skyldig även fast han agerade som om allt var lugnt.
"Förlåt..." sade hon och kliade sig i nacken. Hon avskydde att hon inte bara kunde koppla bort och ligga med honom som om inget hänt.

Han hyssjade henne och förde pekfingret mot sina läppar.
”Be inte om ursäkt.” Hon måste vara lite tokig som bad honom om ursäkt då hon inte ens gjort något fel. En del av honom ville så förtvivlat gärna att hon skulle förlåta honom på momangen, han skämdes enormt för att han ens tänkte tanken på att använda tankekontroll. Skulle hon någonsin få reda på det så skulle det verkligen bli kalabalik.

"Jag... Kan du tvinga mig att glömma allt? Bara inatt?" undrade hon och tittade osäkert på honom, hon hade tänkt på det i en stund men inte riktigt vetat hur hon skulle säga det.

Jonathan satte nästan i halsen tack vare den oväntade frågan.
”Jag tänker inte använda tankekontroll på dig.” Gjorde han det ens en gång så var han rädd att det skulle upprepas i framtiden. Och han var inte riktigt säker på om hon tänkte helt klart nu heller.

"Snälla..." bad hon och gick fram till honom. Hon la sina händer på hans kinder och tittade upp på honom. "Du vill ju att jag ska glömma allt och att allt ska vara som vanligt igen. Tvinga mig." bad hon.