Rollspelare & Wolfy prs

"Okej, jag ber nån hämta dig." sade han och smsade Mike så att han skulle komma och hämta henne så snabbt som möjligt. Han ville inte ha en taxi som kunde hans adress så det var inget alternativ.

Leah såg på honom en stund innan hon vände sig för att packa ihop sina saker. Hon torkade bort några tårar ur ögonvrån, hatade att hon oavsett känslotillstånd regerade genom att gråta, innan hon gick förbi honom ut genom dörren. Hon visste inte vem som skulle hämta henne så därför gick hon ut för att hålla utkik efter personen i fråga.

Jason tog sina saker och gick ner till receptionen och betalade för allt innan han ställde sig vid henne, tänkte inte dra förrän hon blivit hämtad. Han satte sig ner på en stol och höll på med sin mobil men sneglade mot henne med jämna mellanrum för att se till att hon inte drog iväg.

”Jag ska bara hastigt gå på toa, säg åt vem det nu är som hämtar mig att jag kommer strax.” Leah gick iväg mot kvinnornas badrum och låste in sig på en toalett. Där satt hon en lång stund med knäna uppdragna till hakan, hade inte bråttom iväg alls utan satt djupt försjunken i sina egna tankar.

Jason suckade lågt och följde henne med blicken, han tänkte inte gå förrän han var säker på att hon var i trygga händer. Han drog handen över ansiktet och la ner sin mobil.

Efter att ha funderat ut vad hon ville göra tvättade hon händerna och återvände till lobbyn. Killen som dykt upp var Mike. Han såg lite distraherad ut vilket hon nog kunde använda till sin fördel.
”Vänta, vad gör Jessica här?” Hon pekade mot en tjej längre bort, passade på att smita iväg medan Mike vände ryggen till för att spana mot tjejen som inte alls var Jess.

Jason höll blicken på Leah och himlade med ögonen åt henne, han reste sig upp och gick efter henne. Han tog tag i hennes hand och drog henne intill sig.
"Vad gör du?" frågade han lågt och kollade ner på henne. Irritationen var svår att missa i hans ögon men det var inte heller något han försökte dölja.

Leah motstod lusten att stöna till då Jason greppade tag om hennes hand, där gick den planen upp i rök.
”Låt mig gå, vad angår det dig vad jag gör?” Hon såg inte på honom utan tittade ner på sina skor.

"Vad är det med dig, Leah?" frågade han och drog upp hennes huvud så att hon kollade på honom. Han rynkade på pannan och skakade lite på huvudet. "Vill du lämna mig, säg det rakt ut. Oroar du dig över att förlora Parisresan, grina inte. Du kan följa med Jess och Ryan och du kan få ett djur också. Håll det bara ärligt." sade han kort.

”Jag ville ju bara se om du brydde dig.” Hela poängen med att gå iväg från hotellet på en ”promenad” hade ju varit för att hon ville se om han inte blev det minsta fundersam, vad som helst kunde ju i princip hända. Hon hade inte räknat med att det skulle bli så här men i slutändan fanns det ju bara sig själv hon kunde skylla.