prs med ingetledigt

- Självklart inte, om det inte är ytterst nödvändigt, vilket vi verkligen inte hoppas, sa jag snabbt.

Jag log.
- Förlåt för det jag sa tidigare, sa jag tyst.

- Jag tror vi kan lägga det åt sidan, sa jag.
Hon var verkligen bra på att fakea. Alex kom tillbaka med nytt bandage och massor av sårfixarsaker.

- Ni kommer åt armen lättare om ni knuter loss mig och jag svär att jag inte kommer fly någonstans, sa jag.
Jag lutade mig bakåt i stolen.

- Det kan vi tyvärr inte lita på, sa jag snabbt.

Jag satt stilla.
- Okej, sa jag och slängde med mitt hår.

Alex perspektiv.

Hon var så jävla snygg, jag förstod inte hur Hannes kunde hålla sig så iskall med henne. Jag pillade metodiskt av henne bandaget och stänkte på något bakteriedödande som säkert gått ut för flera år sen. Första hjälpen kitt var inte Simons högsta prioritering.

Jag kollade på Alex.
- Hur mår Jack? Frågade jag viskande.
Jag strök med foten över hans ben.

-Okej, viskade jag knappt hörbart och mina kinder blev svagt rosa.

( Hur gammal ska Alex vara och är han intresserad av Beca?)

Jag log och kollade på honom.
- Snälla knut loss mig, bad jag.