PRS(Dragon Fantasy)

Ina vaknade och sträckte på sig, men stönade då en skarp smärta påminde henne om benet. Hon drog sig upp i sittande ställning.

Ian log och kom raskt upp på fötter och drog på sig skjorta och byxor, han skulle till Stefan och jobba.
"Vill du umgås med min syster och håller hanne still?" frågar han leende eller ville hon ha honom där?

Stefan såg upp och log lite mot Ina. "Godmorgon, hur är det?". Han la ifrån sig några papper.

Selina tvekade kort, hon ville egentligen bara vara i sitt rum, men hon ville att Ian skulle få göra det han ville och inte bara ta hand om henne. "Jag kan göra Ina sällskap, vi kan gå följe till deras rum".

"Bra" sa hon och grimaserade då hon rörde benet.
"Ont bara." sa hon och log lite, det var bra i övrigt än så länge. Plötsligt kände hon illamåendet komma, morgonillamåendet.
"Stefan" sa hon bedjande.

"Det är ändå nästan vid varandra, vi hör ju varandra." sa han mjukt och tog hennes hand. Bara en vägg och en öppen dörr mellan sovrum och kontor.

"Inte röra" sa Stefan och hade börjat arbeta igen då hon pratade igen. "Ja?" frågade han oroligt och tog sig upp ur sängen.

Selina nickade sakta och började gå. De kom ut i korridoren och var nästan vid deras rum då två soldater kom gåendes, mellan sig släpade de en man, som de fånget in från skogen. Selina blev likblek i ansiktet och grep krampaktigt tag om Ians hand. Det var en av männen som misshandlat henne.
Soldaterna stannade. "Sir, vi lyckades fånga en man nere i skogen, ska vi ta honom till fängelsehålorna?".

"Hämta hink, något, jag mår illa." fick hon ur sig och bleknade.
"Skynda."

Ian la automatiskt en skyddande arm om Selina och nickade åt vakterna.
"Gör det och sätt vakter utanför." sa han, lite förvånad då han räknades som herreman.

Stefan for snabbt in i badrummet och hämtade en skål innan han gav den till Ina och höll undan hennes hår.

Selina kunde inte släppa blicken från mannen, hon var alldeles fastfrusen. Då de kom förbi spottade han på henne, rätt i ansiktet. "Saknat mig sötnos?".

Ina gjorde det i skogen men hatade det, det kändes nedvärderande och hon ville bara gråta åt det. Att inte klara sig själv, hon hatade det.

Ian såg på mannen med glödande blick och torkade Selina.
"Du har skickat dig själv till stupstocken." sa han kallt innan mannen försvann.

Stefan strök henne över håret och tog bort skålen då hon var klar innan han gav henne ett lakan och ett glas med vatten.

Selina darrade lätt och såg nu ner på sina skor medan soldaterna släpade vidare mannen.

"Tack." mumlade hon, torkade sig och svalde vattnet, hon kände sig hemsk för tillfället, detta fick hennes humör att sjunka ordentligt.

"Kom här." sa Ian mjukt och drog in henne i en skyddande kram.

Stefan satte sig på sängkanten. "Vill du ha fönstret öppet?" undrade han mjukt.

Selina kramade honom hårt tillbaka en bra stund innan hon fortsatte gå, nu mera tyst och nere igen.