Skriva av sig-tråden

Usch, det där är anledningen till att jag inte sätter annat än G eller U på kreativa uppgifter. Jätteviktigt att man som elev får skriva på det sättet man själv gillar, och estetiska preferenser kan liksom inte ges ett betyg.

Funderar halvt om halvt på att stanna hemma imorgon. Projektarbetet i kursen/profilinriktningen som jag egentligen redan har behörighet i tar för mycket energi från mig som jag borde lägga på arbeten i de ämnen som jag satsar på att få behörighet i.
När min lärare tyckte att det gick så bra för mig tänkt jag att jag ändå kunde försöka göra alla uppgifter som man "ska" för att få ett omdöme.

Men nu.. prestationsångesten tar kål på mig när alla petar på en och frågar och vill veta hur långt har jag kommit, vad har jag skrivit, hur mycket har jag skrivit? Kommer jag att hinna klart i tid? Jag försöker låtsas vara en sån som alla andra, som brukar göra sånt här. Som har koll.
För jag vet fan inte, försöker bara komma över mina koncentrationssvårigheter och prestationsångesten som gör mig helt tom av rädsla. Men jo jag har skrivit några trevande meningar, and i'm fucking amazed by myself so far, thank you very much..

Jag behöver överträffa mig själv i både engelskan och svenskan. Det har gått förvånansvärt bra hittills men jag kan inte slappna av förrän jag är klar och har skickat in allt.

om du vill ha någon att prata med mig, så får du gärna uggla ♥

tack ♥♥

Jag är visst gammal nog nu, att intressera mig för dina böcker, och jag är glad att jag sparade några av dem.
Där finns spår av dig, gamla anteckningar, namnteckningar, bokmärken. Så märkligt. Vissa av dem misstänker jag att du aldrig läste ut, ett bokmärke från MånPocket med en bild som ser ut att härstamma från 80/90-talet, ramlade ut från mitten av en bok som jag slog upp. Jag önskar att jag kunde fråga dig vilka du har läst, och vad du tyckte..
Men det är försent för det. Så som mina syskon hann växa upp med dig, och prata även om vuxna saker, hann aldrig jag göra..

Jag börjar få åldersångest!

Känner mig jättegammal då mitt äldsta systerbarn ska bli 9 i år

Jag är dock bara 17 men det är bara 13 år tills jag är trettio och bara ett år kvar tills jag är officiellt vuxen och jag kommer inte klara av det känns det som, för mycket ansvar, måste skaffa jobb, laga mat, betala räkningar och så mycket mer

Varför är kärlek så jävla komplicerat...

Eh, 26 reporting in, det där med jobb är i allra högsta grad frivilligt tills du är 25. University foreeeeever etc

Andas och var lugn. Nu kommer snart den roliga tiden. 18 är bara den där officiella siffran som bekräftar att du får lov att stanna ute hur länge du vill, ränna runt lite som du vill (laglydigt!) och göra egna, "vuxna" val i livet.

Kommer några år nu när du ska lära dig vuxenlivet, flytta hemifrån (?), ta ansvar, jobbar ihop semesterpengar, studerar vidare/testar på ett yrke eller två beroende på vad du är sugen på att göra.

Sedan kommer åldern 22-23 när man kommit in i det livet och provar nytt, tänjer gränser, lever runt lite till, bryter sina rutiner, får åldersnoja antingen för att man bara studerat och inte har grym erfarenhet i arbetslivet, eller så har man bara jobbat och tvekar på om ett fattigt studentliv är värt när jobbet är så grymt ändå. Och när du fyller 25 år är det "den stora åldern" och man bah "wow, tonårstiden är borta. Gratis tandvård är definitivt borta". Och när man fyller 26 då är man vuxen på riktigt.


Hahaha talar ur egna erfarenheter? ja definitivt? Om det går att stämplas på alla? Nej, men många jag känner. Har aldrig känt mig så vuxen som jag gjorde nu när jag fyllde 26. Och det är en fett nice känsla!

När man kommit in i vuxenlivet och bestämmer själv om man vill ränna runt på barer några kvällar i rad, eller utveckla sig i köket, eller välja filmkvällar och gymmet före nattlivet. Men det bästa är att man kan variera lite som man vill och oavsett vad man väljer så är man ändå klar i vad alla val handlar om, hur man kommer må under tiden man gör det man gör, och vet hur kroppen mår efteråt. Man har liksom lärt känna sig själv ordentligt och är mer trygg i det man gör än i tidiga vuxenåldern.

Så mitt tips är att njuta, lära och testa på så mycket som möjligt. Det kommer bli fantastiskt bra för dig