PRS Lupple & Medi

Hon lät Dorian gräva fram henne och hon stirrade upp i hans ansikte. Hon var röd i ansiktet och tårarna rann ner.
"Jag sa det. Jag flög med plan." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Vi struntar i sakerna. Låt dem bränna dem." Hon vred bort huvudet så plåstret på hennes hals blottades.

"Flög du själv?" Sa han och såg på henne, försökte möta hennes blick men hon vände bort huvudet och plåstret blottades även om det var lite löst och han kunde se ärret som började bildas. Ärret av hans tänder. Han svalde hårt och försökte att tänka på annat.
" Om det är vad du vill så gör vi så, vill du dit så följer vi alla med dig. Men du måste veta att det kan trigga andra av dina minnen från den tiden." Sa Dorian och la sin hand under hennes haka och tvingade henne att se på honom.

Hon såg upp i hans ögon och svalde hårt och nickade. Det gjorde så ont i kroppen.
"Jag känner mig illamående. Hjärtat slår så hårt." Hon såg mot Alexander och sedan vred hon bort hela kroppen.
"Det måste vara vid middagstid eller hur?" Hon reste sig ur sängen och drog handen genom håret och reste sig. "Ni kan prata nu. Jag går till Tristan."

Dorian nickade sakta.
"Maten bör vara klar." Sa han tyst och släppte henne när hon reste sig och svalde hårt.
Han såg Alexanders tänkande min men också Lathans min han alltid hade när han tänkte.
Han hade ställt sig upp och såg ut genom fönstret och Dorian la sig frustrerat ned i sängen. Raklång. Och kände hur någon brände honom och han flög upp ur sängen.
Halsbandet. Han hade bara vidrört det en kort stund så såret hade redan läkt men han höll sig borta från sängen.

Hon sate sig vid matbordet och Tristan ställde ner en stor potion gröt och han log.
"Jag ville ge dig något lätt. Det är kanske inte mycket." Han ställde fram socker, kanel och smör. Satte sig och såg på henne.
Gråt inte syster min. Jag vill se dig le. Du kan få choklad ifall du vill." Han log mjukt och såg upp mot taket.

" Varför lämna namnen? Varför övertyga henne om att Simon åkte med henne? Är det någon som ville skydda sig själv och henne? Men hon luktade inte vampyr- så åkte hon med en människa? Men vem ändrade hennes minne? Någon innan? Eller åkte hon själv?" Sa Alexander fundersamt på italienska och Dorian ryckte på axlarna.
"Det jag tycker är konstigt är hur de ändrade hennes minnen. Även om de ville ta bort allt negativ varför få henne att tro att det var normalt med övervakning? Varför inte radera det helt?" Sa Dorian på italienska och Lathan vände sig mot dem.
" Det är ett meddelande. " Utbrast han.
"Någon har ändrat hennes minnen för att berätta något. " Sa han men hans ögon verkade inte riktigt tro på denna teori.

Hon log mjukt till Tristan när hon åt och han skrattade.
"Se där jag fick min betalning." Han lutade sig fram och smekte hennes kind.
"Jag ska göra min choklad och så kan du lägga dig i soffan i vardagsrummet. Mor är där." han såg på henne när hon åt och tog fram allt han behövde och började göra sin varma choklad.

Dorian såg på sin far och skakade på huvudet.
" Jag tror inte det far. Vad behöver vi veta om bovärdarna? De är garanterat vampyrer, de har kontakter i det engelska rådet. Det är självklart att stället är övervakat, vaktat. Att de som bor där inte får springa runt hur som helst. Det är en blodbank.
Det skulle inte förvåna mig om man kan gå in där, betala och få dricka från någon, direkt från venen. Det får man ju på alla andra blodbanker. " Mumlade Dorian trött på italienska och Alexander såg på honom.
"Åh Dorian. Säg inte det där igen. Hur tror du Willow skulle känna om hon visste att du har sån bekantskap med blodbanker?" Sa Alexander skarpt på latin och Dorian morrade lågt men vände bort blicken från honom. Skamsen.

Willow åt upp allt och tog emot chokladen och började gå mot vardagsrummet med Tristan i släptåg och sjönk ner i soffan nära elden när de var inne och lutade sig tillbaka, försökte slappna av och såg mot Maria som satt och läste.

"Oavsett vad så tror jag att hennes minnen försvinner när hon sover. " Sa Dorian innan han reste sig och gick ut från rummet och gick ned. Ville gå in till Willow men misstänkte att hon kanske var mindre intresserad av att se honom så han gick ut från huset och hoppade upp på taket och la sig mitt på taket och studerade himlen.