Rollspelare & Wolfy prs

Jason gick frustrerat omkring i parken och försökte se sig omkring efter Leah. Han suckade högt och beslutade sig för att gå tillbaka till hotellet och ge henne en till halvtimme.

Kvinnan var vänlig nog att ge henne en bra beskrivning som inte ens Leah var för dum för att förstå. Hon tackade innan hon kilade iväg, hade redan hunnit bli trött i benen och såg fram emot att komma tillbaka. Hon övervägde att be kvinnan i receptionen komma och låsa upp dörren till rummet, men ville inte besvära henne utan gick istället upp och knackade försiktigt på. Det kunde ju vara så att Jason redan kommit tillbaka.

Jason gick upp för trapporna och rynkade på pannan då han såg Leah vid dörren. Han spände sina käkar och gick dit utan att säga något, han låste upp dörren och öppnade den åt henne.

Hon vände sig om då hon hörde steg i trapporna och Jason som dök upp en kort stund senare. Hon vek undan med blicken och gick in i rummet utan att säga någonting.

Jason gick in i rummet och började äta, tänkte inte ens säga något till henne. Han fattade inte hur hon kunde vara så dum att hon dragit utan mobil och allt. Han svalde hårt och drog en hand över ansiktet.

Leah kastade en blick på maten men kände sig fortfarande inte hungrig, så hon hällde bara upp dricka åt sig i ett glas innan hon gick för att sätta sig ute på balkongen.

Jason ringde några samtal, tänkte jobba istället då han inte hade mer att säga till Leah. Han rynkade lite på pannan och nickade lite för sig själv medan han lyssnade på vad Derek sa åt honom. Han suckade lågt och fortsatte äta en stund innan han reste sig upp. Han tog sin pistol och la den innanför byxlinningen.
"Jag kommer senare ikväll, sitt inte uppe." sade han och rättade till hoodien så att inget skulle synas. Han tog på sig en mössa och fuktade sina läppar.

Det tog all styrkevilja i henne att inte fråga om vart han var på väg. Eftersom hennes konstanta oroande gick honom på nerverna så skulle hon försöka låta bli.
”Hejdå,” sa hon bara utan att se på honom, visste att hon inte skulle kunna hålla masken om hon så mycket som mötte hans blick.

"Jag ber Ryan köra hit Jessica så du inte är ensam." sade han och drog upp sin luva och tog på sig en jacka. Han satte i sina hörlurar och granskade henne lite snabbt. Han var inte så pass arg att han inte ville ha en hejdå puss så han gick fram till henne och kysste mjukt hennes kind. "Älskar dig." sade han och gick till hallen.

”Det behövs inte, jag kan lika bra åka hem.” Ryan skulle inte behöva köra onödigt fram och tillbaka för att Jessica skulle hålla henne sällskap, utan då kunde hon lika gärna åka hem tillbaka.