Skriva av sig-tråden

Aww, men det är väl lätt hänt. Du är iaf medveten om att du gör det, och det är ju bra. Jag önskar att de som bestämmer får dåligt samvete ibland (de förtjänar det) men antagligen så är de känslokalla och jobbiga.. eller väldigt duktiga på att förneka saker.

Fick reda för några minuter sedan att en barndomsvän till mig dog igår på grund av något som hade hänt i hennes hjärna. Mår så dåligt över att jag inte hade pratat med henne på super länge...

Vila i frid S♥♥

spenderade en halv timme gråtandes i ett provrum idag lollll

Jag hade en vän som jag alltid får ont i hjärtat av att tänka på. Hon gav mig en upplevelse av vänskap under gymnasiet som jag inte hade haft på så länge - men vi fungerade inte. I guess. Hon tröttnade, kanske? Jag hade fullt upp i mitt liv och hon med, fast på ett helt annat sätt. Jag bara sjönk, medan hon flög. Jag önskar att jag hade kunnat vara hennes vän. En av hennes "livets bästa personer" som man kan se på instagram.

Hon är så vacker och smart och ambitiös och uttrycksfull fortfarande. Och ville jag vara henne eller vara med henne? Vem vet. Kanske båda. Hon var (är?) väl svår på sitt sätt. Men jag saknar henne så djävulskt mycket ibland. Still. Jag saknar den typen av vänskap.

Även nu när jag börjat stappla mig fram längs livet kan jag avundas henne så mycket. Jag vill bara ha en vän som man kan ligga i sängen och titta på serier med, allright? En som man gör spontana utflykter med. Som man skriver att man älskar. Hon brukade röra vid mig (på ett platoniskt sätt) och ingen hade gjort det innan. Jag visste inte vad jag skulle göra med det då. Men nu vill jag ha vila-med-huvudet-i-varandras-knä-och-fläta-varandras-hår-vänskap.

Hur? Hur får man den? Kan jag inte hitta den, eller inte ta emot den? Kommer jag att gå igenom en fem år lång utbildning utan att knyta band av någon som helst substans?

Jinx Kan du inte försöka ta upp kontakten med den vännen igen..? (Kanske inte går, men kan ju vara värt ett försök om ni liksom gled ifrån varandra)

Hon bor så långt bort, och så kan jag inte låta bli att tänka att det kanske fanns en anledning att hon tröttnade på mig och då känns det konstigt att återuppta kontakten.

Trist att hon bor långt bort iofs.. Men jag tror inte hon tröttnade på dig! Vet ju inte hur er vänskap "slutade" så att säga, men du vet ju inte säkert förrän du har testat? Hon kanske saknar dig också, men vågar inte ta första steget själv. ^^

Blir rädd varje gång jag ser skolsystern, jag är tvungen att ta stora omvägar för att slippa möta henne. På lunchen önskade jag att jag kunde bli osynlig så hon inte kunde se mig. Varför var hon tvungen att sätta sig vid oss på den där lunchen. det verkade okej då, hon pratade lite. Sedan när jag kom hem på kvällen fick min mamma ett mail från min mentor. Som skrev att SS, hade pratat med henne och sagt att jag åt för lite. Ja, jag äter lite, ja jag är underviktig, ja, jag borde äta mer. Men det är väl f*n inte hennes sak att lägga sig? Låt mig ha min matvanor i fred.