Skriva av sig-tråden

Breathe. and go back.

Tänker typ på alla fel jag gjort i mitt liv, är ständigt nervös och minsta lilla misstag jag gör känns enormt.

Jag tror jag måste sjukskriva mig Börjar tappa kontrollen och andra blir lidande. Ingen blir lycklig av att jag pressar mig, allra minst jag själv. Jag har försökt få till förändring av min situation, chefen är involverad, företagshälsovården är involverad, hela arbetsgruppen arbetar med rutinerna (det sistnämnda inte för min skull, men jag var med och bestämde att vi skulle göra det)... men det blir inga förändringar, ingenting händer, inget blir bättre... det blir bara värre... jag har sagt nej till saker men då läggs det på nån annan och då får jag dåligt samvete vilket ändå ökar stressen... eller så har jag blivit av med nån uppgift men så blir den personen sjuk så då kommer den tillbaka till mig ändå... alla i min arbetsgrupp är sjuka titt som tätt (både somatiskt och psykiatriskt), jag är den som är där mest så jag får mest grejer... men jag börjar ju också bli sjuk nu. Bra jobbat!!!

Har varit helt inne på att säga upp mig och byta jobb, det finns så himla mycket jobb, det är bara att välja och vraka... men jag tror inte jag vill det... har så himla bra kollegor. Trivs så bra i arbetsgruppen. Jag har alltid haft svårt att komma in i grupper, det här är första gången det funkat för mig socialt på en arbetsplats. Det väger jättetungt. Men att ha jättemycket ångest varje dag och tappa kontrollen över mina arbetsuppgifter väger också väldigt tungt, jag kan inte ha det så

Kanske behöver jag en time out... och det verkar bara vara då en blir tagen på allvar och får till förändring. Förebyggande arbete är tydligen bara trams >_<

Hur du än gör så hoppas jag du hittar en lösning som passar dig. Jag förstår om du känner att du vill göra så bra ifrån dig på jobbet som möjligt, men det kan du ju bara göra om du själv mår bra och känner att du har kontroll över situationen. Och just nu låter det inte som att du har det. Sen måste jag säga att jag följt dina inlägg här en tid.. Känns som om de andra på din arbetsplats lassat över mer och mer ansvar på dig.. Så till den grad att du inte har någon möjlighet att hinna med så mycket extrajobb. Så ska det inte vara. Du ska inte behöva stressa sönder dig för att hinna med allt de tycker du måste göra. Jag tycker att du borde fokusera på att ta hand om dig själv i första hand. Stressa sådär mår ingen bra av. Styrkekram! ♥

GAAHH hur tänker författare som gör sånt? (

Jag kommer kanske förmodligen ta bort det här sen, men jag är lite arg faktiskt. Jag kommer inte hinna få alla betyg den här terminen, så jag måste gå på idiotgymnasium sen (IM, vette fan vad det står för men det är för folk som inte har alla betyg för att komma in på proper gymnasium). Det är så jävla rubbish för det är bevisat att jag är smart. Dom säger att mitt största problem är att jag "fastnar" i saker och att jag inte kommer över "trösklar". Det blir långa diskussioner om varför jag måste göra saker och typ varför decimaltecken är kommatecken i sverige och andra saker och därför får jag inte mycket gjort. Men vad fan, jag kan inte skita i det och "bara göra" saker som dom tycker att jag ska göra. Jag bloody kan inte det. Jag har ju försökt jobba en massa men tydligen räckte inte det. Även om jag lyckas med att "bara göra" saker så kommer jag ändå inte bli klar med allt, säger dom. Och det kommer ju inte hända, så det är bara 4 betyg av 12 som jag kommer lyckas få. Dom sa att dom trodde på mig, och att dom fortfarande gör det. Det hänger inte ihop.

Atira: Tack. Är i ett sånt dilemma nu. Merdelen som jobbar här mår ju psykiskt dåligt. Blir så irriterad på att vården funkar så dåligt. De anställda mår dåligt och patienterna blir väl bara sjukare. Känns aldrig som jag kan hjälpa någon på riktigt. Fick avboka en killes läkartid för TREDJE gången på raken idag! Det måste vara så sjukt frustrerande! Pratade även med en annan patient som också haft väldiga problem att komma till. De flesta är inte arga på mig personligen, jag har en rätt fin dialog med patienterna. Men jag skäms av att representera den här mottagningen. Ingen i ledningen lyssnar på oss, istället får vi bara kastade massa fancy pancy målbeskrivningar till oss som känns så verklighetsfrånvända en bara kan komma. Det är ju jävligt lätt att sitta på en stabavdelning och skriva en sådan fin affisch på vilka mål vi måste uppnå liksom, när ingen av dem nånsin ens satt sin fot här. HUr kan de tro att vi ens ska komma halvvägs att uppnå målen när vi inte har några resurser? När ingen lyssnar på oss? Jag fattar inte. "De som bestämmer" pressar oss skitmycket och vi håller redan på att gå på knäna allihop. Blir så jävla arg på att något så viktigt som psykiatrivård kan fungera så värdelöst! Jag är ju själv psykiatripatient också, är även anhörig till en av mina närmsta vänner som är psykiatripatient, så jag har ju erfarenhet av alla perspektiven.

Sen är det så ont om specialistläkare så de få läkare vi har får i stort sett obegränsat fria tyglar för att ledningen inte vill skrämma bort dem, det ställer till det jättemycket. Läkarnas egenartade små nycker försvårar arbetet för alla andra otroligt mycket. Jättestor tid åt arbetet går åt till att förmildra skadorna de ställer till med. De andra yrkesgrupperna är visst inte så noga att inte skrämma bort/bränna ut >_<

Alltså sorry, du behöver inte svara på allt detta xD
Men jag trodde jag kunde känna att jag bidrog till något meningsfullt när jag valde att börja jobba i vården... men så känner jag mig bara helt meningslös och utnyttjad istället.

Eckeltricity Det är lugnt, kanske skönt att skriva av sig lite? =)

Alltså.. jag har inga direkta erfarenheter av psykiatrivården själv, men efter vad jag hört från vänner som antingen själva eller vars anhöriga har kontakt med den så känns det verkligen som den rent ut sagt suger. Jättelånga köer för att få hjälp över huvud taget och på tok för lite resurser.. Jag förstår att du och de andra på jobbet blir frustrerade av ledningen som inte ens vet hur arbetet fungerar i praktiken. Har ni inte resurser så ni kan utföra ert arbete så borde de ju verkligen lyssna om ni kommer med klagomål. :o -.-

Men jag tycker på samma gång att du behöver ta ett steg tillbaka och fundera på hur du bäst kan hjälpa dig själv i nuläget. Det låter inte bra att någon på din arbetsplats pressas till den grad att hen mår dåligt, men det är ju inte så mycket du kan göra åt det hur jobbigt det än känns. Inte heller kan du hjälpa ifall ni inte kan ta emot alla patienter hur gärna du än vill att det ska funka. Det är ledningens fel och de som bär ansvaret. Du ska inte behöva pressa dig så du går sönder helt och hållet.

Atira: Ja, jag har alltför lätt att dels suga åt mig andras bördor utöver mina egna, och dels känna ansvar för saker jag inte kan påverka. Jag undrar ibland om de som sitter och bestämmer nånsin känner dåligt samvete av det det kanske de gör men jag har svårt att tro det...