Skriva av sig-tråden

Är så less på att mina jeans går sönder hela jävla tiden. Lagar och lagar. De går sönder igen på nya ställen och i lagningarna. Nu hade jag inte några hela jeans och jag tycker det är jobbigt att gå runt med hål i skrevet. Men det är jättejobbigt att prova ut nya jeans också. Tänkte att jag köper en billig sort för det är inte värt att lägga massa pengar på sånt som bara går sönder, men jag tycker det är så jobbigt att prova ut kläder, började må illa i butiken och fick ångest och blev gråtfärdig. De billiga satt fult. Just min storlek fanns inte, de närliggande satt helt åt helvete. Orkade inte gå till fler affärer. Orkade inte ha trasiga jeans. Så jag tog en modell jag haft innan för dom vet jag passar utan att jag behöver prova. Men de var dyra och jag vet att de också kommer gå sönder med en gång.

Jag vill helst ha färgglada jeans, jag ska leta efter det också. Men jag står inte ut med trasiga jeans ens en dag till så jag orkade inte leta efter butiker med färgglada jeans idag.

Ska fan börja gå runt i mjukisbyxor istället!!!! Är så trött på alla skitjeans!!!

Det är tur att din lillebror har en storebror som du ♥

Jag dansar och tränar cirka 7-8 ggr i veckan. Dans är det bästa och roligaste jag vet, utan tvekan! Det fungerar verkligen som terapi för mej och när jag dansar glömmer jag allt annat, all stress, allt jag är bekymrad över och går in i en annan värld. Jag är alltså som lyckligast då jag dansar. MEN. Jag vrickade foten för ungefär tre och en halv vecka sedan vilket innebar en 1,5 veckors träningspaus. Det var långa dagar kan jag berätta och när jag äntligen fick komma på första träningen efter min ofrivilliga paus hände någonting underligt med min rygg. Fick en extrem smärta i övre ryggen och klarade inte av att gå eller sitta utan att den gjorde ont. Det var högst troligen en sträckning. Nu, två veckor senare, har jag fortfarande värk i min rygg och är på en kur att äta värkmedicin regelbundet under minst en veckas tid. Med andra ord är det inte ännu speciellt mycket bättre. För vissa låter kanske en (än så länge) knapp månad som en kort tid, men åh tro mej detta är hemskt. Är visserligen och kollar på de flesta träningarna (är med i tävlingsgrupper så närvaron är viktig), men att sitta där och se på när resten av gänget gör det som du älskar, gör inte saken så mycket bättre. Dans är min passion och jag dansar inte enbart för att det är så oerhört roligt; jag behöver dansa, MÅSTE. Blir rastlös och så himla ledsen över blotta tanken att ännu behöva klara av minst en vecka till ifrån dansgolvet, vet faktiskt inte hur jag ska stå ut.
Förut förstod jag inte hur exempelvis en sport kunde betyda så sjukt mycket för vissa människor, men sen några år tillbaka förstår jag det, speciellt nu efter att ha varit skadad. Dansen är som en drog för mej och jag får abstinensbesvär när jag inte får utöva det. Blir ledsen, rastlös och irriterad.
Jag är evigt tacksam över att jag har hittat min passion, den har räddat så många dagar för mej.

Var ett tag sen jag skrev här, mår bara så otroligt dåligt just nu, det kommer ta sin tid att bearbeta detta.

Har det hänt något? Hoppas att det blir bättre ♥

Jag är så trött på att leva med smärta.


meh.
Jag vet att jag inte ska klaga, för att andra har det värre, osvosvosv, men jag har faktiskt rätt att klaga då och då. För ibland är jag så satans förbannad på min jävla kropp.

Jag kan inte äta inför människor utan att jag mår illa och blir spyfärdig och jag hatar tanken på folk jag inte känner mig bekväm med ser mig äta och på söndag så ska jag och min konfirmandgrupp åka till Polen där vi bara kommer äta på restauranger och jag känner mig inte alls trygg så tagg på en helg (söndag till tisdag) utan mat!!!! jag får be mina bästa kompisar smuggla in mat till hytten/rummet på kvällen

Jag kan inte koncentrera mig i klassrummet pga mina klasskompisar vilket leder till att jag får ångest och inte kan jobba alls, och det leder till att jag får ännu mer ångest över att jag inte får någonting gjort. Ugh.

...och nu kom det där tillbaka. Hade en sån bra dag, men nu vill jag bara försvinna. Känner mig så otroligt onödig här i världen. Bara i vägen för alla.

And when I'm lying in my bed
I think about life
and I think about death
and neither one particularly appeals to me

Det är så segt, våran klass är likadan, de kan aldrig hålla truten så man får panik på dem! om du vågar prata med dina mentorer eller dina lärare och säg att du ej kan koncentrera sig och så säger förhoppningsvis lärarna till dina klasskompisar om de är för jobbiga! ♥