Sjunde året på Hogwarts

jag vaknade med ett ryck och såg lite förvirrat på Laura
"Du somnade" sa Draco mjukt och jag nickade o reste mig upp, jag måste börja sova! jag log mot Laura
"Visa vägen" sa jag och följde med henne upp och jag såg in i rummet och log stort
"Det är jätte fint, jag blir nästan avundsjuk på dig" sa jag och såg på det fina rummet
"Nästan avundsjuk, då börjar jag undra vad du har för rum?" sa Fred lite roat
"Mitt rum är mer goth-aktigt" sa jag lätt
"Ja mörkt och dystert med facklor på väggen" sa Blaise och skrattade o jag bara gav honom en blick o vände mig sedan till Laura
"Tror du att du kan stå ut med att bo här?" frågade jag lite roat

Jag log mot Cara med glädje i ögonen.
- Självklart, sa jag glatt och och satte mig på sängen.
Så vill ni sova över i mitt rum?, sa jag med ett flin och trollade fram flera sängar.
- Visst, sa Dean glatt och la sig i min säng, jag la mig bredvid honom och log mot de andra.
Jag var så lycklig, men trött så jag somnade nästan direkt.

jag såg på sängen och nickade och la mig ner, Draco kröp ner bredvid mig och höll om mig
"Draco, jag behöver andas sa jag" lite roat
"Lova att du inte försvinner" sa han
"Okej, jag lovar att jag ligger kvar hela natten" sa jag och hörde hur de andra somnade, jag såg på stjärnorna o tillslut lyckades jag somna

Jag vaknade på morgonen och såg på de andra.
Jag smög ut ur rummet och ner i köket, där satt Charlie.
- Hej, sa jag och log och satte mig på en stol.
- Hej, sa han trött och log mot mej.
- Hur är det?, sa jag.
- Det är väll allt kriget är det mesta jag oroar mig för.
Hela familjen är utsatt, vi är alla blodsförädare och vi står högt i listan på alla som skall dö, sa han med en suck.
- Ja, jag vet, sa jag med en suck och såg in i brasan.

jag hörde Laura lämna rummet men tänkte att hon ville nog bara utforska huset lite o snart skulle komma tillbaka. jag kände Dracos hand runt midjan och log lite. han är lite väl överbeskyddande. men jag förstår väll honom också. jag slängde en blick på klockan, det hade gått 30 minuter och Laura var inte tillbaka än och jag reste mig försiktigt för att inte väcka Draco och slängde på mig min svarta klänning och tassade ner för trapporna och fann Laura och Charlie i köket och såg på dem, de såg båda lite dystra ut
"Hej" sa jag lite försiktigt för att se i fall de ville vara ensamma
"Hej på dig Cara" sa Charlie trött men vänligt och jag tog det som en inbjudan och slog mig ner. "Varför ser ni så dystra ut?"

- Kriget, sa Charlie dystert.
Jag såg på Cara, och log lite grann.
- Det är väll att hela familjen är utsatt, vi är alla blodsförädare och till på köpet är jag smutskalle för de flesta.
Vi ligger bland de första på alla som ska dödas eller torteras, sa jag lätt och såg på henne.
- Det känns som om jag har ansvar för hela familjen och alla kan bli dödade när som helst, sa Charlie med en axelryckning och stirrade in i brasan.

jag nickade, jag hade antagit att det var något sådant här. jag la en hand på Charlies axel och han såg på mig
"Jag vet att det är jobbigt att ha allt ansvar" började jag men han var på väg att säga något, men jag höjde handen för att tysta honom och fortsatte sedan. "Jag har ansvar hela tiden, jag vet precis hur det är. jag må vara min far dotter men det hindrar mig inte från att säga ifrån när han skadar mina vänner, jag har hela tiden ansvaret för deras säkerhet, sedan har jag ett ansvar inför pappa, han har jätte mig en svår uppgift som jag inte vet om jag kan följfölla." jag suckade lite och skskade sedan på huvudet "Jag vet att ni oroar er men jag ska försöka göra vad jag kan för att ni ska gå säkra! men sen har ni något som dödsätarna inte har! ni har kärleken till varandra, ni slås för något ni tror på och för att det finns folk som ni vill skydda! dödsätarna gör inte det, de slås för att få mer makt, men det är inte en lika stark drivkraft. och jag vet att ni kommer klara er, jag har känt er i så många år och jag vet att ni är bland de skickligaste magiker jag vet"
jag log mot dem båda och hoppades att jag hjälpte dem lite och såg sedan in i brasan och lät dem tänka över det jag sagt

- Ja du har väll rätt Cara, sa Charlie med en suck.
- Klart att hon har, sa jag och log mot henne.
Och som hon säger vi är alla bra i strid, eller hur?
Och alla dina yngre syskon och jag har vart med i DA, sen så her Cara lärt mig en del med.
Så klarar oss det gör vi alltid, sajag och log mot honom.
Vi satt där och kollade in i brasan då Arthur kom in stressande och transfererade sig sedan till ministeriet.
Jag såg efter honom.
- Jag tycker synd om alla muglarfödda som blir infångade, av med trollstavarna och kanske satta i Askaban, sa jag med en suck.

Jag såg på Laura och nickade
"Ja jag har ju lärt er en del om det nu är saker man ska lära ut" sa jag lite roat och jag gav Arthur ett leende innan han försvann och såg sedan in i Lauras gröna ögon o såg sorgset på henne
"Det är tyvärr en av de saker jag inte kan göra något åt. mycket kan jag påverka och säga till om, men inte det" sa jag sorgset, Charlie la en hand på min axel o ställde sig sedan upp
"Du gör allt du kan vi vet det." han log lite mot mig "Nej men nu tycker jag vi äter frukost"
jag nickade glatt och snart kom två gestaleter inrusande i köket och jag såg på Dean och Draco
"Ni måste sluta försvinna" sa Dean förskräckt och såg på oss
"Men vi gick ju bara till köket" sa jag lite
"Ja men vi vet ju aldrig om ni försvinner på riktigt eller inte, så snälla sluta försvinn" sa Draco orolig och jag mötte hans blick
"Draco, ni måste lita på oss. verken jag elelr Laura är de som bara sitter stilla och inte göra något alls, vi tänker inte bara sitta still och se på och om vi försvinner på riktigt märker ni det för då är vi verkligen borta och vi kommer inte tillbaka." sa jag och såg på honom innan jag fortsatte. "Ni vet mycket väl att jag och Laura inte sitter stilla och om ni vill ha en tjej som gör det får ni hitta någon som bara bryr sig om kläder, smink och skvaller...men jag tvivlar på att ni vill ha någon sån tjej? och jag o Laura är inga nybörjare vi kan ta hand om oss själva, elelr hur Laura?"

- Jag vet Cara, sa jag och log mot henne.
Men det är bara det att jag är en av dem.
Eller var, fast de flesta tror fortfarande att jag är det och jag vet hur det är att känna sig jagad, sa jag occh så upp på henne.
Jag såg sedan på Charlie som började förbereda furkosten, han var duktig inte lika duktig som Molly men nästan.
Draco och Dean kom inrusande och jag suckade och såg på dem och nickade åt Cara.
- Som hon säger så skaffa andra tjejer om ni vill att vi ska sitta stilla och inte ta egna beslut.
- Och vi kan ta hand om oss själva, så sluta oroa er vart vi än går.
Som jag har sagt så är vi inte gjorda av porslin, sa jag irreterat och såg upp på de båda killarna.