Rollspelare & Wolfy prs

Jason tog lite brunt med sina cigaretter innan han gick upp till rummet igen. Han tog en snabb dusch för att få bort lukten och tog ögondroppar innan han la sig ner i sängen igen. Han märkte då att Leah inte var i rummet och försökte ringa henne. Han rynkade på pannan då hennes mobil var i rummet och började svära. Han tänkte ge henne en halvtimme, ifall hon inte var tillbaka skulle han ringa killarna.

Det var ett större område än hon trott men hon tyckte bara det var bra om promenaden drog ut på tiden lite, det skulle nog vara nyttigt för dem båda. Att hon glömt mobilen på rummet kände hon sig lite nervös över, speciellt om något skulle hända så skulle hon ju inte kunna kontakta någon.

Jason satt på sängen och stirrade på klockan, kände paniken växa för varje minut som gick utan att hon kommit tillbaka. Han drog handen över ansiktet och tog ett djupt andetag.

Lite ängslig började hon bli efter en stund. Hon tyckte inte om stora folkmängder och insåg att det varit ett misstag att gå så här långt. Svårare än att vända om och försöka ta samma väg tillbaka var det ju dock inte så hon gjorde det, men det gick långsamt och hon gick i långsam takt då ingenting ändå skulle bli bättre genom att stressa.

Jason tog några djupa andetag och tittade upp då maten kom till rummet. Han öppnade dörren och tackade innan han gav några sedlar som dricks. Han tog en bit pizza innan han gick fram och tillbaka i rummet.

Halvvägs stannade hon upp då det fanns en park på andra sidan gatan. Utan att se sig för rusade hon över gatan, tyckte att hon bra skulle hinna gå en sväng i parken först innan hon lovade sig själv att återvända till hotellet.

Jason suckade högt då det gått en halvtimme, han sket i att säga till killarna utan tog saken i egna händer. Han gick ut från rummet och började gå runt. Han visste inte riktigt vad som skulle kunnat få hennes uppmärksamhet då hon var en av de mest lättdistraherade personerna han kände.

Efter en sväng i parken, som till hennes glädje hade flera stora körsbärsträd hon spenderat tid åt att beundra, började hon gå tillbaka mot hotellet. Åtminstone trodde hon att det var rätt väg, hon ville inte stanna och fråga någon heller riktigt än.

Jason höll sig nära hotellet, ifall att hon skulle gå förbi och missa hotellet. Han gick syn på en park en bit bort och tvekade lite innan han började gå ditåt.

Ängsligheten gjorde sig påmind då hon plötsligt befann sig i ett område hon inte alls kände till, och som hon visste att hon inte tidigare hade gått förbi. Hon stannade upp för att se sig omkring; leta efter någon skylt eller liknande som skulle kunna ge henne ett hum om var någonstans hon befann sig, bestämde sig tillslut för att gå in på ett kafé och fråga efter vägbeskrivning där.