PRS(fashion7)

- Gå då! mumlade TOP, än tystare. Det tjänade ingenting till att ha henne här.

Elenora reste sig och skakade på huvudet. "Nej, inte fören du inte vill ha mig här". Och han sa att han ville ha henne där förut.

TOP blundade och suckade.
- Men du vill ju inte vara här, varför går du då inte? muttrade han.
- Människor är så krångliga!

Elenora kom fram och strök honom över håret. "För jag tänker inte lämna dig fören du säger att du vill att jag ska gå...;.

TOP ryckte på axlarna.
- Då blir du ju kvar här för alltid! Sa han oförstående. Han såg upp på Elenora och tänkte på de minnen han hade. Han såg osäkert på henne innan han drog in henne i sin famn och kramade henne. I början var han stel men sedan slappnade han av. Var det såhär han brukar vara? Fånigare monster får man leta efter, tänkte TOP till sig själv. Men han kunde inte förmå sig själv att släppa taget om Elenora.

Elenora stelnade först till då han kramade henne men tillslut slappnade hon av. Tårarna rann plötsligt och snyftande begravde hon ansiktet mot hans bröstkorg och kramade hårt tillbaka. "Jag älskar dig Top" mumlade hon.

TOPs grepp om Elenora hårdnade och han slöt ögonen.
Han ville sluta sig fri och springa iväg och gömma sig, samtidigt som han ville vara ännu närmare Elenora. Det var som om han hade ett inbördeskrig i sig själv.

Elenora såg tillslut upp på honom med tårstrimmiga kinder. Hon kunde inte hindravsig utan ställde sig på tå och kysste honom mjukt. "Förlåt mig" mumlade hon srdan då hon kpm på sig.

TOP såg chockat på Elenora. Han mumlade något förvirrat och ryckte på axlarna. Vart hade det där kommit ifrån??

"Jag....Kunde inte hålla mig, förlåt" munlade Elenora igen ocjh begravdebansiktet igen för att dölja det.