Skriva av sig-tråden

Det handlar inte om att jag vill dö, det handlar egentligen bara om att jag längtar tills dess att jag inte är fjättrad i en kropp längre.

Jag hoppas att du känner dig fri snart ♥

♥

Jag känner mig så konstig idag. Typ krypningar i benen. Har knappt kunnat sova alls, och gick upp av mig själv halv fem, like one does liksom...

https://themighty.com/2017/02/hidden-messages-in-texts-from-people-with-chronic-illness/


Detta sammanfattar mitt kommunikationssätt rätt bra tbh.


i'm just so fucking tierd off this shit.

Jag borde väl vara överlycklig att jag kan komma iväg till stockholm....men jag vill bara sitta i soffan hela dan och titta på film.....xD

(tusan, fel tråd x)))

Att avsluta sitt liv är rätt bullshit. Mitt liv är som ett stökigt rum men om jag dödar mig själv innan jag avslutat mina projekt är det som att jag erkänner att mitt liv varit i onödan. Fyra dygn till 16. Inte mycket händer. Jag har inte riktigt uppnått något än. Snälla sluta prata om hur jag bara är tonåring för det känns fortfarande så jävla långt borta i horisonten att överleva till att vara vuxen för det känns seriöst som att jag skulle kunna dö närsomhelst av mina hälsoproblem eller om jag flippar.

argargargarg ledsenledsenledsenledsen

sooooooocial ångeeeeeest

Den här födelsedagen kommer bli mycket värre än min förra. Hatar de så mycket. Äldre och äldre. Det positiva är att jag en dag kanske kommer kunna lämna det här helvetet och flytta någon annanstans. Dock är min barndom helt borta snart. Vafan gör man som vuxen egentligen... Jobba? Tre veckors semester per år och inga lov någonsin. Dessa rader illustrerar motivationen att hänga sig för fucks sake. 2016 var ett ok år men när man tänker på det blir mina fina minnen tunnare och tunnare för varje år. Musik, naturen, konst och allt det är så fint men egentligen, vad ger mig min livslust? Hon och min bok för att vara ärlig. Vi kommer träffas mer sällan ju äldre vi blir och min bok kommer (kanske, alla kan dö vilken sekund som helst) en dag bli färdig och efter det vill jag inte jobba på projekt på ett jävla långt tag då även om jag älskar det så är det även en tyngd. Efter det? Jag distraherar mig med att längta till Finland varje sommar och resten av året bara jag längtar eller till folk får läsa min bok men efter det blir jag rädd. Vill inte ha ett jävla yrke att lida med. Livet är bara ett stort spel om att bli rik och de svagaste blir uteliggare. Mottot är ju Arbeit Macht Frei. Arbete ger ju frihet. Saknar när det var relativt enkelt. Skolan bara suger ut min nyfikenhet och goda syn på världen för allt blir bara mörkare och mörkare. Jag känner mig så otroligt ensam också. Inget blir bättre. Alltid jag som tar kontakten. Haaaatar att ha hemundervisning. Hatar skolan. Är så förbannat isolerad irl och på internet. Om jag bara dog och försvinner från internet förevigt skulle ingen bry sig känns det som. Dras mellan livsviljan och inte viljan att dö men att bara krossa alla mina tankar och andetag.