Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Fjalar
Elev 
|
Jag har inte varit så här glad på jättejättelänge ♥
Skolan skulle hålla en egen version av TED talks för första gången och jag var tvungen att gå dit pga skoltidningen. Ingen kompis kunde hänga med, men min poetkompis kom hit till stan idag och hon var där, fastän hon inte förstår svenska. Och hon är så häftig. Hon är kanske 60 år och jag förstår inte varför hon är så mån om att träffa mig, för jag skriver inte ens mycket, men vi blev jätteglada över att se varann. De som pratade på scen var väldigt bra (eller framför allt inspirerande) och på pauserna sammanfattade jag vad som hade sagts på engelska. Och båda mina medialärare var där för att dokumentera och de är också så häftiga och jag presenterade min mentor och poetvännen för varandra och de började prata jättemycket. Och sen frågade en lärare om jag ville ha skjuts hem eftersom hon ändå bor åt samma håll. Så snälla är de ♥ M som pratade på scen sa att han vill bli en riktig svensk. Jag vill bli en riktig konstnär. En snäll! Precis som alla dom där konstiga vuxna jag träffade ikväll. 23 feb, 2017 21:09 |
|
Arivle
Elev 
|
Jag är så glad. Var ett tag sedan jag kände en sån här långvarig lycka. Ugh, don't let people drag you down, people. Men nu är jag så glad, vill typ krama nån! Jag tycker om det här.
23 feb, 2017 22:52 |
|
Luxi
Elev 
|
Skrivet av Arivle: Är så glad för din skull / kram ♥Jag är så glad. Var ett tag sedan jag kände en sån här långvarig lycka. Ugh, don't let people drag you down, people. Men nu är jag så glad, vill typ krama nån! Jag tycker om det här. 24 feb, 2017 00:18 |
|
Arivle
Elev
|
Skrivet av Luxi: Skrivet av Arivle: Är så glad för din skull / kram ♥Jag är så glad. Var ett tag sedan jag kände en sån här långvarig lycka. Ugh, don't let people drag you down, people. Men nu är jag så glad, vill typ krama nån! Jag tycker om det här. Kram♥♥♥
24 feb, 2017 12:51 |
|
thecellabration
Elev 
|
this is fine
24 feb, 2017 20:26 |
|
pieceofchocolate
Elev 
|
okej så har funderat på att göra slut med min pojkvän tills vi blev tillsammans för snart ett halvår sedan, på sistone mer seriösa tankar. ikväll dissar han mig med 20 minuter när jag sitter sminkad på bussen för att träffa honom för första gången på en vecka (mitt fel, har prioriterat annat) och han ställer in, väldigt nonchalant. sen slutar det med att han skriker på mig i telefon för att jag skiter i honom och bara isolerar mig helatiden, och det sistnämnda är sant, för jag har haft så mycket ångest över vänner och a l l t. han skrek ''gillar du mig ens längre?'' och det sög för svaret var nej men jag kunde inte säga det då. vi är för olika och han har för många ''traits'' som jag stör mig på. jag är för pratsam för att vara i ett förhållande där det inte finns några delade varken intressen eller värderingar. vi ska ses imorgon. planerar att göra slut. jag vet att det är rätt sak att göra. men får ångest av tanken på att jag är ensam nu, ensam när min rumskompis går in på rummet med sin pojkvän och ensam när jag känner att alla mina vänner hatar mig och att jag inte kan gå till den enda personen som alltid älskade mig mest, även om jag kanske inte älskade honom lika mycket. den enda jag var säker tyckte om mig. ingen annan kommer vilja ha mig
<3 24 feb, 2017 23:22 |
Borttagen
|
Jag hade sprungit till spårvagnshållplatsen igår och när jag pratade med min kompis som gick på vid nästa hållplats så lät jag såhär:
H...h....ejjjj! Alll...ih i ih i...sss! Fy vad pinsamt det var för nästan alla där jag var stirrade på mig och jag ville bara sjunka genom Jorden då... 25 feb, 2017 09:12 |
|
Linn Lumos
Elev 
|
Skrivet av uniquorn: Jag känner mig bara så annorlunda jämfört med mina vänner. Jag är mycket mognare än dem och känner mig som tjugo eller något. Jag leker inte, vilket de gör, och de har själva sagt att de tycker att jag är tråkig m.m. Jag ska förhoppningsvis byta skola, men om jag inte kommer in så vet jag inte hur jag ska göra  Det känns som om att jag bara är med dem för att de vill vara snälla, inte för att de vill vara med mig. Jag är alltid i vägen. De har problem i gruppen med "du väntar aldrig på mig" och "det känns som att du inte vill vara med mig", liknande. Det känns bara så komiskt att de kommer och berättar det för mig, som aldrig blir väntad på, de springer iväg och bryr sig inte om vad jag gör. Jag vill inte sitta på en bänk och läsa varje dag när de leker mamma pappa barn eller något liknande. Jag hoppas att jag kommer in på min nya skola så att jag kan hitta någon liknande mig. Jag tycker inte att det är något fel på mina vänner, tvärtom så är de underbara människor, men jag blir liksom bortglömd som en tråkmåns. Jag kan vara så himla knäpp när jag verkligen hittar någon att prata med (eller när jag är trött), så jag hade varit en helt annan människa om jag inte hade varit så rädd för att bli undanpuffad hela tiden. Samtidigt så vet jag att jag är tråkig, jag vill aldrig vara med någon när de väl frågar, och jag förstör alltid allting när de andra vill göra något. Jag känner mig fel. Jag önskar att jag hade varit född i en äldre kropp om det hade gått, hehe. Jag är verkligen ledsen  25 feb, 2017 09:21 |
|
uniquorn
Elev 
|
Skrivet av Linn Lumos: Skrivet av uniquorn: Jag känner mig bara så annorlunda jämfört med mina vänner. Jag är mycket mognare än dem och känner mig som tjugo eller något. Jag leker inte, vilket de gör, och de har själva sagt att de tycker att jag är tråkig m.m. Jag ska förhoppningsvis byta skola, men om jag inte kommer in så vet jag inte hur jag ska göra Det känns som om att jag bara är med dem för att de vill vara snälla, inte för att de vill vara med mig. Jag är alltid i vägen. De har problem i gruppen med "du väntar aldrig på mig" och "det känns som att du inte vill vara med mig", liknande. Det känns bara så komiskt att de kommer och berättar det för mig, som aldrig blir väntad på, de springer iväg och bryr sig inte om vad jag gör. Jag vill inte sitta på en bänk och läsa varje dag när de leker mamma pappa barn eller något liknande. Jag hoppas att jag kommer in på min nya skola så att jag kan hitta någon liknande mig. Jag tycker inte att det är något fel på mina vänner, tvärtom så är de underbara människor, men jag blir liksom bortglömd som en tråkmåns. Jag kan vara så himla knäpp när jag verkligen hittar någon att prata med (eller när jag är trött), så jag hade varit en helt annan människa om jag inte hade varit så rädd för att bli undanpuffad hela tiden. Samtidigt så vet jag att jag är tråkig, jag vill aldrig vara med någon när de väl frågar, och jag förstör alltid allting när de andra vill göra något. Jag känner mig fel. Jag önskar att jag hade varit född i en äldre kropp om det hade gått, hehe. Jag är verkligen ledsen Linn, du läste vad jag skrev om att ni är fantastiska människor va? Ni är verkligen schyssta mot mig allihopa, detta är mitt eget problem som ingen annan kan göra något åt. Jag är så glad att ni ändå är så pass schyssta mot mig som ni är, för att jag är faktiskt tråkig. När någon frågar om vi ska göra något så säger jag alltid nej, för jag är en asocial människa. Du vet att jag inte vill göra saker. Hoppas att du inte har skuldkänslor, för det ska du inte ha! ♥  
25 feb, 2017 09:45 |
|
Linn Lumos
Elev
|
Skrivet av uniquorn: Skrivet av Linn Lumos: Skrivet av uniquorn: Jag känner mig bara så annorlunda jämfört med mina vänner. Jag är mycket mognare än dem och känner mig som tjugo eller något. Jag leker inte, vilket de gör, och de har själva sagt att de tycker att jag är tråkig m.m. Jag ska förhoppningsvis byta skola, men om jag inte kommer in så vet jag inte hur jag ska göra Det känns som om att jag bara är med dem för att de vill vara snälla, inte för att de vill vara med mig. Jag är alltid i vägen. De har problem i gruppen med "du väntar aldrig på mig" och "det känns som att du inte vill vara med mig", liknande. Det känns bara så komiskt att de kommer och berättar det för mig, som aldrig blir väntad på, de springer iväg och bryr sig inte om vad jag gör. Jag vill inte sitta på en bänk och läsa varje dag när de leker mamma pappa barn eller något liknande. Jag hoppas att jag kommer in på min nya skola så att jag kan hitta någon liknande mig. Jag tycker inte att det är något fel på mina vänner, tvärtom så är de underbara människor, men jag blir liksom bortglömd som en tråkmåns. Jag kan vara så himla knäpp när jag verkligen hittar någon att prata med (eller när jag är trött), så jag hade varit en helt annan människa om jag inte hade varit så rädd för att bli undanpuffad hela tiden. Samtidigt så vet jag att jag är tråkig, jag vill aldrig vara med någon när de väl frågar, och jag förstör alltid allting när de andra vill göra något. Jag känner mig fel. Jag önskar att jag hade varit född i en äldre kropp om det hade gått, hehe. Jag är verkligen ledsen Linn, du läste vad jag skrev om att ni är fantastiska människor va? Ni är verkligen schyssta mot mig allihopa, detta är mitt eget problem som ingen annan kan göra något åt. Jag är så glad att ni ändå är så pass schyssta mot mig som ni är, för att jag är faktiskt tråkig. När någon frågar om vi ska göra något så säger jag alltid nej, för jag är en asocial människa. Du vet att jag inte vill göra saker. Hoppas att du inte har skuldkänslor, för det ska du inte ha! ♥ Det hade jag men inte nu. Ska bli kul i kväll 25 feb, 2017 10:19 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen