The cold in our bodies [PRS]

Alice låg stilla i sängen. Det var som en dimma, en varm och behaglig sådan. Men långt borta kunde hon höra röster. Var de långt borta eller var de vid hennes sida? Om detta skulle fungera skulle Winny komma inom någon timme för att hämta hem henne för hennes 'begravning'
Lottie hade vaknat till och stod nu utanför Alices dörr.
"Vad har hänt?"

"Maurice- vad är det?", viskade Olivia. Rädd för svaret. Hon tittade förskräckt från Alice till vampyren. "Alice.. hon.. hon.. hon är... död.", fick han fram i en viskning. Om han sa det tyst, kanske det inte skulle vara sant då? Det här bara var en dröm? Vad.. vad hade hänt?
"Vad säger du? Alice.. Alice!" Olivia gick fram till sängen och tittade närmare på sin vän. Hon försökte hitta en förklaring. Hon var ju en gudinna.. Kunde hon bara gå bort? Sådär bara?
"Med tanke på hur blek hon är, så skulle jag säga att hon blivit förgiftad.", förklarade Maurice i en suck. "Vem.. Tristan? Han var här tidigare och ville in i rummet! Den jäveln!", väste Olivia och hennes blick blev mörk.

Lottie gick fram och synade Alice. Hon såg något de inte såg. Hon andades, dock väldigt svaga och korta intervaller. Man kunde även se hennes ögon jobba. Hon kastade en blick mot Bål och sedan mot Olivia.
"Är du snäll och packar väskorna? Vi kanske ska ta henne till staden? Där kan hon begravas. Det är det minsta vi kan göra." Hon såg på henne, hoppades hon skulle förstå.

Olivia såg från Lottie till Alice och tillbaka på henne igen. Begrava henne? Resa till staden? Kunde de ens hitta dit utan Alice att leda dem? "J-ja.. Det är klart..", fick hon fram i en viskning och avlägsnade sig från sängkanten för att gå och packa väskorna.
Maurice verkade ha lugnat sig något och tittade forskande på henne. Som om han letade en förklaring. "Vad har hänt, Alice?", sa han istället i en suck.

Bål kom istället fram och buffade på hennes knä. Skakade på huvudet, som om att säga nej till resan.
"Vi väntar till morgonen. Vi måste sova..." Sa hon och såg sedan på Maurice.
"Vad tror du det kan vara?"

"Ja.. Du har rätt." Olivia visste inte vad hon skulle ta sig till. Det var märkligt att fortsätta som om ingenting. Hon tittade mot Maurice efter Lottie hade ställt sin fråga. "Förgiftning.. Vad fick hon i sig? Åt hon något ovanligt? Drack något ovanligt?", frågade han och tittade mot Lottie och Olivia.
"Nej, inget nytt eller ovanligt. Bara vatten från köket när hon ville dricka te. Och middagen.. ja, det vet ju ni.".

Hon nickade och såg sig om. Vart hade påsen Bål hade haft med sig? Var det boven kanske? Men hon sa inget utan tog hennes hand och höll den försiktigt.
"Ska vi vaka över henne eller vill du undersöka henne igen?" Frågade hon och såg på Maurice.

"Det är inget att undersöka." Maurice gjorde ett försök att känna på Alices käkar och på så sätt kunna inspektera hennes gap. Som för att leta efter spår av något hon hade kunnat få i sig. Men han upptäckte inget och släppte taget om henne. "Vaka över henne. Jag.. Jag ska meddela de andra..", suckade han och rätade på sig för att sedan lugnt lämna rummet.

Hon pustade ut när de var ensamna och hon vände sig mot Olivia.
"Hon andas fortfarande, puls har hon med men den är knappt där." Viskade hon och tog Olivias hand.
"Det var det Bål hämtade. Det är en medicin som får än att verka död." Hon viskade detta och såg över axeln.
"Så om ingen kommer och snokar kan vi få henne ut härifrån och hon kan komma hem igen."

"Verka död? Hon lever alltså?" Olivia stelnade till och tittade över axeln på Lottie mot Alice som låg i sängen. Hon visste inte vad hon skulle tro. Visste inte om hon skulle bli arg eller glad. Varför skulle hon leka med Olivia och Lotties känslor så? Men så.. "Visste du om det här, Lottie? Hur..", sa hon. Var inte säker på att hon ville veta svaret. "Bäst vi får ut henne härifrån då."