Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Sät hene inte på golvet älskling. hon kan inte sitta uppe för länge och dessutom kan folk råka sparka till henne." Hon lyfte upp henne och log.
"Då ska jag sy något fint till dig i den färgen älskade. Vi har nog lite fint tyg." Hon kysste sin dotters kind.

Roy såg på Miliah och nickade. "Javisst, jag tänkte inte.", sa han och ryckte på axlarna.
Nu kände han hungern och gick fram till grytan för att se ner på gröten. John reste sig då och plockade en tallrik för att fylla den med gröten. "Bäst att vi äter något nu, vi ska inte stanna länge till." Han satte ner sleven i grytan igen och räckte över tallriken till Roy. "Här, ge den här till Ethan. Och säg åt de andra att det finns frukost nu."
Roy nickade igen och tog emot den varma tallriken för att gå upp med den från köket till däck där Ethan och de andra befann sig.

"Det gör inget älskling." Hon kysste honom ömt på kinden och log ömt.
"Du är så vacker. Du kan inte göra något fel."
Hon slog sig ner vid bordet och skumpade Lily glatt.
"Oh hej och hå hej och hå." Lily tjöt av skratt och hon log mjukt.
"Mamma kan få väldens sötaste Lily att skratta. "

Efter de hade ätit frukost samlade kapten John alla för att ge de order om resan hem. Det skulle ta ett tag, så det var viktigt att de visste vad som gällde under den tiden.
Piraterna gjorde seglet redo och lossade ankar.
Inne i hamnen stod några av lokalborna där för att vinka av deras gäster. Roy och de andra vinkade glatt åt de och ropade tack. Trots omständigheterna hade de trivts bra där. Nu skulle de till varmare klimat.
"Cun?" John sökte sig till honom och sänkte rösten. Han ville inte att alla skulle höra på. "Och nu då? Hur hjälper amuletten oss att hitta Kiliah?"

Cun tog bort amuletten och visade den mot John.
"Ser du hur den drar mot ett håll? Den visar vilket håll portalen är. Så följ den så kan vi hitta dem snabbare."
Han log och räckte över den.
"Den har inte samma kännsla som den ni tog så ta den men tappa den inte."

John ställde sig nära för att dölja att han tog emot amuletten. De behövde inte alla se. "Och Ethan?" Han talade fortfarande i låg volym. "Vad gör vi med honom? Ska han få veta?"
John backade ett steg för att se på Cun med en allvarlig blick. Han satte ner smycket i sin kavajficka och svalde.
Skeppet hade kommit ut på vatten igen och de rörde sig från ön. Det gladde Roy en aning. Trots att ha träffat Miliahs familj, saknade han värmen, sitt hem.

"Det är väl bra att berätta om för honom? Att den som styr båten kommer få ha smycket och styra efter det." Han nickade och såg på John.
"Så den som styr kanske ska bära det och byta av med nästa."

John nickade åt Cun. Han gick fram till Ethan som ställt sig vid rodret. Han viskade i hans öra, samma information som Cun gett honom själv. Ethan flämtade till, men samlade sig snabbt då han insåg allvaret i det. En gnutta hopp tändes i honom och han trädde smycket kring sin hals. "Jag kommer Kiliah.", mumlade han och John nickade med en orolig blick vilandes på Ethan.

Cuun log svagt och gick upp till honom.
"Du ser pigg ut." Han lade en hand om hans axlar.
"Men sen låt mig undersöka dig bara som en rutinkontroll okej?" Han log.
"Vi ska även undersöka Kiliah och Sammi när de är tillbaka."

Ethan hade inte hört Cun först. Han hade tankarna fokuserad på Kiliah och Sammi. Smycket visade honom att styra kursen, och han styrde skeppet efter den känslan.
Men när Cun sedan erbjöd sig att undersöka honom ryckte han till och såg på honom. "Cun! Ja. Ja, det går bra." Han log påtvingat åt honom och nickade när han talade om Kiliah och Sammi också. Han ville inte tala om de. Han var inte redo för det.