prs yehet & kkaebsong

Med ett bittert litet leende granskar Joshua de slutna ögonlocken och lugna ansiktsuttrycket.
"Han kommer acceptera dig.." försäkrar gryffindoreleven i låg stämma. Visst hade Samuel blivit minst sagt förbannad när Zihao först gjort slut med hans bror, överbeskyddande kan beskriva honom väl. Men förhoppningsvis kan han stryka över det, som de två har gjort. När Zihao återgår till att prata om att bli kliad, spricker läpparna upp i ett leende, ett genuint den här gången. "Det kommer jag definitivt att göra. Din päls är så lurvig." Den lilla rodnade som stiger över slytherinelevens ansikte får Joshuas hjärta att bli allt varmare, hur töntigt det än må låta. "Du har inte stött på någon hund under förvandlingen?"

Zihao ville tro på det Joshua sa, att han och Samuel någon gång skulle acceptera varandra och kanske till och med bli vänner. Men innerst inne kunde han inte förmå sig att hoppas på att det var så det skulle bli.
”Jag antar det”, sade sjuttonåringen och kisade mot sextonåringen. ”För att vara helt ärlig så måste jag hålla med dig, den är otroligt fin faktiskt”, erkände han och putade med läpparna, sköt ut hakan en aning. Sedan blev han fundersam. Nej, någon hund hade han aldrig stött på efter skiftningen. Varför ville Joshua veta det egentligen? ”Nope, är ganska säker på att de skyr mig dock, precis som alla andra”, mumlade han och vek undan med blicken. ”Varför undrar du?”

Det är lätt för Joshua att se hur sjuttonåringen inte riktigt tror på det han säger, dock bestämmer han sig för att inte tjata om det. Samuel ska acceptera honom, punkt slut.
"Zihao, sluta." Säger sextonåringen sammanbitet och låter tummarna stanna över kinderna, letar efter den andres blick med sina ögon. "Alla andra hatar dig inte." Nej, från vad Joshua sett är det verkligen inte fallet. Han biter sig lite i sin underläpp, förhoppningsvis blir det inte jobbigt för Zihao att stöta på en hund. "Vi har en hund hemma."

Ett litet leende växte fram på sjuttonåringens läppar. Kanske inte, men han var säker på att ganska många verkligen inte tyckte om honom.
”Nej, men många gör det”, envisades han och placerade händerna över Joshuas betydligt mindre. Han höll fast ögonen på den andre, vägrade att vika undan med blicken. En liten klump bildades i magen. ”Jag hoppas att det inte ska bli något problem”, började han tveksamt och rynkade lite på ögonbrynen. ”Tycker ju om hundar så. Vilken ras är det? Liten? Stor? Snäll?”

"Där har du fel." Säger Joshua, nej visserligen har Zihao skadat många, men under den här terminen är det säkerligen inte lika många som ogillar honom. "Han är super snäll, du behöver inte oroa dig." Försäkrar sextonåringen och kramar om de betydligt större händerna. "En lapphund, än så länge är han rätt liten och ofarlig. Han gillar att gnaga på folk så du kommer inte vara ensam."

”Du kanske har rätt, men det är mest känslan jag får”, muttrade Zihao för att sedan lysa upp. Med ett gulligt leende dansandes över läpparna, drog han Joshuas händer upp mot munnen och lämnade små pussar över fingrarna. ”Så det är typ en valp?” Frågade han med lysande ögon. Förhoppningsvis skulle det inte vara något problem med hunden. Nej, han gillade ju hundar - väldigt mycket faktiskt. ”Du bits faktiskt också ibland, så jag har aldrig varit riktigt ensam med det.”

Joshua kramar försiktigt om den äldres händer, förhoppningsvis kan det ändras.
"En hundvalp ja," Säger han med ett leende, känner hur det kittlar i händerna när Zihao lämnar små pussar över dem. "Vi fick honom förra julen faktiskt." Med blängade ögon nafsar gryffindoreleven i sjuttonåringens arm. "Jag har lärt mig av den bästa."

Zihao gav ifrån sig ett litet tjut och försökte trycka bort Joshua. Det var förfärligt vad sextonåringens tänder kittlades.
”Av någon anledning känner jag mig inte speciellt stolt över det”, muttrade han men log trots den bittra tonen på rösten. ”Jag blir så avundsjuk på dig och din familj..Samuel och du som står nära varandra, ni har en mor som älskar er och en hund! Kan det ens bli bättre än så?” Frågade han och betraktade den yngre med en sned blick. ”Hemma får vi inte ha någon hund eftersom det kan bli rispor i golvet efter klorna.”

Blicken glider försiktigt ner mot golvet, jo, hans familj är väldigt fantastisk.
"Om du kände min pappa skulle du inte tycka likadant, det kan jag lova." Viskar Joshua, nej hans får har aldrig varit ett populärt ämne i familjen. Den alkoholist till får hade fler än en gång slått sina söner, och låg runt utan att visa någon respekt till deras mor. Nu är han väldigt tacksam över att modern slängt ut honom. Joshua lutar sig närmre Zihao med ett svagt leende och lämnar små pussar över de markerade ansiktsdragen. "Du kan också bli en del av vår lilla familj."

Om sanningen skulle fram, så hade Zihao nästan aldrig hört Joshua tala om sin far. Och det i sig var troligen ett tecken på att det inte var en speciellt trevlig människa. Hans egen pappa var åtminstone betydligt bättre än modern, men han hade sällan någonting att säga till om.
”Då är jag glad att jag inte känner honom och ännu gladare över att jag inte kommer behöva göra det”, konstaterade Zihao och slöt ögonen när den andres läppar flög över ansiktet på honom. Återigen - kittlig till tusen men på tok för bekväm för att orka göra motstånd. ”Jag är ganska säker på att Samuel har ett och annat att säga om det..”